Påse i nöd...

Åt mitt första mål mat klockan 17.00 idag!

Idag var jag svimfärdig varje gång jag reste mig ur soffan, orkade inte göra ETT DUGG.
Precis innan jag skulle sticka till jobbet var jag tvungen att ta en halv macka.
Blodsockret var så lågt så jag höll på att dö.
Men...
Jag har sluppit MAGSMÄRTOR iallafall,
Och nu när jag har ätit lite fisk, vitt bröd och morötter...
Är jag fortfarande vrålhungrig.
Men magen bråkar nå´t så fruktansvärt så det är inte klokt.
Jag hoppas det GÅR snabbt när dom väl kan konstatera VAD det är.
Här har man gnällt över ett kg hit och dit, dom är redan borta.
Hurra, men jag är hungrig!

Fast jag kan inte ha mina jeans.
Magen är som en spärrballong och magen har dom senaste dagarna blivit så öm.
Och klämmer det på magen, för jag har ju BARA tajta brallor, då blir det etter värre.
Jag får hålla mig till mjuka strumpbyxor och kjol.
JÄTTESKÖNT tex en dag som denna när hösten visar sitt fula tryne

Så skulle jag lämna in mina rör med bajs i.
Anlände till VC klockan 13.45 och då är det stängt och låst.
Inte ens någon i luckan.
PERSONALMÖTE 13-14, stod det på en lapp.
WTF?
Jag knackade, det var liksom lite tidsbrist.
Och jag hade en kvart på mig vidare till jobbet.
Jag kunde ju liksom inte vänta till 14.
Ingen öppnade.

Ja, och inte fan tänkte jag knata runt med mitt BAJS på stans gator och torg.
Skulle jag HÄNGA det på dörren till VC kanske...?
Nä, det kändes inte heller så...
FRÄSCHT.
Vad göra?
Ja, inte tänkte jag dra ut på det en extra dag heller, genom att strunta att lämna in proverna.
Jag sprang bort till VAKTISEN (tur man jobbat i huset) och förklarade situationen, och lade till SNÄÄÄÄÄLLA, söta, rara!!!!
Såklart kunde han inte motstå det, en tjej med en PÅSE I NÖD...



Han gick och låste upp och följde med mig till labbet.
Piju.
Två av sköterskorna bara skrattade och hade INGA problem med mitt lilla tidiga intrång i deras p-möte.
Men den tredje, djäklar, om surhet kunde döda!
"Du borde respektera vad det står på dörren, som alla andra", och såg ut som hon svalt en ton citroner.
Men jag ska vara på mitt jobb klockan 14, jag visste inte att ni hade p-möte nu och jag kan inte förskjuta dom här proverna en dag till, jag har ONT!
Dom andra sa att det inte gjorde ett dugg, dom var redan klara, då förskjöts surheten mot dom.
Jag sa "HEJ och vi ses imorgon igen" till syrrorna, och tackade Vaktis för hjälpen.
Nöd-problemet löst.
Så...
Då vet ni det
Sticka lugnt.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0