Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Inte bara datorn som är seg...

Min dator är EXTREMT seg.
Så seg att det tar nästan en halv dag innan den startar upp.
Jag borde kanske göra något åt det, men orkar inte.

Det är inte bara datorn som är seg.
När jag vaknade av mobilalarmet imorse trodde jag inte det var sant.
Jag var så trött så jag trodde jag skulle smälla av.
Helt seriöst har jag aldrig behövt mitt JOBB så mycket som den här veckan.
När jag går och är så här TRÖTT, då behöver jag nästan gå och JOBBA för att starta upp mina batterier, komma igång, bli pigg.
Låter kanske knäppt, men att slöa ligger ju som alla vet inte för mig, och jag gör det inte om det inte är total trötthetskris...
Och nu hade jag ENDAST en p-möte på min agenda den här veckan...
Jag hade behövt jobbet.
LYX för vissa kanske, OTUR för mig.

Jag är till och med så trött att jag kanske inte orkar ge mig ut och motionera.
DÅ är man trött liksom.
Men eftersom jag inte orkar handarbeta heller, är alternativet givet, jag måste ut och röra på mig, annars kommer jag aldrig igång här.
Och...
Solen skiner.
Imorgon ska det regna.
Jag känner mig nästan tvungen.
Ja, det är bare o spark si själv i rövi och upp o ränne igen!

Orsaken till min trötthet är förresten boken jag började på igår.

Jag läste klart den förra och var SÅ TRÖTT, jag BORDE inte tagit fram den nya boken.
Men så började jag på den där "Håpas du trifs bra i fengelset", och kunde inte sluta läsa.
Jag bara sögs in i boken och blev pigg och intresserad.
Och läste och läste.
Tillslut bestämde jag mig för att NU var det verkligen dags att sova, bara släcka lampan och "Go´natt".
Men då började jag ligga och tänka på virkprojekt, designade kjolmönster i huvudet, och då...
Blev det jättesent.
Så när jag skulle upp imorse och få iväg sonen till skolan, då ville jag HELST SOMNA om och glömma mina plikter som mamma.
Men "Vän av ordning" steg naturligtvis upp ändå.

En VÄN sa förresten till mig förut, efter att ha läst mitt sista inlägg igår:
"Du, du kanske inte ska ha så mycket åsikter OFFENTLIGT framöver...?
Djävla klantskalle", och så skrattade min vän.
Mmm, jag ska tänka på det i fortsättningen nu.
Det är inte bara SONEN som har läxor och måste lära sig, det är även JAG.

Annars så utmanade jag NACKEN inatt!

Tänkte att den här djävla sentisiseringen ska kvävas i sin linda NU.
Jag har bestämt mig för att försöka börja använda BH och sova på VÄNSTER SIDA trots nervskadan.
Jag ska mentalt TÄNKA bort värken, för det kan ju vara så att jag FÖRVÄNTAR mig värk av "såna tilltag"...
Och då ska jag tänka bort den!
Igårkvälls när jag la mig var jag HELT värkfri.
När jag somnade låg jag på vänster sidan och har mestadels sovit på den sidan.
Och idag, trots att jag mentalt tänker:
Nej du lilla nacken, jag har ingen värk alls, du bara inbillar dig.
Men...
Det gör jag tyvärr inte.
Och jag har durr och obehaglig känsla i vänsterarmen, ända ut i fingerspetsarna.
Det är ju hopplöst!!!

Och det är ju hopplöst att alltid behöva gömma sig i STORA TRÖJOR och koftor jämt, aldrig kunna ha tajta kläder utan BH eller sporttopp som jag har.
Hemma går det väl bra, men när man ska lämna hemmet...
Återigen, jag har inte bröst som hänger ner till knäna direkt, inga "sten i påse", men en sporttopp gör ändå tuttarna lite ÄRTIGARE och PIGGARE!
Nä, jag börjar tröttna på det sporttopslösa livet och att bara kunna sova på en sida.
Men...
Det kanske OCKSÅ blir bättre med tiden, om jag har tur.
Just idag...
Får jag stå ut med en arm som är durrig och obehaglig inombords och en nacke som är missnöjd.
Men jag är VAN.
Bara DUMT att jag testade.
Bara DUMT att utmana något som ÄGER EN!!!