Komplicerat förhållande...

Nu ska jag gå och lägga mig.

Det har varit en bra dag och det KÄNNS som det börjar lätta i min djupa svacka.
Faktiskt.
Förra veckan var viktig för mig tror jag.
Jag behövde försöka vara så mycket som möjligt själv.
PEPPA mig själv, fundera på hur jag ska ha det OM jag ska fortsätta ha den här skadan.
Och likväl som jag kämpade mig upp ur hålet vid konstaterandet av skadan...
Likväl måste jag upp ur bakslaget.

OCH ju gladare, mer utvilad jag är...
Desto bättre går det.

OCH...
Jag har bestämt mig för att skapa mer med pensel, teckning, kol och göra tavlor nu, istället för förmycket handarbete.
DET funkar det också.
Och speciellt nu när sambon hjälpt mig att bära ut mina målarsaker i ateljéen, då kan jag fly ut dit och skapa för mig själv.
KÄNNS BRA!!!!!
Och det är mycket mindre belastning på nacken.

Nu ska jag krypa till kojs och läsa boken jag lånade på bibblan för någon vecka sedan.
"Presidentens hustru".
Vi har ett litet KOMPLICERAT förhållande jag och den där boken...

Jag hade väldigt höga förväntningar på boken, och läst massor med positiva saker om den.
Och när Ingalill Mosander på Aftonbladet, rekommenderade den så kände jag:
DEN måste jag nog läsa iallafall.
Hon brukar ha så god BOKSMAK.

Så jag hade skyhöga förväntningar på tegelstensboken och...
Jag tycker INTE den är bra!!!

Men...
OFTAST när jag inte tycker en bok är bra, kan jag bara lägga av med den direkt.
Kanske ge den EN sista chans, men sen hopp på nästa.
Fast så känner jag inte här, jag MÅSTE läsa till slutet fastän jag inte tycker den är bra.
Himla konstigt.
Jag plöjer vidare.
Sticka lugnt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0