Kindtand i slamsa...

Jaha, så gick den här dagen i expressfart också!
Jag gick och skrotade i mitt snobbennattlinne till klockan 14 typ.
Var ute och plockade krusbär till en paj i nattlinnet efter lunch, grannen hälsade medans han klippte gräset.
Han undrade nog om jag var klok som "klockan långt efter lunch" var ute och plockade krusbär i nattlinne.
Ja, det fick liksom bara vara så.
Så snoppade jag krusbären och gjorde smuldegspaj, duschade och sen kom bästisen och vi drog att hämtade upp NÄSTA bästis och ut till NÄSTA bästis där även nästa bästis slöt upp.
Ja, och så hade vi lite kaffekalas med paj och butterkaka, plus presentöverlämning.
Och snackestund.
Och...
Historier om Piff & Puff kom upp som underhållningsvärde.
Dom roar till och med UTANFÖR släktens gränser, fast å andra sidan är mina bästisar väl invigda i min släkt...
Så dom är som släkt dom med!

Så har Milousan haft dålig andedräkt i några dagar.
Det har luktat "gammal hundmun" i ca tre dagar, och jag har undrat varför.
Inte direkt undersökt munnen, utan bara antagit att det kommit från kanske magen, och hoppats att det skulle bli bättre.
Idag, när jag var hos hundexpert-bästisen tog jag upp doften från hundens mun med en annan hundkompis till henne som också var där.
Hon sa:
"Har du kollat att det inte är någon tand?"
Nä, det hade jag ju inte, och undrade om det brukade lukta så när dom tappar tänder...?
Fast hon är ändå för liten tyckte jag, för att tappa valptänder nu.
Men när jag kom hem öppnade jag Milousans mun och där...
Hängde en kindtand i en slamsa, avbruten, och hålet luktade inte...
Tårtkalas!
Orsaken till den dåliga andedräkten hittad, jag drog bort tanden från slamsan, och nu får jag försöka hålla koll så inte det blir inflammerat.
Då är det raka vägen till vettisen så får dom väl se på det.

Annars så kan jag väl säga att jag pratat med Milous uppfödare.
Hon har en liten tricolor tik, ettåring, som hon undrade om VI kunde vara intresserade av...
(hon är ju så sööööööööt!)



Hon tycker att vi verkar vara såna bra hussar och mattar i vårat hem till Milou, så hon undrade om vi kanske skulle vilja ha lilla Myran också.
Sjukdomsmässigt är hon helt frisk, men som utställnings-&-avelstik var hon inte passande.
Hon är nämligen "slightly" kobent!
Jaha, så är det i den hårda världen av avel och utställningar, kobenta små sötnosar göre sig icke besvär!
Men det blir ju en penningafråga, jag blev himla smickrad av förfrågan, men pengar till två hundar NU...
Det är omöjligt.
Lisa/uppfödaren lockade med att jag, OM vi tog henne, redan nu skulle kunna börja gå mina långpromenader med en hund, redan NU börja träna agility med Myran, och hon är ju liksom redan "färdig och klar" i sin uppfostran.
Ja...
Det är inte UTAN att jag blev SUPERSUGEN på en godisbit till, har man en kan man lika gärna ha två.
Men det kostar.
Jag är dock himla sugen, och ska nog ta en Trisslott imorgon.
Jag vill ha en sommarstuga, ny kamera, och Myran.
Pliiiis gud...
Gör så att jag vinner är du snäll.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0