Höjdpunkten på dagen...
Tre dagar i rad!
Men hellre nu iallafall än mitt i natten.
Inatt har jag nämligen planerat att sova, hela natten, ostörd.
Dagen har varit seg i skallen, men jag har gjort allt som skulle göras, och mer därtill.
Jag städade, bakade scones, har plockat björnbär, dock har jag inte varit barnvakt.
Det blev tyvärr inställt.
Jag vilade en stund och såg en spansk film på vår filmkanal istället, och fikade med nybakta scones och kaffi!
Så kommer vi till höjdpukten på dagen:
HUNDPROMENADEN!
Jag och Milou drog iväg till Hällarna och jag var till och med så modig så jag släppte henne DIREKT!
Ja, vi gick faktiskt hela rundan, ca 4 km och hon gick utan koppel hela tiden.
Hon upptäckte några fåglar och drog järnet och började jaga dom men...
Det som är bra konstigt, det är att när jag ryter här hemma, inomhus eller i trädgården, då springer hon åt andra hållet.
Hon är extremt "fjompig" och klarar inte av när jag höjer rösten, hon kryper ihop till en liten boll.
Men idag...
Jag busvisslade, röt "Milou hit" (som den värsta överstelöjtnant ;) och hunden tvärstannar, avbryter sin fågeljakt och återvänder DIREKT till mig!
Tappar man hakan eller tappar man hakan?
Jag tappade hakan inombords!
Och vart himla glad att hon lyder så himla bra.
Hon fick mycket beröm och godis, då blev hon nöjd också, tyckte själv att hon var superduktig
Så gick vi vidare, vi mötte en kille, jag kallade in henne, hon kom direkt!
Drog inte fram till killen och ville hälsa.
Jisses, jag tappade hakan igen.
Sen frågade jag killen om det var okej att hon fick springa fram och hälsa, sa att hon var valp och att jag tränar henne lite i lydnad, och det gick finemang sa han.
Jag släppte henne, men hon nosade bara, jag sa:
"Milou, kom, framåt..."
(vi har tränat FRAMÅT i koppel, men det är ju lite svårt att träna det i koppel, fast NU sitter ju redan kommandot och pekandet med handen redan, så hon springer framåt...)
Milou, hon struntade då i killen och sprang framåt.
Jag släpade då nästan hakan i marken av förvåning.
Vill inte vara tjatig nu, men det var NÄSTAN som om Flisan gick brevid mig igen.
Milosan har alltså idag, gått från klarhet till klarhet och jag är JÄTTENÖJD och stolt över henne.
Jag gjorde två "försvinna-trick" bara för ATT hålla henne på alerten och för att hon skall hålla koll på mig också.
Hon håller koll, hon går i sitt osynliga koppel.
Vi mötte ännu längre fram en border collie med matte.
Jag kallade in henne, hon kom direkt.
Så fick dom hälsa, jag pratade lite med matten, sa även där att vi tränade och när vi sen sa "Hej då" och jag sa:
"Milou, kom, framåt..."
Då kom hon som på beställning!
Har någon bytt ut hunden under veckan eller?
Ja, inte vet jag, men hundpromenaden var VERKLIGEN, verkligen TOPPEN idag.
Vilken duktig valp jag har, och någe rätt måste jag tydligen göra själv.
Nu tror jag inte, återigen, att varje promenad kommer bli såna här räkmackor som igår och idag.
Men det är så skönt att kunna släppa henne, och hon bäddar verkligen för att man kan lita på henne.
Ja, nej, det här har gått ovanligt smärtfritt att bli hundägare igen.
Jag har fått ytterligare ett praktexemplar till vovve.
Och...
Det kommer att bli agility för vår del.
Hon är så himla pigg, rask, lydig och alert, så jag tror hon kommer bli en perfekt agilityhund.
Då...
Ska vi inte tävla i kostym.
Vi ska tävla i...
Discodansdress!
Mhm, yeah baby yeah, jag kan verkligen se mig själv springa runt på en gräsplan i den där svart/gröna dressen och hurtigt ropa kommandon!
Jag matchar med en rosa!
Kan bara säga att Bosse definitivt inte är så lydig som Milousan än. Så det blir du som får kalla in din hund så att de kommer båda två!
Bosse sköter sig faktiskt riktigt bra, men det där med inkallning när det finns någe mer spännande i närheten är bara fånigt - då åker spanielöronen ner och klistrar igen hörselgången totaltäppt å så bara tittar han på mig som om han i bästa pangibyggetstil säger: I know nothing!
Rosa, CHECK!
Vi kanske kan tävla som dubbelpar i agility då ;D
Ja, här jobbar vi nu HÅRT på att kunna lämna en "mötande" hund under promenaderna.
Idag mötte vi Charlie som Milou fick hälsa på, så gick jag vidare, kallade på hunden och hon kom...
Sen drog hon järnet tillbaka till Charlie!
Kom på andra inkallningen och då kopplade jag henne.
Vi får väl se hur länge detta tar...
Gissar halvlänge.
TUR att inte Milousans spanielörons-hörselgångar är lika ihopklistrade som Bosses iallafall, men killar är ju ALLTID lite trögare än tjejer.
Människa som hund, same-same ;D
KRAAAAM
