Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Då jublas det...

Vaken, fortfarande sur för igår.
Jag längtar verkligen till jobbet idag, för jag har varit borta så länge men...
Eftersom jag misslyckats två dagar i rad med handarbete, så är jag revanschsugen.
Jag vill sy.
Men det får vänta, kanske på lördag eller måndag.
Men den turkosa sjalen ska DEFINITIVT vara klar tills på söndag.
Det är bara att låta fingrarna jobba.
Sen startar jag i "virkväg" upp en virkad taklampa till sovrummet också, den där jag fyndade på "Tjautet" när jag och Nybyggarkussen var där.
Den ska jag väl förhoppningsvis inte misslyckas med, även om det blir improvisation och eget mönster.

När jag var ute med hunden förut kände jag att den där berömda"gotlandskylan" var i farten.
Alltså inte när det är iskallt, utan BLÖT-KALLT.
Den fuktiga kyla.
Jag hade sovtröja, min tjocka fleecemorgonrock, byxor, och tjock täckjacka (å gummistövlar) .
Ändå frös jag.
Den kryper liksom in oavsett hur mycket kläder man har.

Igår morse berättade sambon att sonen sagt när han skulle iväg till fastlandet igen och jobba:
"Jag vill inte att du ska åka..."
Sånt...
Händer dock aldrig mig.
Jag är ju borta ett dygn i taget och sonen börjar alltid veckan med att förhöra sig om NÄR jag ska jobba.
Är det bara en dag, blir han lätt besviken och är det TVÅ...
Då är det JULAFTON och fest.
För han passar nämligen alltid på att sova vid mormor då, och blir BORTSKÄMD.
Han kan liksom inte uppbringa sig till att ens LÅTSAS att det är tråkigt att "jag lämnar" honom för att gå och jobba dygn.
Mhm.
Så när jag är borta...
Då jublas det.
När sambon är borta i två dygn...
Då råder sorg.

Men jag har tur.
Det finns iallafall EN liten person, vit, svart och brun, som alltid saknar mig och som alltid blir jublande glad när jag är hemma igen...
Min voffsing.
Tur att det finns nån iallafall ;D.
Idag ska killarna gå på "Kanonen" med skolan och bowla, köra laserdome och äta buffé.
Jag ska hoppa i duschen, vi ses imorgon.