Det är någe fel på hans röv...

Och appropå mer rövar...
Så är kaninen instängd i buren på obestämd tid.
Det är någe fel på HANS RÖV!

Något har hänt, magen har pajat förmodligen på stackarn, och han bajsar hejvilt, överallt!
Inte med flit, det vet jag, för han är ju rumsren.
Men nu har han bajs fastkletat undertill och kan som sagt inte hålla tätt när han är ute och skuttar.
Det vart helt plötsligt kladdiga kaninpluttar och kladdiga tassar överallt på våra mattor.
Jag vart ju arg på stackarn innan jag fattade att något faktiskt var fel!

Vi har sen igår uteslutit HÖET till att börja med för att testa vad det är han blir kass i magen av.
Det har inte hjälpt.
Alltså är det inte höet.
Ikväll får han bara hö och frukt, men ingen kaninmat så får vi se vad det ger för resultat.
Jag hoppas jag slipper åka med honom till veterinären, för man har ju ingen försäkring på sin kanin...
Så en veterinärräkning kan rasa iväg snabbt.

Och jag tycker så synd om honom.
Eller det gör vi alla.
För han är verkligen olycklig när han blir instängd i sin bur, han är ju van att skutta runt som han behagar typ.
Och att sitta bakom galler är inte hans grej alls.
Han stampar, han biter på gallret, han ställer sig på bakfötterna när man kommer ut, och han glor väldigt bittert när han inte får.
Och inte går det att gulla med honom heller, eftersom det hela tiden sitter fastkletat bajs under tassarna.
Han är superisolerad.
Nåväl, uteslutningsmetoden vad gäller mat testar vi här hemma iallafall, så får vi se vad det ger.

Förresten var det mer jag retade mig på igår...
Tänk om man kunde vädra ALLT man bara kände här.
Men det kan man/jag ju inte.

Jag har fortfarande inte pratat med min mor.
Dags att ta tag i det nu, jag gissar att det blir ett möte mellan MARTYREN (min mor) och ISDROTTNINGEN (jag).
För det är så det brukar bli när vi brakat samman så pass som vi gjorde igår.
Jag är iskall och tar första steget med en hård attityd, och hon spelar martyren som det är SÅ synd om för att jag varit arg på henne.
Ja, det är väl så det har varit dom senaste 100 åren när vi ska "bli sams igen" och så kommer fortsätta dom kommande 100 åren!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0