Käkat GLOPULVER...
Vilken mysig dag det blev idag...
En riktig söndag.
Mobilbild från min promenad, Vibblevägen kan vara vacker...
Bara man tittar och rätt håll när man går.
Jag har fått låna sambons "gamla" mobil, och den har kamera.
Den tar ju inte samma braiga bilder som min vanliga kamera, men man kan ju ta lite SPONTANKORT ibland iallafall.
Tallunden i GULDSKRUD.
Ja, efter promenaden kom jag hem och startade upp en svart rundsjal.
Sen tog jag och sambon en promenad ner till fiket som gick i konkurs, vid Kaffe & Chokladbutiken.
Hittade sköna fåtöljer och då ringde mobilen, en av mina kära bästisar hade precis klivit av båten och undrade vad jag gjorde.
Kom precis till Kaffe & Chokladfiket sa jag, "jag kommer och joinar" sa hon.
Och jag och sambon satte oss och väntade in henne.
Mitt emot mig satt en ung tjej.
Hon satt och stickade och min första tanke var (fastän jag PRECIS lämnat min virkning...):
Fan, lyllo henne som sitter och stickar!!!
Jag skulle tagit med mig MIN virkning.
Och det pinsamma var att jag kunde inte sluta att GLO på henne heller.
Det var som om jag KÄKAT GLOPULVER.
Sluta glo´ra pucko, sa jag till mig själv.
Jag pratade med sambon och tittade hela tiden på hennes fingrar.
GUD, hon måste tro att jag är knäpp i huvudet som glor så förbannat.
Försökte få mig själv sluta titta, men det gick inte.
Efter ett tag så HOJTAR hon, över två bord bort:
"Det är MAGIC LOOP" som jag stickar!"
Pijuu, tänkte jag, HON FATTADE att jag inte glodde på henne, ENBART på henne, som en annan knäppgök.
Hon fattade att det var stickningen.
Jag skuttade bort till hennes bord och fick höra lite om metoden hon stickade i.
Så gick jag bort till vårat bord igen när min bästis dök upp.
Sambon bakom tidningen, med en smarrig latte, när jag och bästisen skvallrade av oss FÖRST.
Tjejsnack, BOOOORING!
Sen blev han inkluderad
Så vi satt där och söndagsmyste, pratade.
Och när tjejen med stickningen skulle gå...
Blev det en väldigt trevlig pratstund.
Om stickning, försäljning och lite till.
När vi promenerade hem igen, var det betydligt kallare än när vi gick ner.
Jag frös som en hund.
Och blev inspirerad av en bolero jag såg i ett fönster...
Väldigt svårt att fota, pga av fönsterutan som ni ser.
Ni får försöka lägga ÖGONPUSSEL och se vart den svarta boleron med vita detaljer är
NÄR ska jag hinna med allt jag vill göra?
Jag bara undrar liksom.
Nu sitter jag i soffan, ska fortsätta och virka på min beställning.
Det har varit en mycket bra dag.
En riktig söndag.
Mobilbild från min promenad, Vibblevägen kan vara vacker...
Bara man tittar och rätt håll när man går.
Jag har fått låna sambons "gamla" mobil, och den har kamera.
Den tar ju inte samma braiga bilder som min vanliga kamera, men man kan ju ta lite SPONTANKORT ibland iallafall.
Tallunden i GULDSKRUD.
Ja, efter promenaden kom jag hem och startade upp en svart rundsjal.
Sen tog jag och sambon en promenad ner till fiket som gick i konkurs, vid Kaffe & Chokladbutiken.
Hittade sköna fåtöljer och då ringde mobilen, en av mina kära bästisar hade precis klivit av båten och undrade vad jag gjorde.
Kom precis till Kaffe & Chokladfiket sa jag, "jag kommer och joinar" sa hon.
Och jag och sambon satte oss och väntade in henne.
Mitt emot mig satt en ung tjej.
Hon satt och stickade och min första tanke var (fastän jag PRECIS lämnat min virkning...):
Fan, lyllo henne som sitter och stickar!!!
Jag skulle tagit med mig MIN virkning.
Och det pinsamma var att jag kunde inte sluta att GLO på henne heller.
Det var som om jag KÄKAT GLOPULVER.
Sluta glo´ra pucko, sa jag till mig själv.
Jag pratade med sambon och tittade hela tiden på hennes fingrar.
GUD, hon måste tro att jag är knäpp i huvudet som glor så förbannat.
Försökte få mig själv sluta titta, men det gick inte.
Efter ett tag så HOJTAR hon, över två bord bort:
"Det är MAGIC LOOP" som jag stickar!"
Pijuu, tänkte jag, HON FATTADE att jag inte glodde på henne, ENBART på henne, som en annan knäppgök.
Hon fattade att det var stickningen.
Jag skuttade bort till hennes bord och fick höra lite om metoden hon stickade i.
Så gick jag bort till vårat bord igen när min bästis dök upp.
Sambon bakom tidningen, med en smarrig latte, när jag och bästisen skvallrade av oss FÖRST.
Tjejsnack, BOOOORING!
Sen blev han inkluderad
Så vi satt där och söndagsmyste, pratade.
Och när tjejen med stickningen skulle gå...
Blev det en väldigt trevlig pratstund.
Om stickning, försäljning och lite till.
När vi promenerade hem igen, var det betydligt kallare än när vi gick ner.
Jag frös som en hund.
Och blev inspirerad av en bolero jag såg i ett fönster...
Väldigt svårt att fota, pga av fönsterutan som ni ser.
Ni får försöka lägga ÖGONPUSSEL och se vart den svarta boleron med vita detaljer är
NÄR ska jag hinna med allt jag vill göra?
Jag bara undrar liksom.
Nu sitter jag i soffan, ska fortsätta och virka på min beställning.
Det har varit en mycket bra dag.
Kommentarer
Trackback
