Arg!

Jag är hemma och jag har sovit som en kratta!

Dels så är det personliga grejer som gjorde mig skitförbannad, och något jag känner mig HELT FÄRDIGT med i mitt liv.
Något som jag inte tycker är OKEJ längre.
Men det är inte upp till mig om jag säger så...

SEN...
Så är det PARTYNISSARNA i lägenheten ovanpå jobbet.
Det var dödstyst när jag gick och la mig.
Klockan 23.30 ramlar de små liven in och förde ett djäkla liv.
Jag tänkte:
Ok, nu ger jag dom en 30 minuter, MAX 45, att lugna ner sig, annars går jag och säger till!
Dom hade ju precis kommit in så dom behövde kanske lite tid på sig...
Jag tänker inte acceptera en natt till som FÖRRA när jag jobbade.

JoTjenaHoppla...
Det smälldes i ytterdörren och MER folk ramlade in!
Tillslut...
Var det PARTY igen!
Jag blev så djävla förbannad så det var inte klokt.
Jag steg upp och klädde på mig och gick upp och knackade på.
Ut kom samma kille som alltid öppnar dörren.
Och jag förklarade att "Nu var måttet rågat på deras patajande där uppe, dom måste visa hänsyn när dom bor i så lyhörda hus, det ska vara någelunda tyst efter iallafall klockan... bla, bla, bla... nu har det varit flera dagar i rad.... bla, bla, bla... detta är inte OKEJ.... bla, bla, bla... på dagarna är det helt okej att göra som man vill men inte på nätterna... bla, bla, bla... HÄNSYN för fan! "

Jag höll en föreläsning av guds nåde, och jag såg att den här gången...
Sket killen FULLSTÄNDIGT i mina förmaningar.
Han sa "ursäkta, ursäka, okej, okej" och var helt blassé.

Jag gick ner igen och förväntade mig tystnad.
JoTjenaHoppla...
Det blev värre, dom pratade bara högre och högre och sen började dom till och med började spela musik.
Då var klockan närmare 01.30.
Fy fan.
Jag var inte ens arg längre, bara deppig.
Djävla idioter.
Jag somnade väl någon gång efter 02.30 av ren utmattning, och då höll dom ännu på.
När klockan ringde var jag helt slut och orkade knappt ta mig upp.
Att behöva GÅ HEM lite senare kändes som dödens död!

Och jag kan säga EN sak:
ALDRIG att jag bor i någon djävla lägenhet i Gotlandshem, EVER.
Aldrig att jag skulle stå ut med detta i mitt "privata" liv.

Och när jag väl traskade hemåt en halvtimme senare var det AS-TUNGT att gå!
SNÖMODD hela vägen, oplogat, jag blev blöt om fötterna och tackade gud för mina inköpta broddar.
Det hade inte gått att gå annars, jag halkade dessutom till flera gånger trots broddar.
Fy fan.
Så idag, efter dålig sömn, tung hemgång, så BRINNER min nacke!
Jag har ondare än jag vet inte när.
Det blir bara vila, kanske en liten promenad senare om gångbanorna plogats.
Armarna behöver stillhet.
Jag är inte glad, av MÅNGA ORSAKER!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0