Så svårövertalad så det är läskigt...
Min mor...
Så svårövertalad så det är läskigt!
Naturligtvis berättade jag för min kära mor om hunden som vi träffade idag.
Och att att jag bestämt mig för att vi kommer skaffa oss en ny hund OM Fiona skulle få valpar.
Jag drog hela rasket för min mor, och hennes reaktion var först:
Blanda inte in MIG i något hundköp, det blir så SORGLIGT när dom DÖR!
Som om hunden skulle dö direkt efter hemkomsten.
Hon är ju FÖR ROLIG iallafall...
Mamma kommer ju SJÄLV titt som tätt med annonser från tidningen och säger:
"Har du sett den här hunden Madeleine, vad tror du dom ska ha för den?"
Jag har ju till och med RINGT på en annons för några veckor sedan, på uppmaning av henne.
Det är HON 99 gånger 100 som "ser annonser".
Men idag...
Då skulle hon ju då INTE ha någon hund igen.
Eller DELA hund, menar jag.
Och idag...
Blev ju JAG frälst.
Iallafall visade jag mamma bilden på "hunden med tuggbenet" som jag la upp i förra inlägget.
Och hon TVÄRVÄNDE (naturligtvis ;).
"Jaha...
Oj, vad söt.
Hur stora sa du att dom blev?"
(jag visade)
"Vad kostade dom sa du?"
Och så en massa hummanden efter informationen.
Och jag sa lite käckt:
Du kan väl hänga mer ner och TITTA på Fiona iallafall, det kostar ju ingenting.
Och DU behöver VERKLIGEN inte ha någonting med hunden att göra, om vi skaffar hund, om du inte vill!
"Är det som en KNÄHUND", frågade mamma.
Ja, typ, sa jag.
"Mmmmm, jaha, ja den var ju verkligen söt."
Och så hörde jag INGET MER om "DÖD och elände", "och djur som bara dör ifrån en", från hennes sida
Vår lilla Flisan...
Obs, urusel bildkvalitet, hon var FÖRE min digitalkamera.
Jag har fotat av pappersbild.
Själv har jag knappt kunnat koncentrera mig på något.
Jag vill ha hund igen, NU!
Så svårövertalad så det är läskigt!
Naturligtvis berättade jag för min kära mor om hunden som vi träffade idag.
Och att att jag bestämt mig för att vi kommer skaffa oss en ny hund OM Fiona skulle få valpar.
Jag drog hela rasket för min mor, och hennes reaktion var först:
Blanda inte in MIG i något hundköp, det blir så SORGLIGT när dom DÖR!
Som om hunden skulle dö direkt efter hemkomsten.
Hon är ju FÖR ROLIG iallafall...
Mamma kommer ju SJÄLV titt som tätt med annonser från tidningen och säger:
"Har du sett den här hunden Madeleine, vad tror du dom ska ha för den?"
Jag har ju till och med RINGT på en annons för några veckor sedan, på uppmaning av henne.
Det är HON 99 gånger 100 som "ser annonser".
Men idag...
Då skulle hon ju då INTE ha någon hund igen.
Eller DELA hund, menar jag.
Och idag...
Blev ju JAG frälst.
Iallafall visade jag mamma bilden på "hunden med tuggbenet" som jag la upp i förra inlägget.
Och hon TVÄRVÄNDE (naturligtvis ;).
"Jaha...
Oj, vad söt.
Hur stora sa du att dom blev?"
(jag visade)
"Vad kostade dom sa du?"
Och så en massa hummanden efter informationen.
Och jag sa lite käckt:
Du kan väl hänga mer ner och TITTA på Fiona iallafall, det kostar ju ingenting.
Och DU behöver VERKLIGEN inte ha någonting med hunden att göra, om vi skaffar hund, om du inte vill!
"Är det som en KNÄHUND", frågade mamma.
Ja, typ, sa jag.
"Mmmmm, jaha, ja den var ju verkligen söt."
Och så hörde jag INGET MER om "DÖD och elände", "och djur som bara dör ifrån en", från hennes sida
Vår lilla Flisan...
Obs, urusel bildkvalitet, hon var FÖRE min digitalkamera.
Jag har fotat av pappersbild.
Själv har jag knappt kunnat koncentrera mig på något.
Jag vill ha hund igen, NU!
Kommentarer
Trackback
