Stickqvick & Sytok

Såklart att det blev en pärs med klädshoppingen.
SJÄLVBEHÄRSKNING var ordet för dagen!
Tills vi kom till affär nr 3...
Då brast det!
Inte jättemycket, men rösten höjdes och budskapet var:
JAMEN TITTA iallafall, var lite TACKSAM snälla!
Kommer strax till det.

Första delen av dagen blev som planerat, jag motionerade, solen kom fram när jag kom hem.
Då satt jag i solen och läste.
URSKÖNT och behövligt.
Så åkte jag och morsan och köpte halm, sen vidare till skolan och jag hämtade upp sonen.
Han var IDEL SOLSKEN och glad att se mig.
Ända tills vi kom upp på Öster då såklart.
Det skar sig redan i första affären, men TACK & LOV var morsan med och kunde stå på MIN SIDA!

Fast...

Så fort sonen inte hörde, när han var inne och provade något plagg, påpekade hon minsann med sin "kom ihåg-min" att:
"Madeleine, DU var LIKA besvärlig DU om inte VÄRRE!!!!
För DU, du bara gick.
Om det inte passade damen, då promenerade du bara rakt ut ur affären och vägrade ens prova!
Du var HOPPLÖS!"
Eh, jaha ja...?
Mitt minne må svika mig där, hon brukar ju jämt påpeka att jag var så HIMLA SNÄLL.
Och när jag var mindre snäll, då gick jag ju själv och köpte mina kläder.
Jag kan för mitt liv inte minnas en enda gång att vi bråkade om kläder.
NÅGOT BRÅK borde man väl åtminstone komma ihåg????
Men nä, mitt minne är blankt.
Jag tror hon ljuger...

Och så fortsatte vi kampen om VILKA KLÄDER som skulle inhandlas med/mot sonen.
Jag ska nog ALLTID ha med mig morsan i fortsättningen när vi ska handla kläder, det var rätt skönt...
Två mot en liksom, iallafall utåt sett mot sonen.
Annars tror jag hon mest tyckte SYND om sin lille gulleprins, och egentligen nog ville vara på HANS sida.

Sonen var allmänt missnöjd med allt som vi tittade på, så vissa saker köpte jag ändå.
Jag tänkte naturligtvis på PRISET och sonen hatar att han har en FATTIG mamma.
Fattig i den bemärkelsen att jag tycker HM, Lindex och Kapp Ahl duger.
Och han tycker DYRARE affärer och märken är bättre.
Han blev surare och surare och gick och muttrade som en gammal gubbe och det man kunde urskilja från mumlet var bla:
"Köp du, men glöm att jag använder den där!"
"Så djävla töntig!"
"Nej, nej, nehej..."
När vi kom till Lindex brast då mitt tålamod och jag halvröt:
Men VAD hade du tänkt ha på dig då framöver????
Du har ju inga kläder du kan ha längre!
Ska´ru gå naken då eller?
(va, va, va???)

Och sonen kontrade med:
"Amen vadå..."
Amen vadå, vadå?
Skärp dig, tänk på hur du beter dig!
"mummel..."
VAD?
"Inget!"

Får jag gissa vad HAN TÄNKTE?
Ja det får jag ju, det är ju min blogg, jag tror han tänkte:
Djävla skitmorsa!
I mitt stilla sinne undrade jag om han bara sätter detta i system...?
Jag menar sättet våran shopping under många år sett ut, när han ska ha nya kläder.
Jag som tycker det är kul med shopping försöker "hjälpa till" och vara smakråd, samtidigt som det ska passa plånboken.
Men jag är så hopplöst FEL UTE i hans bok varenda gång.
Jag låter ju inte ungen gå i TÖNTKLÄDER, jag är ju mån om att han SKA se MODERN ut.
Jag fattar fortfarande inte hos VEM av oss, felet ligger.
Baah!!!!!
Vi kom hem med 2 par jeans, 3 långärmade t-shirts tröjor och en halvtjock tröja.
Och så har vi ännu lite pengar kvar som vi kan handla för lite längre fram.
OM...
Han hittar något passande

Själv så hittade jag ett par höststövlar!
SVINDYRA, men som min nacke ser ut just nu...
Duger inte skitskor.
Jag hittade ett par mycket snygga och "ben-svarvade" Eccostövlar i skinn.
Jag var dock lite osäker på om dom var TILLRÄCKLIGT MJUKA i foten, så att nacken godkänner dom.
Men jag köpte dom och får gå här hemma och känna efter.
Alternativet är att jag lägger i en sula med svikt i, som dom hade i skoaffären.
Jag får se...
Sen åkte vi hem, och jag har vilat bort värken jag drog på mig efter SHOPPINGEN.
Den "arga värken".
Men nu är den puts väck och jag ska se på Kvalster och virka lite.
Det blev lite godis här också, jag är ju själv ikväll när killarna är iväg på sin "Killkväll".
NÅGOT mys ska jag väl ha när jag är själv.
Och så får jag väl promenera bort det imorgon
Sticka lugnt.