Vi stod båda på Dramatens stora scen...
Jag börjar dagen med att vända mig till min SON...
Nu när jag vet att du läser bloggen på pappas vecka så kan jag skriva det jag inte hann säga imorse:
Ja, vi hade inte en bra start på den här måndagsmorgonen.
Inte den här morgonen HELLER.
Jag sitter här och BÄVAR för tonåren, för har vi det så här tjafsigt och träligt NU, då vill jag FLYTTA HEMIFRÅN när den magiska klockan slår 13!
Nu min käre son, får du sluta att läsa ELLER mörda mig när vi ses nästa gång.
Men det brinner i skrivfingrarna!
Ja, igårkvälls startade jag upp min nya hemsida.
Och det gick ju bra, trodde jag.
Där satt jag efter "Solsidan" och tiden bara FLÖG iväg, jag hade fått till en riktig pangsida.
Men finesserna som jag trodde var kanon...
Var sämre än den nuvarande hemsidan som ska läggas ner.
Alltså det är mycket som är BRA och SER BRA UT, men att få till det som på den förra sidan, det är en svår nöt att knäcka.
PLUS att det går inte att HITTA hemsidan när man söker på internet!
Jag har lagt ut "tillåtelse" att "finnas" i cyberrymden, och ändå finns jag inte.
Bara min blogg och den nuvarande hemsidan finns.
SUCK!
Men då vet jag VAD jag har att göra idag typ.
Knäcka en ny hemside-nöt!
Följdaktligen kom jag isäng sent som fan, vad värre var så la jag mig för att läsa.
Klockan visade 00.30 när jag la huvudet på kudden.
Trodde jag var så trött att jag skulle stenslockna.
Och hade jag inte plockat upp boken...
Då hade jag förmodligen somnat.
Men boken är så sjukt spännande så jag blev SUPERPIGG och läste, och läste, och läste.
Och blev väldigt uppjagad.
Den är så djävla bra.
Tillslut var jag tvungen att lägga ifrån mig boken, jag hade läst tills boken var slut annars.
Då vågade jag inte ens titta på klockan.
Jag visste att den var en bra bit över 02.
Fast jag hade svårt att somna ändå.
Boken som jagat upp mig, irriterad på den nya hemsidan, tänkte på lite som gjorde mig ledsen i lördags, jag ni vet...
Tankar som snurrar i vargtimmen.
Klockan ringde vid 07.00, och då steg jag upp som om natten inte funnits!
Det är TUR att man är en morgonmänniska och är taggad för datapysslet som ska göras idag.
Plus två broscher.
Men det är typ allt.
Så till vår HÄRLIGA (not) morgon!
Sonen var helt omöjlig idag.
(ja,älskling, du var faktiskt det, kanske jag med...?)
Trött, och så det vanliga tjatet att behöva tala om MINUT för MINUT vad han ska göra, för att han ska komma iväg till skolan i tid!
Jag försökte börja mjukt och fint, snäll mamma som är pedagogisk.
Men det fallerar alltid när sonen...
Låtsas som om han har blivit DÖV och OM han svarar så är det stöddigt och nonchalant!
Min gud.
Jag får nästan en stroke.
Och där står jag och tänker:
"Nu djävlar ska du tänka HAPPY TOUGHTS"!
Det ska gå.
Du SKA inte bli arg, du SKA vara klok och förståndig, tänk på vad det påverkar din nacke, din son och om han strular...
Då ska DU vara cool!
Funkar INTE!
Nä, där står vi och stångar oss blodiga om vardagens bestyr.
Vakna-vakna, frukost, ät nu, kom igen, tvätta dig och borsta tänderna, ladidadidaaaa.
Så när han försvann till skolan var det fortfarande "Mamma-Hitler" som förmanade och körde regelverk.
Och sonen körde "Den Nonchalanta" och svarade emot.
Ja, så när jag försökte att samla ihop oss och bli sams igen...
Då stod vi båda två på Dramatens stora scen och spelade försoning, med morgonens Norén-pjäs färskt i minnet.
Puss & Kram, vi ses, love you, pussipussipussigull.
Och förresten, mitt i hela "Norén-morgon-pjäsen" kom MORSAN upp med ett litet KORT och en liten SLANT (100 fucking djäkla spänn) och säger:
"Grattis, grattis lille vän, på NAMNSDAGEN!"
Jahaja...
Och så hade vi scenariot "Good cop, bad cop" också.
"Good grandmother, bad MOTHER"!
Jag hade helt glömt bort att sonen hade namnsdag, och inte grattade jag honom DÅ HELLER.
Jag hann liksom inte, jag hade SÅ MYCKET VARDAG att styra upp.
Pust...
Ja, en HELT VANLIG morgon på "Rue de la Sud".
Det är bara en OVE som saknas i kvarteret också, sen här vi väl helt Solsidan-hemma!!!
Nu ska jag duscha, pula med hemsida och broscher.
Nu när jag vet att du läser bloggen på pappas vecka så kan jag skriva det jag inte hann säga imorse:
Ja, vi hade inte en bra start på den här måndagsmorgonen.
Inte den här morgonen HELLER.
Jag sitter här och BÄVAR för tonåren, för har vi det så här tjafsigt och träligt NU, då vill jag FLYTTA HEMIFRÅN när den magiska klockan slår 13!
Nu min käre son, får du sluta att läsa ELLER mörda mig när vi ses nästa gång.
Men det brinner i skrivfingrarna!
Ja, igårkvälls startade jag upp min nya hemsida.
Och det gick ju bra, trodde jag.
Där satt jag efter "Solsidan" och tiden bara FLÖG iväg, jag hade fått till en riktig pangsida.
Men finesserna som jag trodde var kanon...
Var sämre än den nuvarande hemsidan som ska läggas ner.
Alltså det är mycket som är BRA och SER BRA UT, men att få till det som på den förra sidan, det är en svår nöt att knäcka.
PLUS att det går inte att HITTA hemsidan när man söker på internet!
Jag har lagt ut "tillåtelse" att "finnas" i cyberrymden, och ändå finns jag inte.
Bara min blogg och den nuvarande hemsidan finns.
SUCK!
Men då vet jag VAD jag har att göra idag typ.
Knäcka en ny hemside-nöt!
Följdaktligen kom jag isäng sent som fan, vad värre var så la jag mig för att läsa.
Klockan visade 00.30 när jag la huvudet på kudden.
Trodde jag var så trött att jag skulle stenslockna.
Och hade jag inte plockat upp boken...
Då hade jag förmodligen somnat.
Men boken är så sjukt spännande så jag blev SUPERPIGG och läste, och läste, och läste.
Och blev väldigt uppjagad.
Den är så djävla bra.
Tillslut var jag tvungen att lägga ifrån mig boken, jag hade läst tills boken var slut annars.
Då vågade jag inte ens titta på klockan.
Jag visste att den var en bra bit över 02.
Fast jag hade svårt att somna ändå.
Boken som jagat upp mig, irriterad på den nya hemsidan, tänkte på lite som gjorde mig ledsen i lördags, jag ni vet...
Tankar som snurrar i vargtimmen.
Klockan ringde vid 07.00, och då steg jag upp som om natten inte funnits!
Det är TUR att man är en morgonmänniska och är taggad för datapysslet som ska göras idag.
Plus två broscher.
Men det är typ allt.
Så till vår HÄRLIGA (not) morgon!
Sonen var helt omöjlig idag.
(ja,älskling, du var faktiskt det, kanske jag med...?)
Trött, och så det vanliga tjatet att behöva tala om MINUT för MINUT vad han ska göra, för att han ska komma iväg till skolan i tid!
Jag försökte börja mjukt och fint, snäll mamma som är pedagogisk.
Men det fallerar alltid när sonen...
Låtsas som om han har blivit DÖV och OM han svarar så är det stöddigt och nonchalant!
Min gud.
Jag får nästan en stroke.
Och där står jag och tänker:
"Nu djävlar ska du tänka HAPPY TOUGHTS"!
Det ska gå.
Du SKA inte bli arg, du SKA vara klok och förståndig, tänk på vad det påverkar din nacke, din son och om han strular...
Då ska DU vara cool!
Funkar INTE!
Nä, där står vi och stångar oss blodiga om vardagens bestyr.
Vakna-vakna, frukost, ät nu, kom igen, tvätta dig och borsta tänderna, ladidadidaaaa.
Så när han försvann till skolan var det fortfarande "Mamma-Hitler" som förmanade och körde regelverk.
Och sonen körde "Den Nonchalanta" och svarade emot.
Ja, så när jag försökte att samla ihop oss och bli sams igen...
Då stod vi båda två på Dramatens stora scen och spelade försoning, med morgonens Norén-pjäs färskt i minnet.
Puss & Kram, vi ses, love you, pussipussipussigull.
Och förresten, mitt i hela "Norén-morgon-pjäsen" kom MORSAN upp med ett litet KORT och en liten SLANT (100 fucking djäkla spänn) och säger:
"Grattis, grattis lille vän, på NAMNSDAGEN!"
Jahaja...
Och så hade vi scenariot "Good cop, bad cop" också.
"Good grandmother, bad MOTHER"!
Jag hade helt glömt bort att sonen hade namnsdag, och inte grattade jag honom DÅ HELLER.
Jag hann liksom inte, jag hade SÅ MYCKET VARDAG att styra upp.
Pust...
Ja, en HELT VANLIG morgon på "Rue de la Sud".
Det är bara en OVE som saknas i kvarteret också, sen här vi väl helt Solsidan-hemma!!!
Nu ska jag duscha, pula med hemsida och broscher.
Kommentarer
Trackback
