Det blir svårt att andas för fler än ett sätt....
Uppe och snart ska vi gå, jag och sonen.
Det är kolsvart ute, precis som igår.
Känns som om ovädret hänger i luften, men vi går ändå.
Sambon ska städa, och vi håller oss ur vägen.
Så kan jag komma hem och klaga på städet sen
Har sovit som en kratta inatt, iallafall sista delen av natten.
För först somnade jag in, och så väckte sonen mig när han gick på toa, så somnade jag om och så väcktes jag när trappen började knaka och sambon kom hem.
DÅ...
Hoppade hunden såklart upp, och sen har hon trampat runt på mig sen dess!
Ja, man känner sig som en bulldeg under täcket när hon trampar runt och vilar lite här och lite där och tycker att nu har jag nog egentligen sovit klart.
Dags att gå UPP matte...?
Nä, lilla vovven, klockan är bara 04.00, inte läge för det ännu, neeeej.
Slutläget blev det mycket otäcka "Jag lägger mig på mattes bröstkorg"-läget.
Något jag inte riktigt uppskattar när hon gör, och så nosen rätt upp i näsan.
Det blir svårt att andas på fler än ETT SÄTT som ni säkert förstår.
Jag förstår hur dom som har astma känner sig, som en elefant på bröstkorgen (fast en liten elefant) med bara en näsborre att andas ur.
Då steg jag upp, klockan var ändå 8.
Livet som vovveägare är slitsamt för en 40-åring, ska nog ha en större hund nästa gång iallafall
Ja, ja, och Milou har hittat ett effektivt LÄGE som hon vet funkar att få matte att gå upp, bröstkorgsläget!
Nu ska jag plocka iordning "åt" sambon, för är det för mycket små saker runt omkring kommer han aldrig igång med det viktiga städet, då är "undanplockandet" städet för honom liksom.
Så jag tar sängar, diskmaskin, disk, blommor, tvätt och andra lösa prylar och kläder som ligger spridda.
Sambon...
Ja, han behöver gå upp nu.
Det är kolsvart ute, precis som igår.
Känns som om ovädret hänger i luften, men vi går ändå.
Sambon ska städa, och vi håller oss ur vägen.
Så kan jag komma hem och klaga på städet sen
Har sovit som en kratta inatt, iallafall sista delen av natten.
För först somnade jag in, och så väckte sonen mig när han gick på toa, så somnade jag om och så väcktes jag när trappen började knaka och sambon kom hem.
DÅ...
Hoppade hunden såklart upp, och sen har hon trampat runt på mig sen dess!
Ja, man känner sig som en bulldeg under täcket när hon trampar runt och vilar lite här och lite där och tycker att nu har jag nog egentligen sovit klart.
Dags att gå UPP matte...?
Nä, lilla vovven, klockan är bara 04.00, inte läge för det ännu, neeeej.
Slutläget blev det mycket otäcka "Jag lägger mig på mattes bröstkorg"-läget.
Något jag inte riktigt uppskattar när hon gör, och så nosen rätt upp i näsan.
Det blir svårt att andas på fler än ETT SÄTT som ni säkert förstår.
Jag förstår hur dom som har astma känner sig, som en elefant på bröstkorgen (fast en liten elefant) med bara en näsborre att andas ur.
Då steg jag upp, klockan var ändå 8.
Livet som vovveägare är slitsamt för en 40-åring, ska nog ha en större hund nästa gång iallafall
Ja, ja, och Milou har hittat ett effektivt LÄGE som hon vet funkar att få matte att gå upp, bröstkorgsläget!
Nu ska jag plocka iordning "åt" sambon, för är det för mycket små saker runt omkring kommer han aldrig igång med det viktiga städet, då är "undanplockandet" städet för honom liksom.
Så jag tar sängar, diskmaskin, disk, blommor, tvätt och andra lösa prylar och kläder som ligger spridda.
Sambon...
Ja, han behöver gå upp nu.
Kommentarer
Trackback
