Oj så mycket bajs...
Mormor Madde har snart ramlat ihop i koma, tur att läggdags är nära.
Och misstänker att hon aldrig får följa med på kalas igen.
Cause she dosen´t want to be with the band.
But why would she...
She is never invited
Bittermormor har talat!
Nåväl...
Jag var ute och motionerade min lilla vovve idag, och GUD så bra hon gick idag.
När jag körde kommandot; "Nej, inte dra!", om hon började dra lite...
Och gav henne en kort liten knyck i halsbandet då gick hon genast som en liten klockhund.
Fint, inge drag, promenad med en vuxen hund, NÄSTAN.
Min bästis råd har gett resultat snabbt.
Men så kom vi hem...
Jag släppte henne i trädgården, hon skuttade runt och jag stod och pratade med morsan.
Hade väl inte så jättemycket tid på mig eftersom vi skulle bort inom en timmes tid, och jag skulle ännu duscha.
Ser hur hunden bär någonting från ena sidan trädgården till min sida och lägger ifrån sig.
Springer över igen, hämtar, lämnar, hämtar, lämnar.
"Vad gör du?", frågar jag Milou.
Som om hon nu skulle svara mig, fast man vet ju å andra sidan aldrig.
Men hon såg genast SKYLDIG ut när jag frågade, och jag anade ugglor i mossen.
Eller KATTSKIT från busken, kanske jag borde säga????
Johoo då minsann.
Den där katten, eller katterna som sket under busken längst ner i trädgården där det vitpeppras...
Har bytt ställe till ANDRA ÄNDEN av trädgården och bajsar under en ny buske!
Och Milou hade försiktigt tagit BAJSKORV efter bajskorv och radat upp i en fin och prydlig rad.
Nice kattbajs, som vi brukar säga här...
Or not.
Ja, hon åt alltså inte bajset, men väl samlade ihop det i en prydlig rad då som sagt.
Men så fint...
Jag som hade SÅ GOTT OM TID!
Det var bara att köra "Kattbajs-badrutinen" plus 5 kg hundtandkräm inklusive tandborstning på det.
Efter den helrengöringen så var det min tur, stressade mormor Madde skulle kasta sig i duschen.
Men se där var det stopp igen!
Sambon satt på dass, och att dömma av lukten där inne hade han OCKSÅ käkat kattbajs kanske!?
Min gud, inte ens gaskammrarna i Auschwitz hade nog lika läskig gas som...
Gasen på toa!
Inte för att jag skiter ROSENBLADSLUKT direkt, men det var nog på tiden som man "drack sprit och åt en fet vitlöksspäckad måltid till" som man möjligtvis kom upp i sån stank.
Jisses amandus.
Jag RÖT åt sambon att nu fick han faktiskt lätta från toan, ta en dusch FÖRST, snabbt som tusan för nu var det bråttom.
Och själv ville jag absolut inte gå in och duscha FÖRE honom, i den där "icke rosnebladslukten".
No way, hellre missade jag kalaset!
Sambon, den utsatte "icke rosenbladsbajsaren", bara suckade.
Inte ens bajsa kan man göra utan att få skäll (eller uthängd).
Nä, och inte ens duscha kan man göra, utan att bli ihjäl...
Äh, skit i det där nu.
Ja, ja, tillslut kom vi iväg hela och rena och finklädda till lilla sockertoppens kalas!
Jag hade köpt...
( På tal om BAJS igen då, fniss ;)
Sagan om den lilla mullvaden som stiger upp en vanlig morgon och får en stor bajskorv i huvudet.
Sen följer jakten på bajsaren!
HIMLA rolig bok, och jag älskar den lilla arga mullvaden med en bajskorv på skallen och hans roliga små miner.
Det roliga var att Syster J hade köpt en pop-up bok om SNOR.
Så vi vet vad vi ska ge minsann, inga små gulliga böcker om kaniner eller prinsessor...
Nä, vi ger böcker om bajskorvar och snor!
Tycker vi känns relevant för en söt 2-åring
Och så köpte jag ett Barbapappapussel också förresten.
Kalaset var mysigt och vi blev bjudna på en massa gott.
Roligt att träffa vännen som bor på fastlandet som kom med sin nyfödda.
Jisses, vilken kalufs lilla bebisen hade, tjockt, ganska långt, mörkbrunt hår och mörkbruna ögon.
VÄLDIGT söt var hon.
Jag önskade alltid att jag också skulle få ett barn med tjockt hår.
Men fick ett barn vars hår ramlade av vid tre månaders ålder, sen var han väl i pricip skallig som Skalle-Per tills han var 1-1½ år.
Sen tog han ju iofs igen det med råge, när mamma Madde lät håret bli långt som på en tjej.
När kalaset var slut åkte vi och handlade, hem i soffan och där har vi stannat.
NU...
Är det nog läggdags för mig.
Ögonen går i kors och jag mår nästan illa av trötthet.
Tanter i min ålder orkar vare sig gå på VUXENKALAS eller barnkalas för många dagar i sträck, för då blir håret grått och spikrakt, tanken grumlig, talet svamligt, gången stapplig och humöret uruselt...
Fråga släkten.
Och misstänker att hon aldrig får följa med på kalas igen.
Cause she dosen´t want to be with the band.
But why would she...
She is never invited
Bittermormor har talat!
Nåväl...
Jag var ute och motionerade min lilla vovve idag, och GUD så bra hon gick idag.
När jag körde kommandot; "Nej, inte dra!", om hon började dra lite...
Och gav henne en kort liten knyck i halsbandet då gick hon genast som en liten klockhund.
Fint, inge drag, promenad med en vuxen hund, NÄSTAN.
Min bästis råd har gett resultat snabbt.
Men så kom vi hem...
Jag släppte henne i trädgården, hon skuttade runt och jag stod och pratade med morsan.
Hade väl inte så jättemycket tid på mig eftersom vi skulle bort inom en timmes tid, och jag skulle ännu duscha.
Ser hur hunden bär någonting från ena sidan trädgården till min sida och lägger ifrån sig.
Springer över igen, hämtar, lämnar, hämtar, lämnar.
"Vad gör du?", frågar jag Milou.
Som om hon nu skulle svara mig, fast man vet ju å andra sidan aldrig.
Men hon såg genast SKYLDIG ut när jag frågade, och jag anade ugglor i mossen.
Eller KATTSKIT från busken, kanske jag borde säga????
Johoo då minsann.
Den där katten, eller katterna som sket under busken längst ner i trädgården där det vitpeppras...
Har bytt ställe till ANDRA ÄNDEN av trädgården och bajsar under en ny buske!
Och Milou hade försiktigt tagit BAJSKORV efter bajskorv och radat upp i en fin och prydlig rad.
Nice kattbajs, som vi brukar säga här...
Or not.
Ja, hon åt alltså inte bajset, men väl samlade ihop det i en prydlig rad då som sagt.
Men så fint...
Jag som hade SÅ GOTT OM TID!
Det var bara att köra "Kattbajs-badrutinen" plus 5 kg hundtandkräm inklusive tandborstning på det.
Efter den helrengöringen så var det min tur, stressade mormor Madde skulle kasta sig i duschen.
Men se där var det stopp igen!
Sambon satt på dass, och att dömma av lukten där inne hade han OCKSÅ käkat kattbajs kanske!?
Min gud, inte ens gaskammrarna i Auschwitz hade nog lika läskig gas som...
Gasen på toa!
Inte för att jag skiter ROSENBLADSLUKT direkt, men det var nog på tiden som man "drack sprit och åt en fet vitlöksspäckad måltid till" som man möjligtvis kom upp i sån stank.
Jisses amandus.
Jag RÖT åt sambon att nu fick han faktiskt lätta från toan, ta en dusch FÖRST, snabbt som tusan för nu var det bråttom.
Och själv ville jag absolut inte gå in och duscha FÖRE honom, i den där "icke rosnebladslukten".
No way, hellre missade jag kalaset!
Sambon, den utsatte "icke rosenbladsbajsaren", bara suckade.
Inte ens bajsa kan man göra utan att få skäll (eller uthängd).
Nä, och inte ens duscha kan man göra, utan att bli ihjäl...
Äh, skit i det där nu.
Ja, ja, tillslut kom vi iväg hela och rena och finklädda till lilla sockertoppens kalas!
Jag hade köpt...
( På tal om BAJS igen då, fniss ;)
Sagan om den lilla mullvaden som stiger upp en vanlig morgon och får en stor bajskorv i huvudet.
Sen följer jakten på bajsaren!
HIMLA rolig bok, och jag älskar den lilla arga mullvaden med en bajskorv på skallen och hans roliga små miner.
Det roliga var att Syster J hade köpt en pop-up bok om SNOR.
Så vi vet vad vi ska ge minsann, inga små gulliga böcker om kaniner eller prinsessor...
Nä, vi ger böcker om bajskorvar och snor!
Tycker vi känns relevant för en söt 2-åring
Och så köpte jag ett Barbapappapussel också förresten.
Kalaset var mysigt och vi blev bjudna på en massa gott.
Roligt att träffa vännen som bor på fastlandet som kom med sin nyfödda.
Jisses, vilken kalufs lilla bebisen hade, tjockt, ganska långt, mörkbrunt hår och mörkbruna ögon.
VÄLDIGT söt var hon.
Jag önskade alltid att jag också skulle få ett barn med tjockt hår.
Men fick ett barn vars hår ramlade av vid tre månaders ålder, sen var han väl i pricip skallig som Skalle-Per tills han var 1-1½ år.
Sen tog han ju iofs igen det med råge, när mamma Madde lät håret bli långt som på en tjej.
När kalaset var slut åkte vi och handlade, hem i soffan och där har vi stannat.
NU...
Är det nog läggdags för mig.
Ögonen går i kors och jag mår nästan illa av trötthet.
Tanter i min ålder orkar vare sig gå på VUXENKALAS eller barnkalas för många dagar i sträck, för då blir håret grått och spikrakt, tanken grumlig, talet svamligt, gången stapplig och humöret uruselt...
Fråga släkten.
Kommentarer
Trackback
