Pärlplatte-hästmorsa...

Djäklar vad jag har haft det skönt idag.
Jag har haft det så lugnt och skönt, så jag är helt slut
Ja, faktiskt.
Men hellre trött och avslappnad, än trött och stressad.
Jag har verkligen bara skrotat runt, sett på tv och kollat grejer på datan och virkat sen sist.

Igår började ju sonens VIRKSKOLA här hemma, och jag får allt lov att berömma honom ordentligt.
Han fick börja med det enklaste av det enkla, en mormorsruta och det gick riktigt bra för att vara första gången.
Ja, jag trodde ju han redan börjat virka i skolan, på sin den där arigumin, men det hade han inte.
Hans syfröken hade sagt att han behövde LÄRA sig GRUNDERNA först.
Så sant som det är sagt, virk-mamma kunde bara hålla med.
Fast jag kan tycka att det är bättre att börja med ett lättare projekt, än att traggla enbart grunder först...
Då tröttnar man ju.
Gör man tex mormorsrutor, sen man resultat direkt, PLUS...
Att man producerar något som man kan använda sen!
Och sen går man vidare till något annat projekt som innehåller andra grunder.

Det gick väldigt bra iallafall, fast jag tycker nog att syfröken hade lärt honom ett väldigt konstigt och svårare sätt att hålla virknål och tråden mellan fingrarna.
Jag lärde honom mitt sätt, och det tyckte till och med han att det var lättare.
Han fick börja med att virka superlöst, och när han kommit in på varv tre...
Då hade han redan fått in ganska sjyst garnglid mellan fingrarna, och stolparna vart jättefina och proffsiga.
Sen började vi se på den URDÅLIGA Harry Potter-filmen, då la vi ner virkskolan för den här veckan.
Återupptar den såfort han kommer hit nästa gång.

Så vidare om sonen...
Ja, för någon vecka sedan fick jag ett sms från en av mina kusiner, han skrev att han hade blivit hästfarsa nu.
Tackade för allt han hade lärt sig som barn, när han red och hängde i stallet med undertecknad
Tack vare det var han nu en hästfarsa med KOLL, och hade koll på det mesta i stall och sånt som har med hästen att göra.
Jag blev då avundsjuk.
Ja, jag kände avundsjukan stinga rejät i mitt gamla hästhjärta som den gamla hästtjej jag är.
Lyllo han, två av tre döttrar har börjat rida, och han får hänga i stallet!

Jag...
Fick dock OCKSÅ vara hästmorsa under en tid, när sonen faktiskt också red.
Han red i ca 3 terminer från det han var tre år ute i Dalhems stall, och då var ridningen på mina helger.
När jag och X-kroken sen BYTTE helger...
Då rann det där med HÄSTERIET ut i sanden, för han tyckte inte det var lika viktigt som jag.
Och sonens lektioner var BARA på mina helger, tyvärr.
Och jag tyckte inte fotbollen var lika viktig som ridningen.
Men...
Fotbollen vann.

Moving on (såna där gamla oförätter får man lägga åt sidan ;) ...
Ja, här satt jag med min hästmorsa-avundsjuka, och när sonen kom hem från skolan så visade jag min kusins sms, och frågade sen:
Förresten, skulle inte du ta och börja rida igen?
"Nä, det vill jag inte."
Jooo, men det skulle väl vara jättekul...?
"Rid själv då vettja!"
Jamen jag kan ju inte rida längre, jag vill inte riskera att paja min nacke.
"Mhm, nä, jag är för gammal för att rida nu."
Så var DET slutdiskuterat liksom.

Men så drog sonen fram sina gamla pärlplattor, satte sig på vardagsrumsgolvet och gjorde en pärlplatta...



Gav pärlplattan till mig och sa:
"Här mamma, här får du av mig, så slipper du längta efter att bli hästmorsa.
Du får bli PÄRLPLATTE-HÄSTMORSA istället!"
Nämen så...
GULLIGT!
Han är välan för underbar!?
Ja, man kan inte få allt, dessutom så kanske sonen blit fotbollsproffs när han blir stor.
Då kan han tjäna snuskigt mycket pengar och köpa en sommarstuga till sin fattiga mor
Pärlplattehästen ska få en FIN plats någonstans i hemmet iallafall.
Nu ska jag fortsätta på min väst/bolero som jag startat upp.
Den kommer nog gå rätt fort.
Återkommer senare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0