Lök-Fobi...

Orken kom...
Och dog.
Sonen kom hem, vi köpte glass och fikade innan läxläsningen med glass, kaffe och varm choklad.
Så var det läxdags.
Och sonen/Dragan han märkte först ingenting, så såg han tillslut vad jag gjort på hans bok...
Skrek:
"Men mamma, va faaaaan har du gjort?!
Vadå DRAGAN?"

Ja, sa den frust-skrattande mamman, jag tyckte det passade dig att heta Dragan, så jag skrev det.
"Mäh, du är ju hopplös!"
Och så drog han på smilbanden och skrattade LITE han också.
Medans han försökte ta bort Dragan med lite spott från boken.
Funkade inte så bra, jag hade använt vattenfast penna

Efter läxorna fixade jag mat till mina två, små män.
Det fick bli korvstroganoff och makaroner.
Jag frågade om maten dög, sonen sa att den var godare än skolans.
Bra, sa jag.
"Är det lök i", undrade sonen.
Nä, sa jag, det är INTE lök i.
Vilket det VAR, för smakens skull, men väldigt finriven.
Ja, då var den helt plötsligt JÄTTEGOD.
För det var ju ingen lök i.

Nä, just det...
Ingen lök!
Det är aldrig lök i någon mat jag gör, aldrig.
Nä...
Precis.
För finrivet räknas liksom nästan inte, det syns ju inte.
Välkommen till familjen där alla männen har LÖK-FOBI.

Nu har jag däckat i soffan igen, jag har gjort mitt för idag!
Jag har till och med vattnat blommorna.
Återkommer.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0