Mormor och symaskinen...

Mamma har varit uppe och hämtat vår gamla Husqvarna 2000.

Känn djävligt sorgligt på någe sätt, nu har den lämnat arbetsrummet och flyttat ner till mamma igen.
Jag har sytt på den där maskinen sen jag var 5.
Mormor, mamma och jag har delat på den.
Nu kommer den möjligtvis klara att sy en raksöm på, med lite taskigt resultat.
Och jag kommer sakna den.

Det som slår mig när jag packat upp saker och ting här...
Det är att MYCKET är i plast!
Och plast som vi alla vet är = ohållbart.
Plast är = pengar att spendera.
Går en "fot" sönder om något år, då får man köpa nytt.
Husqvarna 2000 hade allt i metall och har hållt sen mitten på 60-talet.
DET...
Kallar jag kvalitet.
Men nu ska jag inte sitta och dissa min nya symaskin här, som jag är så glad över.
Det kommer bli skitbra, då får jag väl KÖPA nytt då om det behövs.

Känns bara faktiskt som om jag mist en gammal trogen vän.
Sjukt konstigt att känna så inför en gammal symaskin.
Men jag tror att det faktiskt är för att den är så förknippad med mormor också.
Jag ser mormor framför mig, sy på den där maskinen.
Jag ser mormor som LÄRDE MIG sy på den där maskinen.
Den är så förknippad med mormor så det känns som om jag plockar bort något som är HON.
Och sån´t har jag lite svårt för...
Jag blir liksom lite sorgsen.
Men dags att spotta upp sig, mot arbetsrummet, dags att exprimentera!
Återkommer.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0