"Hans högvördighet Nacken"...
Nacken tillåter verkligen ingenting nu!
Jag vaknade värkfri, men efter att bara fixat lite frukost, rastat hunden i trädgården och lite hemmafix...
Är nacken paj, totalt kaputt, jag är tillbaka på ruta ett.
Ja, ja, jag får väl hoppas på det bästa, att vila kommer fixa det.
Just nu går jag på ren DJÄVLARANAMMA!!!
Och det vill inte säga lite det.
Ska iallafall avverka hundpromenad om en liten stund, hoppas på lite folk så jag slipper ha hunden kopplad.
Sen får jag se vad det blir, vad som tillåts av "Hans Högvördighet Nacken"!
KALLT är det iallafall idag!
När jag vaknade vid 07-tiden var solen på väg upp, och har lyst ett tag.
Helt vindstilla dessutom.
Dagen såg lovande ut vädermässigt trots "dåligt väder" hos meterologen.
Men...
Så kom det en massa moln, blåsvarta från havet inseglandes.
Det blev RÅKALLT ute.
Höst-blöt-råkallt med tillhörande molnandedräkt.
Usch.
Varma kläder kräves.
Igår vet jag inte inte vad som hände med Milousan, men hon var skärrad hela kvällen.
Jag undrade vad som hänt, ingen visste och ingen hade gjort något.
Sonen korsförhördes, hade han lekt för våldsamt med hunden...?
Nej, det hade han inte.
Hon betedde sig som när det åskade i somras, satt bara och skakade och reagerade helkonstigt varje gång någon pratade för högt eller som när sonen sjöng under Idol.
Helmysko.
Hon fick krypa in under min sticketröja och ligga där och lugna ner sig.
När hon väl lugnat ner sig och hjärtslagen inte pickade alltför våldsamt, fick hon krypa ur tröjan.
Men det var samma visa igen, helspattig, hon sov iallafall i sin egen korg.
Idag verkar det vara lite lugnare, lite spattig är hon dock.
Mätte sonen igår, han var inte en 167 som jag trodde.
Han var inte 165 som sambon gissade, han var inte 163 som sonen trodde själv...
Han var 164 cm lång.
Ja, inte illa det heller för en 11½ åring.
Nu ska jag klä på mig varma kläder och promenera ut i höstkylan.
Fast man ska väl inte klaga...
Kiruna (var det väl...?) hade ju snöstorm och snökaos igår.
Jag vaknade värkfri, men efter att bara fixat lite frukost, rastat hunden i trädgården och lite hemmafix...
Är nacken paj, totalt kaputt, jag är tillbaka på ruta ett.
Ja, ja, jag får väl hoppas på det bästa, att vila kommer fixa det.
Just nu går jag på ren DJÄVLARANAMMA!!!
Och det vill inte säga lite det.
Ska iallafall avverka hundpromenad om en liten stund, hoppas på lite folk så jag slipper ha hunden kopplad.
Sen får jag se vad det blir, vad som tillåts av "Hans Högvördighet Nacken"!
KALLT är det iallafall idag!
När jag vaknade vid 07-tiden var solen på väg upp, och har lyst ett tag.
Helt vindstilla dessutom.
Dagen såg lovande ut vädermässigt trots "dåligt väder" hos meterologen.
Men...
Så kom det en massa moln, blåsvarta från havet inseglandes.
Det blev RÅKALLT ute.
Höst-blöt-råkallt med tillhörande molnandedräkt.
Usch.
Varma kläder kräves.
Igår vet jag inte inte vad som hände med Milousan, men hon var skärrad hela kvällen.
Jag undrade vad som hänt, ingen visste och ingen hade gjort något.
Sonen korsförhördes, hade han lekt för våldsamt med hunden...?
Nej, det hade han inte.
Hon betedde sig som när det åskade i somras, satt bara och skakade och reagerade helkonstigt varje gång någon pratade för högt eller som när sonen sjöng under Idol.
Helmysko.
Hon fick krypa in under min sticketröja och ligga där och lugna ner sig.
När hon väl lugnat ner sig och hjärtslagen inte pickade alltför våldsamt, fick hon krypa ur tröjan.
Men det var samma visa igen, helspattig, hon sov iallafall i sin egen korg.
Idag verkar det vara lite lugnare, lite spattig är hon dock.
Mätte sonen igår, han var inte en 167 som jag trodde.
Han var inte 165 som sambon gissade, han var inte 163 som sonen trodde själv...
Han var 164 cm lång.
Ja, inte illa det heller för en 11½ åring.
Nu ska jag klä på mig varma kläder och promenera ut i höstkylan.
Fast man ska väl inte klaga...
Kiruna (var det väl...?) hade ju snöstorm och snökaos igår.
Kommentarer
Trackback
