Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Finns ju knappt något att röntga...

Och HUR känner jag mig efter mammografin...?
Jo, tackar som frågar, jag har SKITONT!
Jag misstänkte ju att det skulle trigga igång värk pga mitt "nervträd" på vänster sida.
Och DET...
Gjorde det med råge!
Dra åt helvete, men jag försöker hålla mig borta från familjen ikväll.
Känner att "whiplash-monstret" som varit vilande väääääldigt länge, har vaknat till liv idag.
Jag har mordisk-värk.
Men...
Lika bra att få det gjort, så man inte åker på bröstcancer också.
Sköterskan var iallafall jättegullig och förstående, jag riktigt kallsvettades när det röntgades på vänster sida, hon stod brevid och sa:
Andas djupa andetag, andas djupa andetag, med lugn röst.

Dessutom beundrar jag att dom kan ta bilder ÖVERHUVUDTAGET på mig...
Att hon fick in någonting alls, det finns ju knappt NÅGOT att röntga liksom.
Två vändstekta ägg, tänkte er att försöka få in det i en sån där mammografimaskin.
Nästintill omöjligt skulle jag vilja säga.
Men det gick, tro´t eller ej.
Ja, sköterskan var ett proffs på mer än ETT sätt
När jag var påväg hem, åkte jag ju igenom Nordergravar.
Och finns det NÅN VY, som är lika underbar som denna...?



Nä, jag tror inte det.
Och här spelar det faktiskt inte någon roll vilken typ av väder det är, denna delen av muren är lika vacker i dimma som i solsken eller spöregn...
Jag måste knäppa ett kort varenda gång jag passerar nästan.
Passerade sen kyrkan...



Cyklade sen hem via apoteket och tömde det på allahanda dämpande droger att döva värken med...
Nej, nu skojade jag bara, det gjorde jag naturligtvis INTE, men på apotektet var jag.

Gick in på "Brödboden" och köpte KANELBULLAR till hela familjen, det är ju "Kanelbullens Dag" idag!
Tänkte vara lite snäll...
Innan jag biter huvudet av nån.
Kom hem, fixade kaffe, på med solklänning och ut på balkongen och åt kanelbulle och kaffe i den sköna solen.
Tog med mig min bok och satt och läste för att skingra värktankarna.
Det var underbart.
Satt och funderade på om jag skulle fixa en hundpromenad idag eller inte.
Bestämde mig för att jag skulle fixa det, vi behövde det både jag och Milousan.
Jag kan inte låta värken styra mitt liv, jag ville ut också.
Så då blev det så...









Det var jättevackert och vi var helt ensamma.
Favvo.

Måste även berömma min lilla hund idag.
Har bestämt ihop med morsan nu att hon ska få börja springa ut själv i trädgården och luffsa runt.
Precis som Flisan gjorde, och PRECIS som våra odrägliga grannhundar.
Enda skillnaden är ju då att Milou INTE...
Får skälla!
Idag var hon ute i typ 1½ timme, och skällde inte mer än en gång.
Och det var när jag precis släppte ut henne och grannhundarna satt och ylskällde.
Men jag fyade rejält när hon skällde och sen var hon ute och lekte för sig själv, tuggade på sitt ben, satt på trappen, sprang efter morsan när hon var ute, ja lite allt möjligt.
Hon fixade det jättebra.
Så nu blir det mer egentid för Milou, själv i trädgården...
OM hon sköter sig!

Och förresten höll grannhundarna på att ge mig en hjärtattack när jag kom hem.
När jag kom till grinden som ligger precis brevid våran, satt dom där.
Jag hade inte hört att dom var ute, för man brukar höra dom på håll när man är på väg hem.
Idag hörde jag ingenting, och när jag kom vid deras grind kom världens ylskall och jag blev SKITRÄDD.
Hjärtat hamnade uppe i halsgropen och jag tänke:
Tura att det var jag som kom, och inte en skröplig ganling på cykel.
En gamling hade förmodligen cyklat rätt ut i gatan.
Dom är FÖRDJÄVLIGA dom där hundarna.
Man blir ju skiträdd när man inte är beredd.
Nu ska jag försöka ta något varv på ponchon, värk...
Vik hädan!