Att klättra uppför ett berg med flipflops...

Jaha, och så gick den här dagen också, men jag är RÄTT missnöjd med "familjedelen" av dagen.
Det blev INTE som fullträffen igår.
Ja, sonen drog och spelade fotbollsmatch, sambon åkte med.
Jag passade på att ringa Klokboken och hade ett LÅÅÅÅÅÅÅÅÅNGT samtal med henne.
Vi hade lite att snacka om efter en veckas tystnad!
Och eftersom jag är kvinna, hann jag plocka iordning hela hemmet också.
Plus duscha.
Fast duscha gjorde jag naturligtvis efter vårat samtal.
Fint, då hade vi en trevlig liten pratstund och hann avhandla det mesta!

Så kom dom tillbaka hem, då skulle sambon se någon springfinal i friidrott, jag drog till apoteket i ren tristess.
Hade jag varit en HÄST i detta läget, då hade jag varit en krubbitare.



Typ.
Ja, och sen hade sambon lovat att vi skulle "ut på en liten tur", solen kom ju fram...
Men när jag kom hem och springfinalen var över, då skulle sambon göra snus.
Jaha, det skulle ta 5 - 10 minuter, och han skulle göra det i mammas kök!
Eftersom jag är snus-o-rökmotståndare och inte tål lukten hade jag sagt att han fick fixa med det i garaget.
Men HUR det nu blev så att han fixa fixa med det i mammas kök...
Det vet inte jag!?
Kan bara gissa att hon kanske tyckte synd om den lille snusaren som skulle göra sitt eget snus från ett "Göra eget snus-pyssel kit" för att spara lite pengar, och behöva stå i garaget...
Så han fick stå i hennes kök.
Det ångrade hon rätt snart!
Han höll på med någon djävla rökarom och sprayade snuset och gud vet vad mer...?
Så när jag kom in i köket höll jag på att stagvända, det stank TJÄRA och hästpiss i hela henns kök.
Min gud, och mamma skrek att jag inte fick öppna köksdörren ut mot dom andra rummen, för "det luktade".
You think...?
Stackars mamma!
Ja, så går det när man (förmodligen) tycker synd om svärsonen och låter honom göra snus i sitt kök.
Tur att jag kände på mig att det skulle stinka as, jag tål ju inte ens när han ÖPPNAR en vanlig, köpt, snusdosa.
Har inte varit nere och luktat hur det luktar i hennes kök nu, får väl göra det senare.
Sambon får väl sanera.

Så kom vi iväg vid halv tre tiden, solen sken och vi drog till Björkis.
Där var ALLT stängt och igenbommat, bara barnpoolen var öppen och det blåste värre en "Orkanen Irene" i New York.
Vi la oss på några solstolar i lite lä, men sonen tyckte det var öken, ingen stor pool = inget bad.
Sen flyttade vi oss i ännu bättre lä på gräsmattan, men sonen ville hem efter ytterligare en stund.
Jag...
Tyckte att det var floppig dag.
Vi handlade i Klintehamn, sen åkte vi mot stan igen.
Utflykten varade väl i 2 timmar.
Öken.

Men...
När vi kom till Kneippbyn hoppade jag och Milousan av.
Idag blev det premiär för:
Klättra i berg med flipflops!
Kan brandmännen i SOS GUTE repilera med rep upp och ner för vårat lilla berg här borta...
Kan välan jag klättra med flipflops.
Hur det gick?
Tja, jag kom upp med viss möda.
Men å andra sidan är jag ju rätt van att ta mig upp och ner för stigarna där, bara en liten skillnad:
Jag har inte gjort det på 2 år.
Och...
Jag brukar ha träningsskor och träningskläder och jag brukar inte bära flipflops och jag brukar inte bära på en hund!

Fast grejen var, att vi gick ju ned för trappen vid Kneippbyn och det vi egentligen tränade var:
Springa lös utan koppel och lyda matte!
För första gången.
Hur det gick?
Nämen det gick ju skitbra!
Jag som var så nervös och allt, jag trodde hon skulle dra järnet och dra åt helskotta...
Och det gjorde hon också.
Eller som den hynsiga matten tyckte då.
Men jag gömde mig bakom ett buskage, och satt där tills hon nosat upp mig igen.
Då blev det godis och beröm, allt enligt "lagboken".
Och så gick vi lite till, hon vimsade iväg, jag "försvann", hon fick spader...
Nosade som besatt och hittade mig bakom ett annat buskage.
Så höll vi väl på ytterligare 2 ggr till, och sen...
Gick hon max 2-3 meter ifrån mig.
FÖRSVINNA-TRICKET hade haft sin verkan, och hon gick i OSYNLIGT KOPPEL.
En matte som leker Joe Labero, det är verkligen SKITLÄSKIGT!
Så kom vi ju då fram till stället där vi var tvugna att ta oss upp, det är ju inte speciellt brant, och inte speciellt svårt att ta sig upp med gympaskor...
Men fötterna i flipflopsen gled både hit och dit, jag fick gå i myrsteg, bära henne från hälften, Milou stånkade och jag med.
Herregud, är det verkligen så längesedan som jag SPRANG upp för den här stigen och det här berget?
Ja, det känns som 100 år sedan, men det är väl som sagt bara typ 2.
Det är dags för TRÄNING överhuvudtaget igen.
Mitt mål:
Om ett år, då ska jag fixa att springa upp för berget igen.
Med min sportiga hund i släptåg!

När vi sen kom upp, fick Milou gå en stund i koppel igen.
Så kände jag mig ändå rätt säker, inga bilar, vi gick i mitten av Hällarna så det var långt till vägen och halvlångt till berget.
Milou, hon gick brevid mig i sitt osynliga koppel.
Ja, nu ska man väl inte bli FÖR kaxig, hon kommer förmodligen att dra både en, två och fler gånger framöver, men det gick verkligen över förväntan idag.
Det trodde jag inte.
Så nu kommer vi jobba med detta VARJE dag, vi kommer bara hålla oss till Hällarna framöver för jag vill ha en hund som Flisan, som kommer gå minimalt i koppel.
DET är mitt mål.
Så är det något vi ska jobba på nu, så är det lydnanden inom just det området.
Jag tyckte det var underbart att gå med min lilla hund utan koppel idag, jag tyckte det kändes som förr.
Lyxigt.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0