Anmälda...?

Oj...
Den här dagen gick snabbt, och blev inget av det jag hade tänkt mig.
Jag hade tänkt mig att se "Malou", virka samtidigt, sen sy och sen ut och gå hundpromenad på eftermiddagen.
Så blev det inte.
Först ringde en gammal arbetskompis till mig, vi pratade väl i 1½ timme ca.
Hon behövde sen komma över och låna min dator, helt okej med mig, så hon dök upp en ½ timme senare.
Jag hjälpte henne lite med att kolla på det hon behövde kolla, och sen satt vi och snackade.
Min bästis hade också hört av sig under tiden och undrade om vi kunde ses på eftermiddagen...?
Ja, isåfall fick hon hänga med på hundpromenad!
Det ville hon gärna, så när min f.d arbetskompis gick, då drog jag på mig "hundkläderna" och mötte upp bästisen och Lilla Sunshine.
Vi gick på Hällarna i gott och väl 1½ timme, pratade av oss som satan...
Vi har nog inte setts på EN MÅNAD, så vi hade lite att avhandla typ.

Lilla Sunshine i sin tur var eld och lågor att få gå på promenad med MILOU...
Till att börja med!
Men sen tyckte hon väl att jag och morsan gick och talade lite väl mycket skit, så hon tröttnade.
Frågade:
"Madde, vart är vi påväg?"
Jag förklarade att vi egentligen inte var påväg någonstans, utan mer var ute och gick för att Milou skulle få springa av sig.
"Mhm..."
Fick jag då till svar.
Så gick det ett tag till, så undrade hon:
"Är vi aldrig framme snart?"
Mja, snart, vi har precis vänt på Milous springrunda nu, så vi är påväg mot bilen."
"Mhm..."
Så kom det:
"Madde, nu vill jag åka hem till pappa!"
Jaha...
Ja, vi ÄR påväg hemåt nu, du är snart hemma hos pappa.
Hennes mor och jag fnissade lite BAKOM vagnen, ja, det var inte så kul att åka vagn tydligen, och inte ha något MÅL.
Och dessutom två skittråkiga vuxna som bara pladdrade på som två personer som suttit i isoleringscell i flera år, utan kontakt med någon.
Stackars Lilla Sunshine, inte ens en glad Milou kunde rädda situationen.

Så till grannarna och dom gap-ylande grannhundarna!
Det har hänt något och jag/vi har en misstanke, att våra grannar som har ylhundarna, har blivit anmälda!
För det är TYST numera.
Jättetyst.
Hundarna är inte ute från 06.00 - 24.00 och gapar konstant.
Det är tyst.
Och man lägger verkligen märke till det.
Det känns...
Konstigt, ovanligt och alldeles, alldeles UNDERBART.

"En person" sa att en granne tydligen fått nog, och ville anmäla.

Jag...
Skulle för ca två veckor sedan ut och gå med Milou.
Jag släppte ut henne i trädgården först, och sprang sen snabbt ner i källaren och slängde in en tvätt.
Hörde Milou börja bjäffsa ute, jag flög upp ur källaren och ut och tystade henne.
Utanför gick en man, som tydligen triggat hennes bjäffsande, med stort anteckningsblock och kryssade i rutor och skrev.
Han gick framför oss, gick vidare bort och runt till Gotenhovsgatan (en tvärgata), skrev, och samtidigt ser jag en annan man som står utanför grannen och har samma anteckningsblock och antecknar.
Går fram och tillbaka framför grannes hus, nästan som om han provocerade hundarna.
Hundarna ylade, gapade och skrek.
Och han gick bort mot den andra tvärgatan.
Skrev och kryssade.
Jag stod i trädgården och låtsades leka med Mliou.
Eller jag lekte ju, men spanade samtidigt.
Sen dom gubbarna var här, har det varit tyst.
Någongång kanske man hört deras gapande, men det är INTE samma pina som det varit.
Undra kan man ju göra, om dom här gubbarna som var här och tillsynes provocerade hundarna.
Var dom från "någon nämd", utsända av någon som klagat?
Ja, undra kan man ju göra, under tiden kan man njuta av tystnaden.

Ja, TÄNK att man kan säga att man njuter av TYSTNAD när man bor mittemot en mack, när man ändå bor på en huvudled med mycket trafik.
Men ja...
Det känns nästan dödstyst, man hör inte trafiken, det SKÄR inte igenom märg och ben som dom där hundarna.
Det är tyst.
Så får vi väl se hur länge det varar, och undrar om det är "den grannen" vi hört ska ha anmält, eller om det är någon annan.
Och jag är GLAD att jag for ut som skjuten ur en kanon när dom där gubbarna gick runt med sina anteckningsblock och antecknade.
Dom såg iallafall att JAG inte lät min lilla vovve bjäffsa fritt utan tillsägelse.
Eller så kanske dom där gubbarna var ute inågot HELT annat ärende...?
Kanske grannarna hittat MIN BLOGG och läst allt elakt jag skrivit om dom där små "vargarna" och låst in dom?
Vilket som, jag står för vartenda ord och jag vet ju att jag inte är ensam i grannskapet att TYCKA om ämnet.
Fortsättning följer...







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0