Jag smakar pyton i munnen...

Vaknade idag med en smak av...
Gammal vitlök i munnen.
Och inte lite heller.
Jag åt egengjord tzatziki igår, och kände redan under ätandet att:
Den här var det STING i.
Den var riktigt stark.
Jag kände inte ens smaken på kaffet efteråt.
Idag vaknade jag och kände:
"Dagen efter" att ha ätit vitlök med sting i.
Till och med jag kände att det måtte lukta pyton, för jag smakar pyton i munnen!
Pyton-pyton till och med.

Kände ingen smak av sconesen till frukosten, och kaffet smakade apa!
Ja, det gick från pyton till apa, och DÅ...
Är det riktigt illa!
För det vet väl alla som varit i ett aphus och luktat, att där luktar det inte tårtkalas direkt.
Så det är illa här liksom.
Myspys...
För vi ska gå på Céperiet och äta idag, enligt sonens önskan.
Jag jobbade ju på skolavslutningen, och då bestämde vi att vi hela familjen skulle fira "Sommarlovsbarnet" på lördagen.
Vi får väl sitta ute.

I tidningen idag gick det att läsa att YTTERLIGARE två anmälningar har kommit in till polisen som utsatts för blottaren!
Då är det alltså FEM anmälningar hitentills.
Till och med blottade han sig för två kvinnor som var ute och promenerade ihop, en mamma och hennes dotter.
Han kan bli farlig varnar polisen, sån´t här beteende kan eskalera.
TACK, vi vet!
Borde/vågar man sig ut nu?
Ja, inte blir det Snäck-&-Kärleksstigrundan iallafall, det är ju där han härjar.
Inte ger jag mig på P18 heller, för där är det ju aldrig en kotte ifall man blir utsatt.
Hällarna?
Ja, det är väl det säkraste, ifall man snabbt måste ta sig till befolkat och bilburet område!
Det är ju ÄNNU inte blottarens område heller verkar det som.
Jag kommer skippa musik i öronen när jag gör min runda idag, och spara det till Toftavägen.
Och...
Beväpna mig med en sten som är i lagom storlek, med en vass kant som jag kan tillfoga skada med, HELST I ANSIKTET ifall man skulle bli påhoppad!
Man har väl lärt sig NÅGOT av att förut ha varit sambo med en polis i några år!

Om det skulle bli riktigt allvarligt...
"Blir du attackerad, sparka och slå för allt vad tygen håller, sparka mot pungen, klös mot ögon och ansikte, se till att få hans DNA inför dina naglar.
Om du kan hitta ett tillhygge, rispa, rispa, rispa...
I fejset!
Jodå, jag tänker inte låta någon blotta sig eller försöka med något annat UTAN en fajt!
Fast grejen var, när min dåvarande sambo och jag skulle TESTA på den tiden vi var tillsammans, och låtsas att jag skulle bli överfallen...
Jag hade inte en suck.
Inte ens mins små kunskaper i kickboxning kunde jag tillämpa.
Han brottade ner mig på två röda, och låste fast alla lemmar som kunde låsas fast!
Men...
Han är ju polis, kan alla trix i världen att brotta ner "en buse" samt en flickvän som ville öva försvar!
Och jag...
Hade inte adrenalinpåslag, jag hoppas det skulle kunna hjälpa IFALL något skulle hända.
Eller jag VET att det kan hjälpa.

I fallet "Fiskevästen" som inträffade för några år sedan, när en man i "fiskeväst" började förfölja mig på strandpromenaden...
(ni som kan storyn kan scrolla neråt en bit...)
Då blev jag först rädd när jag insåg att jag var förföljd.
Han hade nämligen passerat mig från motsatt håll, vände när han passerat mig.
Jag joggade då i sakta takt.
Han hade svart t-shirt, svarta finbyxor och en beige fiskeväst, sandaler, alltså INGA träningskläder och han hade gått hela tiden som jag hade sett honom komma emot mig.
Sen vänder han alltså och börjar jogga i sina vanliga kläder, efter mig.
När jag saktade ner, saktade han ner, när jag gick, då gick han, när jag började jogga igen, då började han jogga.
När jag stannade och låtsades knyta min joggingsko...
Då stannade han och låtsades han stanna och titta på havet.
Han passerade mig alltså inte.
Jag började jogga, han började jogga...
DÅ vände fröken Österholm sig om och började gapa!
Jag blev så vansinnigt förbannad, jag gapade, gick till attack verbalt samt stod honom upp i ansiktet tillslut och skrek.
Han blev rädd, drog sen järnet.
Jag vart spänd som en fiolsträng, kände adrenalinet pumpa bokstavligen i kroppen, genomförde min runda på ren envishet (dumt) och vart skakis när jag kom hem!
Och glömmer det aldrig.

Så...
En blottare lär få sig en tuff match om han träffar mig, FÖRHOPPNINGSVIS!
Jag ger mig inte utan en strid iallafall.
Djävligt obehagligt hur som helst, att det ens finns en blottare som härjar här nu!

Annars så sitter jag nu och tänker "Ole, dole, doff"...
För jag ska ut och röra på mig nu, har inte fått ett träningspass på hela veckan.
VEM ska jag väcka för att ta hand om Milou?
Ja, sonen eller sambon...?
Mamma blir det iallafall inte, för hon tar mest ansvar när jag är borta.
Ja, jag klär på mig nu, väcker NÅGON av det två, går ut och kissar hunden och sen...
Drar jag!
Så jag får lova att återkomma här också, för nu vill jag ut.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0