Höll på att bli ett dyrt slut på dagen...

Vilken underbar dag vi haft idag!
Jag och sonen promenerade ner till hamnen vid 13.30- tiden, passerade en grannes trädgård...


Ett böljade blått vårhav!
Denna grannen har den vackraste trädgården i vårat kvarter så här års.
Så genade vi genom Pallis och såg träd som var så sprickfärdiga så det var inte klokt...


Superknoppar!

Sen mötte vi upp kusiner och kusinbarn nere på Glassmagasinet!
Det blev glass i stora lass...
Sonen ville ha "Bananbåt", okej då, låt gå för det.
48 kr.
Oj, det var...
DYRT.
Vi glassade på för fullt på uteserveringen och hade det gött.



När vi ätit upp och den tjusningen lagt sig för barnen, då ville dom till nästa mål i umgänges-etappen:
Almedalen!


Kusinerna (ja, dom är a-kusiner, men sonen säger kusiner :) i klätternätet.



Kusin tog sig ann sonen, som längtat efter fotbollslir med JUST HONOM.



Sen helt plötsligt var sonen försvunnen.
Han var putsväck...
Tills jag såg honom HÖGT UPPE i ett stort träd!
Men va fan!!!
Hörrududu, hur i hela ----- tog du dig upp i det där trädet, du har ju en HANDSKADA!
KOM GENAST NER!!!
"Det är lugnt mamma, jag kommer ner..."
Ja säkert, hur då?
Hoppar, sa en i sällskapet...
Ja, sa jag, så kan han ju passa på och bryta båda fötterna också när han ändå är i farten!
Och så fick kusin A klättra upp i trädet och hålla i sonen...



Och Idolen stöttade med fötterna!
Family 911
Sonen kom ner med båda fötterna i behåll och handen oskadd.
Herregud säger jag bara.
Boys will be boys...



Ja, ni ser ju själva hur långt det var till marken när min långe kusin tog sig ner.
Hade ju varit finfint om min 11-åring hoppat.
Men hur fan kom han upp???
Klättrade han på barken eller som en lite apa?
Nåväl, slutet gott, allting gott.
Ja, vi hängde runt där nere, moster och morbror från norge som precis kommit med båten dök också upp.
När skuggorna blev långa och stora och små barn började bli hungriga, då sa vi "Kram-å-hej" och ska ses igen till PÅSKMARSCHEN på torsdag.
Då tar vi med oss "kärringarna" också, di gamle

Sen gick vi upp och handlade 40-års present, det tog ett tag...
För jag hade ändrat mig sen igår, men blev nöjd med det slutgiltliga valet.
Och jag ska VERKLIGEN berätta storyn om den här affären jag handlade i efter fredag...
För DÄR kan man kalla serviceminded personal och ägare!
Gånger 100!
Har aldrig i hela mitt liv varit med om något liknande varken förr eller senare.
Men den storyn får jag ta efter fredag, när 40-åringen firats av.
Annars, eftersom hon läser min blogg, kan lista ut vart jag varit, så historien får vänta.

Sen stannade vi vid kiosken på södertorg, handlar dricka och promenerar vidare hemåt.
Då skriker någon bakom oss:
"Hallå, HALLÅ, glömde du den DÄR?", och pekar på avlastningsbordet utanför kiosken.
Jag tittar...
Johodå, där står den svindyra presenten kvar i all sin prakt och Madde hade helt sonika lämnat kvar den/glömt bort den!
Fint frk Österholm...
Höll på att bli ett dyrt slut på dagen!
Jag sprang tillbaka och hämtade dyrgripen och tackade kioskägaren för att han sett den glömda påsen.
Sen blev det mathandel på Atterdags, vi spisade tacos efter sonens önskemål, sett hundprogrammet och nu...
Ska jag gå och lägga mig!
Imorgon väntar jobb, och det ser jag framemot.
Sen lång ledighet och 40-års kalas och MYS med släkten resten av påsken.
Vi ses imorgon innan jobb.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0