Apatisk?
Idag vaknade jag vid 07-tiden och kände mig som vanligt igen.
SER ut som vanligt igen, inte som en svullen badboll i fejset.
Puh, tänk vad lite sömn kan göra.
Jag älskar en GOD natts SÖMN.
Jag kände mig faktiskt sjuk igår när jag la mig, det är SJUKT vad sömnen betyder.
Iallafall för mig!
Igår...
Idag...
Wow, vilken skillnad!
Planen idag blir inte så våldsam ändå, jag ska ju jobba imorgon igen.
Jag funkar faktiskt så nu att jag måste ladda mina batterier ordentligt inför mina arbetspass.
Dom är ju rätt LÅNGA om man säger så...
Det blir promenad och hemkomst av sonen.
Behöver baka lite, det är tomt i frysen.
Jag laddar nog både bakmaskin och gör lite scones.
Ja, och PYSSEL, dvs handarbete och kanske lite "pluggande av bildfixprogram" 
Men jag får väl ta det lite easy med det för sonen kommer ju.
Och sambon sa igår att jag blir APATISK när jag hamnar i bildfixande.
Apatisk...?
UPPSLUKAD, menar han väl...?
Apatisk, då sitter man ju och stirrar rakt ut i tomma intet.
Jag rör ju på fingrarna och KONCENTRERAR mig på bildskärmen.
Precis så där som HAN ser ut när han spelar sina fjantiga spel timme ut och timme in.
Huva, nä SÅN vill jag inte bli
Så, det är bra att sonen kommer hit, då har jag annat att engagera mig i!
Jag kör lite bildfix nu på morgonen, och sen bara bloggande när andan faller på.
Det går ju FORT iallafall, skrivandet alltså.
Jag återkommer med lite bilder på tubsnooden.
