Nej, det är inte kul...
God morgon!
Har kommit hem från jobbet, landat hemma med frukost.
Och med risk för att bli tjatig, men dom där sconsen med kardemumma i...
Den första versionen är bäst!
Jag tror att jag lägger ut receptet senare idag.
Jag är någelunda utvilad, ska träffa en "bonus-släkting" idag.
Ja, hennes mamma är ihop med min morbror, så vi är liksom släkt tycker jag.
Jag slänger till med Bonus-kusin!
Kollade igenom min mail här förut, det gör jag inte varje dag, kanske en gång i veckan...
Och GUD vad det samlar på sig en massa mail.
Jag måste nog gå in och kolla lite oftare, läsa och rensa.
En reflektion från gårdagens inlägg ang mina bilder på fejset var:
"Oj, det där ser inte kul ut..."
Svar:
Nej, det ÄR inte kul.
Idag är jag dessutom värre igen och röda prickar börjar uppstå.
Färdigmaten från igår har gjort sitt.
Då ligger medicinen nära, nära att ta till igen.
Jag tror att jag måste gå till apoteket imorgon iallafall.
Kanske redan idag.
Ja, så MOTSTÅNDSKRAFTIG och ståndaktig var jag mot mina plitor.
Hjälp.
Jag ska FÖRSÖKA!
Läste GT förut och läste om Zara som gjort en magsäcksoperation.
Jag läste förra artikeln också.
Hon har redan tappat 7 kg och kan nu bara äta 2dl åt gången av mat!
Hm...
Den första tanke som spontant flög igenom min skalle var:
"Hur gör hon när hon ska äta JULBORD?"
Vet inte varför just den tanken kom till mig, men jag antar det hänger ihop med MÄNGDEN mat hon kan äta nu.
2 dl.
Det är ju ingenting!
När jag läste LÄNGRE fram i repotaget KOM dessutom julbordsfrågan upp!
Helt ärligt så kom min tanke efter att bara ha läst på framsidan av tidningen, jag hade inte slagit upp den.
Men 2 dl resten av livet.
Jag är inte så bevandrad i just magsäcksoperationfrågan, men jag har för mig att jag läst/hört vid något tillfälle att det finns en magsäcksoperation där man sätter ett gummiband på magsäcken.
Som snörper åt magsäcken, som kan tas bort senare om man önskar det.
Då kan man äta normalt, fast sunt igen.
Men att äta 2 dl resten av livet när man är 27 år.
Jag vet inte om jag hade sett det som en lösning.
OCH...
Det kommer från en som drabbades av ätstörning i senare delen av tonåren, levde med den i 10 år, fick barn, "la ätstörningen på is i några år", tog upp den igen under en väldigt stressande period i livet...
Men sen fick LÄKANDE TERAPI som helade mig.
Helade min trasiga själ och la bort alla OSUNDA RELATIONER och FÖRSONADE MIG med dom!
Jag tog av mig ryggsäcken, som jag brukar säga.
Jag vet iofs att jag aldrig kommer bli kraftig.
Eller tjock.
Jag håller min kropp i trim så gott det går och äter bra, syndar när jag vill.
Jag lever ETT GOTT liv.
Jag har mitt saltproblem för huden och det är ganska jobbigt för det blir liksom lite ÄT-PROBLEMATIK på ett annat sätt.
Men när jag KAN, då äter jag ALLT.
Det är väl därför jag ibland tycker att ha fått rosacea har straffat mig lite mer än bara finnarna...
Jag måste sköta maten, MEN jag äter inte å andra sidan som en MUS.
Jag äter mycket.
Men om man nu har övervikt och inte lyckas gå ner...
Jag skulle nog INTE välja en magsäcksoperation där jag bara kan äta 2 dl resten av mitt liv.
Jag skulle DÖ av matbegär då.
Mat är ju faktiskt njutning, mat är underbart.
Tänk nu när vårsäsongen drar igång och man kan grilla sig en stor köttbit, färskpotatis, hemmagjord tzatsiki, fräsch sallad.
Då vill man ju MOFFLA i sig.
Lite efterrätt på det, en varm rabarberpaj med vaniljsås...
Gud, det är ju underbart.
Och GODIS, ja det är ju för övrigt ännu underbarare, kan jag tycka!
En megapåse smågodis och sen DÖ i sockerkoma.
Jag förstår om Zara inte vill dras med sin övervikt resten av sitt liv, men jag måste nog ändå tycka synd om henne för allt hon kommer gå miste om.
Jag tror hon kanske tycker det är underbart NU, när hon redan gått ner 7 kg, och kommer rasa ner ännu mera.
Men jag tror att om något år, några år...
Då ser hon baksidan med operationen.
Jag är nästan övertygad.
För det kommer från en som ibland levde på ett äpple, en massa vatten och kanske en knäckemacka om dagen en gång i tiden.
Eller länsade hela kylskåpet och sedan spydde upp rubb & stubb en kvart senare.
Från en som var konstant hungrig i flera ÅR.
Hatade folk som åt GOD MAT, hatade matos för det gjorde mig hungrig.
Jag tror inte det mentala kommer säga "hurra" i Zara alls.
Det stod i tidningen att Zara haft övervikt sedan barnsben, att hon tränat bandy, basket, fotboll m.m. men ändå bara blivit större och större.
Jag säger så här, UTAN att racka ner på Zara, för jag förstår hennes kamp...
Det spelar ingen roll HUR MYCKET man tränar, det handlar förmodligen inte om det.
Det handlar, som så mycket annat...
DET MENTALA!
Och jag undrar om hon har testat att träffa en terapeut som är specialicerad på ätstörningar och övervikt.
Jag hade nog testat det OCKSÅ innan jag valt "2 dl resten av mitt liv"!
Jag hoppas hon kommer tycka det är värt det, men som sagt...
I det långa loppet tror jag hon ångrar sig.
Nu ska jag hoppa i duschen och sen...
BAKA!
Har kommit hem från jobbet, landat hemma med frukost.
Och med risk för att bli tjatig, men dom där sconsen med kardemumma i...
Den första versionen är bäst!
Jag tror att jag lägger ut receptet senare idag.
Jag är någelunda utvilad, ska träffa en "bonus-släkting" idag.
Ja, hennes mamma är ihop med min morbror, så vi är liksom släkt tycker jag.
Jag slänger till med Bonus-kusin!
Kollade igenom min mail här förut, det gör jag inte varje dag, kanske en gång i veckan...
Och GUD vad det samlar på sig en massa mail.
Jag måste nog gå in och kolla lite oftare, läsa och rensa.
En reflektion från gårdagens inlägg ang mina bilder på fejset var:
"Oj, det där ser inte kul ut..."
Svar:
Nej, det ÄR inte kul.
Idag är jag dessutom värre igen och röda prickar börjar uppstå.
Färdigmaten från igår har gjort sitt.
Då ligger medicinen nära, nära att ta till igen.
Jag tror att jag måste gå till apoteket imorgon iallafall.
Kanske redan idag.
Ja, så MOTSTÅNDSKRAFTIG och ståndaktig var jag mot mina plitor.
Hjälp.
Jag ska FÖRSÖKA!
Läste GT förut och läste om Zara som gjort en magsäcksoperation.
Jag läste förra artikeln också.
Hon har redan tappat 7 kg och kan nu bara äta 2dl åt gången av mat!
Hm...
Den första tanke som spontant flög igenom min skalle var:
"Hur gör hon när hon ska äta JULBORD?"
Vet inte varför just den tanken kom till mig, men jag antar det hänger ihop med MÄNGDEN mat hon kan äta nu.
2 dl.
Det är ju ingenting!
När jag läste LÄNGRE fram i repotaget KOM dessutom julbordsfrågan upp!
Helt ärligt så kom min tanke efter att bara ha läst på framsidan av tidningen, jag hade inte slagit upp den.
Men 2 dl resten av livet.
Jag är inte så bevandrad i just magsäcksoperationfrågan, men jag har för mig att jag läst/hört vid något tillfälle att det finns en magsäcksoperation där man sätter ett gummiband på magsäcken.
Som snörper åt magsäcken, som kan tas bort senare om man önskar det.
Då kan man äta normalt, fast sunt igen.
Men att äta 2 dl resten av livet när man är 27 år.
Jag vet inte om jag hade sett det som en lösning.
OCH...
Det kommer från en som drabbades av ätstörning i senare delen av tonåren, levde med den i 10 år, fick barn, "la ätstörningen på is i några år", tog upp den igen under en väldigt stressande period i livet...
Men sen fick LÄKANDE TERAPI som helade mig.
Helade min trasiga själ och la bort alla OSUNDA RELATIONER och FÖRSONADE MIG med dom!
Jag tog av mig ryggsäcken, som jag brukar säga.
Jag vet iofs att jag aldrig kommer bli kraftig.
Eller tjock.
Jag håller min kropp i trim så gott det går och äter bra, syndar när jag vill.
Jag lever ETT GOTT liv.
Jag har mitt saltproblem för huden och det är ganska jobbigt för det blir liksom lite ÄT-PROBLEMATIK på ett annat sätt.
Men när jag KAN, då äter jag ALLT.
Det är väl därför jag ibland tycker att ha fått rosacea har straffat mig lite mer än bara finnarna...
Jag måste sköta maten, MEN jag äter inte å andra sidan som en MUS.
Jag äter mycket.
Men om man nu har övervikt och inte lyckas gå ner...
Jag skulle nog INTE välja en magsäcksoperation där jag bara kan äta 2 dl resten av mitt liv.
Jag skulle DÖ av matbegär då.
Mat är ju faktiskt njutning, mat är underbart.
Tänk nu när vårsäsongen drar igång och man kan grilla sig en stor köttbit, färskpotatis, hemmagjord tzatsiki, fräsch sallad.
Då vill man ju MOFFLA i sig.
Lite efterrätt på det, en varm rabarberpaj med vaniljsås...
Gud, det är ju underbart.
Och GODIS, ja det är ju för övrigt ännu underbarare, kan jag tycka!
En megapåse smågodis och sen DÖ i sockerkoma.
Jag förstår om Zara inte vill dras med sin övervikt resten av sitt liv, men jag måste nog ändå tycka synd om henne för allt hon kommer gå miste om.
Jag tror hon kanske tycker det är underbart NU, när hon redan gått ner 7 kg, och kommer rasa ner ännu mera.
Men jag tror att om något år, några år...
Då ser hon baksidan med operationen.
Jag är nästan övertygad.
För det kommer från en som ibland levde på ett äpple, en massa vatten och kanske en knäckemacka om dagen en gång i tiden.
Eller länsade hela kylskåpet och sedan spydde upp rubb & stubb en kvart senare.
Från en som var konstant hungrig i flera ÅR.
Hatade folk som åt GOD MAT, hatade matos för det gjorde mig hungrig.
Jag tror inte det mentala kommer säga "hurra" i Zara alls.
Det stod i tidningen att Zara haft övervikt sedan barnsben, att hon tränat bandy, basket, fotboll m.m. men ändå bara blivit större och större.
Jag säger så här, UTAN att racka ner på Zara, för jag förstår hennes kamp...
Det spelar ingen roll HUR MYCKET man tränar, det handlar förmodligen inte om det.
Det handlar, som så mycket annat...
DET MENTALA!
Och jag undrar om hon har testat att träffa en terapeut som är specialicerad på ätstörningar och övervikt.
Jag hade nog testat det OCKSÅ innan jag valt "2 dl resten av mitt liv"!
Jag hoppas hon kommer tycka det är värt det, men som sagt...
I det långa loppet tror jag hon ångrar sig.
Nu ska jag hoppa i duschen och sen...
BAKA!
Kommentarer
Trackback
