Kräksjukan?

Här blev dagen inte riktigt som jag planerat...
Fast det blir det ju å andra sidan nästan aldrig ändå!

Sonens pappa ringde, sonen hade ringt från skolan och hade "bullrig och körig mage", halva klassen ligger sjuka i kräksjukan...
Och sonen mådde inte bra.
Och eftersom pappa jobbar, så fick sonen komma hit.
Så nu har jag en son med "kanske kräksjuka" med ännu så länge bara en bullrig mage, och spott som "kommer upp i halsen" som ligger nerbäddad i sin säng.
SJÄLV...
Skulle jag iväg på stan och fixa födelsedagspresent, garn och luncha...
Nu blir det bara dom två första sakerna, lika bra att göra det så snabbt som möjligt då också.
Så får jag väl se hur dagen utvecklar sig.

Måste ringa jobbet och kolla hur det ser ut med vikarier också, för får sonen kräksjukan här så kan ju jag knappast gå och jobba såvida jag inte har en vikarie som står STANDBY under helgen.

Eftersom jag jobbar både fredag dygn och söndag dygn, utsätter jag inte mig själv eller mitt jobb för smittorisken.
För två år sedan fick jag nämligen kräksjukan under mitt arbetspass.
Kände mig fullt frisk fast med "en lite bullrig mage" när jag gick till jobbet...
Inte en tillstymmelse till illamående, dålig, ingenting.
TVÅ TIMMAR SENARE stod jag med huvudet i toastolen på jobbet och var så djävla dålig så det var FRUKTANSVÄRT.
Och INGEN KUNDE KOMMA IN OCH TA MITT PASS.
Tänk er DET, ni som haft kräksjukan!!!
Jag fick försöka parera spyattackerna mellan telefonsamtal till allt och alla som jag kunde komma på.
Fy fan, det var så fruktansvärt så jag ryser än idag, och då är det ändå två år sedan.
Sista utvägen fick bli en förälder...
Men då hade jag varit tvungen att jobba ett halvt pass där jag spydde och sket om vartannat.
Min gud.

INGET jag vill uppleva IGEN, det kan jag säga.

Inte i ett jobb där vi INTE/knappt har tillgång till vikarier längre.
Det är en sak att gå och jobba med kraftig förkylning och feber som jag faktiskt gjort under flertal gånger under hösten, senast förra veckan.
Men när det gäller kräksjukan...
Då utsätter jag mig INTE för den grejen igen.
Men som sagt, jag får väl se hur dagen utvecklar sig först, sen ringer jag jobbet.
Nu ska jag sätta fart, så jag hinner det jag ska.
Håll tummarna.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0