Ramlar man av en häst...

När jag vaknade imorse kändes det som om jag vaknade i en pastisch av en Mr. Bean film.
Jag vaknade nämligen av att Milou slickade mig i hela ansiktet.
Fräscht.
Ja, jag låg längst ute på sängkanten, hon ville väcka sig matte och ställer sig och vrålslickar hela fejset.
Kändes som jag hade en stel SPOTTMASK över hela ansiktet, innan jag hann till toan och tvätta av mig.
Gud vet hur länge hon stått där och spridit bakterier i ansiktet innan jag vaknade...?
En HELT VANLIG morgon på Söderväg!

Igårkvälls knackade det på ytterdörren, runt 19.30 typ.
Jag hörde det, men hann inte regera och hann inte ner och kolla, innan sonen som kom innifrån mamma, redan öppnat och ropar:
"Mamma, det är till dig!
Mamma, kom, NÅGON står här och väntar på dig!"
Vem då?
(inget svar, det var tyst...)
Jag gick ner, och så var det var min kompis som ville överlämna en inbjudan till dop.
Jag pustade ut, för en microsekund där uppe blev jag lite orolig för vem som skulle stå där.
Vem kommer och knackar på dörren vid 19.30?
OM JAG skulle öppna, så sätter jag för det första alltid på ytterlampan, och frågar samtidigt som jag ser i sidofönstret...
INNAN jag ÖPPNAR.
Sonen...
Han bara öppnar direkt.
Noll koll.
Och i detta fallet VET jag att han inte kollade innan, för jag frågade.
Han hörde att det knackade när han passerade, tjoff, upp med dörren.

Vi har haft alla möjliga personer som kommit och knackat/ringt på kvällar.
Pingstkyrkan.
Jehovas.
Dom frikyrkliga har gått ifrån det här med att gå på dagarna lite, för folk är inte hemma.
Men på kvällarna är "vi" ju det, och det syns, det lyser ju i hus och lägenheter.
"Kringresande", som velat sälja blommor.
Kringresande som rakt av tiggt pengar.
Folk som velat sälja tavlor eller annat hantverk.

Och man kan ju aldrig VETA vad baktanken alltid är.
IOFS, är det två tanter från någon frikyrka, dom utgör ju inget hot...
Men dom vill man ju inte prata med av andra orsaker.
Jag har MIN GUDSTRO, dom har sin.
Jag har inte lust att få en föreläsning/upplysning från en mer fanatiskt lagd falang av dom kristna, så att säga.

Så efter att min vän gått vidare med sina inbjudningar fick sonen sig en liten föreläsning om att han APSELUT INTE får öppna dörren på kvällen, utan att KOLLA FÖRST vem det är som står utanför.
Bekant ansikte, varsågod att öppna.
Obekant ansikte, säg till någon vuxen som får öppna.

Nu ska jag hoppa i duschen, vi ska snart iväg ock klippa klorna på Milou.
Får vi se hur DET går.
Själv håller jag mig nog utanför rummet, för jag utstrålar nog så mycket negativ energi runt det där med kloklippningen nu...
Så hennes nos plockar förmodligen upp det.

Min bästis skickade ett halvargt sms igårkvälls:
"Kom och tänka på det i efterhand, varför ber du INTE MIG att klippa klorna på henne, det blir ju dyrt att springa iväg och göra det...."
Ja, jag har inte svarat på det ännu.
Såklart kunde jag bett henne, men hon ficl ju liksom ta FLISANS klor dom sista 7 åren, för att jag klippt henne "fel" också.
Ska man nu börja om med en NY HUND och besvära...?
Men uppenbarligen ser INTE min bästis det så.
Men jag gör.
Fast nästa gång ber jag väl henne.
Suck, varför skulle jag tabba mig igen, varför kan jag inte vara konsekvent och göra det själv.
Ramlar man av en häst måste man snabbt upp i sadeln igen...
Borde vara samma här.
Men icke då.
Vi ses senare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0