Kvällen fortsatte i skrattets tecken...

God morgon!
Nu har jag klarat av den första delen av min morgon, och har resten av dagen kvar.
Handarbetsdagen, KANSKE...
Sonen är kvar här över dagen, pappa hämtar när han slutar, så jag vet inte ännu vad jag kan göra.
Ska sonen leka med kompis ska jag handarbeta.
Vill sonen hänga med mig...
Gör vi det.
Sportlovet har ju sin första dag idag, så det finns kanske önskemål från hans sida.

Kvällen igår...
Fortsatte i SKRATTETS tecken.
Vi såg naturligtvis SOLSIDAN och skrattade oss fördärvade.
Dels...
Mickan som tyckte att Fredde behövde banta.
Ja, sambon och jag dog ju nästan här.
Jag vill ju att sambon ska tänka lite på sig själv och VAD han stoppar i sig, att jag tror att han kommer dö alternativt få en hjärtattack före 50 pga av sina osunda matvanor.
Jag har ju försökt lära sambon LAGA NYTTIG god mat...
Men sambon ORKAR INTE laga mat.
Enda gångerna har lagar mat...
Ska det gå på MAX 10 minuter.
Så ni förstår, det blir MYCKET köttfärs och makaroner OM han lagar mat.
Pizza och mackenmat om han bara inte orkar.

Och sportandet...
Vilket sportande?
Ja, gå till och från bilen är väl sambons grej.
Så när vi såg Mickan stå där i sportkläder och uppmuntra Fredde å det bestämdaste att "Gå med ut och gå" var ju så klockren att det var inte klokt.
Jag såg mig själv ståendes i sovrummet med sportkläder, och en sambo som ligger i sängen och ser på NCIS.
JAG...
Vill att han ska hänga med ut och få lite motion!
HAN...
Har alltid har en ursäkt varför att han INTE KAN.
Antingen är han "jättedålli" i något mystiskt.
Har ont i ryggen ( då är det bra att röra på sig kanske).
Har jobbat dagen innan (jo, men NU är du ju ledig...).
Det är för tidigt på "morgonen" fastän klockan visar 10-11.
Foten har varit PAJ vid något tillfälle också.
HANDEN med, fast jag har faktiskt ALDRIG krävt att han ska gå på händerna när vi är ute och går.
Ja, ni fattar.
Det är stört omöjligt.

När Fredde sen sa att hans vikt låg på 97-98 och att det var HELT OK för en man i hans längd, då dog vi också!
Och jag frågade sambon om just den där VIKTEN var UNIVERSAL för "lite lätt överviktiga män"?
För sambon påstår nämligen att han ligger på just den vikten...
HELA TIDEN.
Och då kan man se att han VÄXT lite under vissa perioder, man kanske frågar...
Men sambon väger fortfarande BARA 98 kg.

Fredde åt konstant.
Fredde smygåt.
Sambon äter ofta!
Man har knappt hunnit svälja kvällsmaten så lufsar han ut i köket och äter mackor, cola, snacks, ja vad det nu kan vara.
Så kanske jag påpekar:
Vad gör du, ska du äta nu igen???
Och sambon blir förorättad och snäser att:
"Det var faktiskt FLERA TIMMAR sedan..."
Eh, nä det var det väl INTE.
"Jo!"
Sambon smygäter.
Han smyger han in snacksen i sovrummet och äter när jag sover.
VI SKRATTADE och skrattade och skrattade.

Fast nu ska jag vara SNÄLL här också...
Jag hoppas att det här med GOLFEN ska ge honom lite mer motion när han ska gå mellan en massa hål och slå.
Det kan kanske vara ett startskott till att röra sig lite mer.

Ja, sen var det Anna och Alex...
Mammor som skryter om sina barn och mammor som inte har barn som är så framåt.
SJÄLV...
Var jag en sådan där odräglig mamma som hade ett barn som KUNDE ALLT, jättetidigt.
Detta TROTS att han var kille, för killar brukar ju vara senare än tjejer.
Sonen gick från att sitta till att stå och sedan gå när han var 9 månader.
Ja, krypa det gjorde han senare.
Och jag var den odrägliga morsan som hade en liten professor vid 1 års ålder.
Ja, fy fan, jag skrattade.
Tur att man inte ska ha fler barn, jag tycker ju nästan att KANINEN har professorhatt!
Nä, det var MYCKET kul igår i Solsidan.

På det så hade vi hyrt en animerad film, "Dumma mej".
Vi hade inga förväntningar, visste ingenting om filmen.
Första halvtimmen var kass, jag virkade på sjalen och var allmänt ointresserad.
Sen...
Vände det och filmen blev jättekul.
Vi skrattade och skrattade och skrattade.
När jag kröp i säng var jag helt slut, vi hade VERKLIGEN en TOPPENDAG igår.
Det har färgat av sig på morgonen här, jag går runt och ler, har en bra och trevlig känsla i kroppen av allt skratt från igår.
Nu ska jag prata med min son om våran dag...
Återkommer.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0