Stickqvick & Sytok

Vi har fortsatt vårat FREDAGSMYYYYYYS här...

Bara jag och sonen, för sambon är på killkväll.
Det blev skinkomelett, på begäran, till sonen och fisk med godsaker till mig.
Jag åt framför "Nyhetstimmen" på SVT och sonen åt framför "Harry Potter...någon-av-dom-filmer-om-Harry-som-finns" på vår filmkanal.

Sen sammanstrålade vi i vardagsrummet till IDOL.
Och ALLA mina favoriter kom med.
Gotlands-Olle, Jay och Alice.
Sen har jag väl säkert några halvfavvisar, men jag kommer bara på Geir "den gamle", just nu.
Och så såg vi Skavlan nyss, sonen spelar data i fåtöljen brevid här, och tyckte programmet var skittrist.
Tyckte jag med.
Men det har inte varit så mycket annat att se på.

Jag har ju då glömt att berätta att Dr. Martin ringde idag.
Jag har INGEN BAKTERIE i magen!
Nähä, men VAD har jag då da?
För magsmärtor, diarré, illamående har jag ju likafullt haft och har.
Han trodde då att det kunde vara VIRUS.
Jaha...?
Virus?
Typ vadå för VIRUS?
Ja, förkylningsvirus kan gå ner i magen och VIMSA runt där, KAN vara det, ÄR säkert det...
Och då kan det hålla i sig i ett par veckor.
MEN HERREGUD, tänkte jag, då kommer ju jag försvinna om jag ska hålla den här dieten och matintaget.
Att få kramp i magen varenda gång jag äter och så vidare.
Men va FAN.
Och jag har ju faktiskt inget val.
För ska jag gå och JOBBA då vill jag ju inte sitta/jobba och ha värk i magen och behöva springa på TOA stup i kvarten.
Och att förstöra hela lediga dagar med värk i magen pga av matintag...
Vill man ju inte heller.
Man får liksom välja sina MATTIDER.

Jaha...
Vad blir då nästa steg?
Jo, stå ut över helgen till att börja med, se vad som händer, och höra av sig om det inte är borta om TVÅ, TRE VECKOR.
Ja, det är bara att bita ihop alltså.
Förkylningsvirus i magen, SÅ djävla OTIPPAT!

Så, TUR att man är en van svältare förr i tiden, det går rätt snabbt att ställa om sig...
Som ni märker.
Jag tar det med jämnmod och biter ihop...
Tillsvidare.
Jag har ätit hallonpaj på Leva ju och massor med mat till kvällsmat.
Jag har svullat och fått värk, men jag skiter I´T, jag är så djävla van att ha värk på bäde längden och tvären nu så jag bara skrattar åt skiten.
Jag bara STORSKRATTAR, just bring it ON!

Annars så undrade sonen häromdagen:
"Mamma, har du någon nackvärk överhuvudtaget nuförtiden eller är du botad?"
Nej, jag är väl inte "botad", men jag har lärt mig att leva med detta och anpassat mig, hurså?
"Nä, jag tänkte bara att du aldrig SÄGER att du har ONT längre, du är glad igen, som vanligt liksom, så jag tänkte att det kanske försvunnit?"
Nej, det gör det nog kanske aldrig, men jag har väl accepterat det nu.
"Ok, bra", sa han.
Och så talade vi inte mer om det.
Ja, jag har nog försökt att lägga detta bakom mig nu, livet går vidare...
Och ser man bara till denna dagen...
Så är livet tamejfan GÖTT!!!!!!!!!!!!!!

Så är jag virk-schizofren.
Jag har ramlat in i en gammal, gammal vana...
Det var ju ett tag sen det OCKSÅ inträffade.
Jag har TRE PROJEKT på gång och jag tycker alla tre är...
Sisådär.
Det innebär att jag liksom harvar bara lite, lite och har inte lust med NÅGOT egentligen.
Följden blir att INGET blir slutfört.
Ett av projekten var "en ny idé" som bara faller PLATT och går åt helsike varje gång jag försöker.
Och så börjar jag om...
Och så blir det inge bra...
Och så börjar jag om...
Och så blir det inge bra...
Bla, bla, bla.
Jag blir knäpp.

Och en av sjalarna är jag inne PÅ SISTA VARVET, och inte ens DET sporrar mig.
(sista varvet + kanten och fransar)
Då är det ju verkligen lite kris.
Det brukar få mig i extas och jobba som tusan, men jag bara segar.
Lägger ner och plockar upp något av dom andra och lägger ner.
Öken på virkfronten alltså.
Imorgon SKA jag vara klar med det sista på den sjalen som ligger på slutspurten.
Nu ska jag gå och lägga mig, nya tag imorgon.
Sticka lugnt.