Snäppet närmare vår egen död...
Min första tanke var idag:
Så länge generationen före oss lever, är vi fortfarande unga!
Så när dom dör är vi helt plöstligt snäppet NÄRMARE vår egen död.
Och med det menar jag inte UNG som i "20/ung och fräsch".
Jag menar UNG som i att inte vara så nära döden.
Jag kan inte sluta tänka på mammas och pappas väns död.
Jag vill helt plötsligt INTE vara 40, tycker det känns alldeles för gammalt.
Hur fort har inte tiden fram till 40 gått, hur fort kommer det inte gå tills jag fyller 70?
OM jag ens lever så länge.
Och vem som står en nära står näst på tur?
Jag fick ärligt någon form av dödsångest och dödsångest för andra också.
Spelar ingen roll om det är tiden/åldern eller sjukdom som tar en, det går alldeles för fort.
Jag vill nog helst frysa tiden från och med idag!
Usch, trist morgon, jag känner mig riktigt ledsen när jag tänker på familjens vän.
Testade min nya kamera tidigt, tidigt imorse...
Ja, motiven var inte direkt uttänkta, 07.00-ljuset var hårt, men jag bara knäppte för att få se hur det blev.
Jag är väldigt, väldigt nöjd.
Efter att ha fått lita till min mobikamera i snart ett år, och den har ju iofs himla bra kamera om man jämnför med andra mobiler, men...
En KLOK kamera är ändå en klok kamera.
Bra, nu är det bara att knäppa på!!!!
(Canon PowerShot A2200, 995 kr )
Sen rakt in på ämnet HUNDEN också.
Det ämne jag nästan aldrig skriver om
Vi har nu upptäckt att hon har fått en ny frisyr dom senaste dagarna...
Håret uppe på skallen har börjat växa så det knakar, och INTE är det snyggt.
Hon har liksom fått DJÄVULSHORN mitt på skallen och på sidorna!
Ja, och ni ser ju själva, hon är ju helt förtvivlad, skitdeppig och inte nöjd med sin nya look.
Och detta är inte en fejkbild där jag stylat hunden, det kan ni gärna kolla med sambon eller sonen om ni inte tror mig.
Iallafall ni som KÄNNER oss
Hon ser väldigt komisk ut, och igår döpte jag tillfälligt om henne till "Devil".
Hoppas det lägger sig, för annars får hon fan ta mig börja använda hårgelé!
Sonen håller på och fixa frukost till sig själv, och här är det inte your ordinary mjölk-o-flingor och rostat bröd med ost på.
Ack nej...
Det är SCRAMBLED EGGS som gäller.
So continental.
Jag känner mig som en mamma i Mellanmjölkens Land, som inte fattar att det INTE räcker med your ordinary breakfast!
Ja, ska man vara så hotelfrukost-inriktad, då får man fixa det själv.
Mellanmjölks-morsan sitter kvar i soffan och latar sig.
Får se om det blir marknad idag...
Jag är kanske inte så JÄTTESUGEN, havet lockar mer.
Vi får väl se vad vi bestämmer.
Vad JAG bestämmer
Så länge generationen före oss lever, är vi fortfarande unga!
Så när dom dör är vi helt plöstligt snäppet NÄRMARE vår egen död.
Och med det menar jag inte UNG som i "20/ung och fräsch".
Jag menar UNG som i att inte vara så nära döden.
Jag kan inte sluta tänka på mammas och pappas väns död.
Jag vill helt plötsligt INTE vara 40, tycker det känns alldeles för gammalt.
Hur fort har inte tiden fram till 40 gått, hur fort kommer det inte gå tills jag fyller 70?
OM jag ens lever så länge.
Och vem som står en nära står näst på tur?
Jag fick ärligt någon form av dödsångest och dödsångest för andra också.
Spelar ingen roll om det är tiden/åldern eller sjukdom som tar en, det går alldeles för fort.
Jag vill nog helst frysa tiden från och med idag!
Usch, trist morgon, jag känner mig riktigt ledsen när jag tänker på familjens vän.
Testade min nya kamera tidigt, tidigt imorse...
Ja, motiven var inte direkt uttänkta, 07.00-ljuset var hårt, men jag bara knäppte för att få se hur det blev.
Jag är väldigt, väldigt nöjd.
Efter att ha fått lita till min mobikamera i snart ett år, och den har ju iofs himla bra kamera om man jämnför med andra mobiler, men...
En KLOK kamera är ändå en klok kamera.
Bra, nu är det bara att knäppa på!!!!
(Canon PowerShot A2200, 995 kr )
Sen rakt in på ämnet HUNDEN också.
Det ämne jag nästan aldrig skriver om
Vi har nu upptäckt att hon har fått en ny frisyr dom senaste dagarna...
Håret uppe på skallen har börjat växa så det knakar, och INTE är det snyggt.
Hon har liksom fått DJÄVULSHORN mitt på skallen och på sidorna!
Ja, och ni ser ju själva, hon är ju helt förtvivlad, skitdeppig och inte nöjd med sin nya look.
Och detta är inte en fejkbild där jag stylat hunden, det kan ni gärna kolla med sambon eller sonen om ni inte tror mig.
Iallafall ni som KÄNNER oss
Hon ser väldigt komisk ut, och igår döpte jag tillfälligt om henne till "Devil".
Hoppas det lägger sig, för annars får hon fan ta mig börja använda hårgelé!
Sonen håller på och fixa frukost till sig själv, och här är det inte your ordinary mjölk-o-flingor och rostat bröd med ost på.
Ack nej...
Det är SCRAMBLED EGGS som gäller.
So continental.
Jag känner mig som en mamma i Mellanmjölkens Land, som inte fattar att det INTE räcker med your ordinary breakfast!
Ja, ska man vara så hotelfrukost-inriktad, då får man fixa det själv.
Mellanmjölks-morsan sitter kvar i soffan och latar sig.
Får se om det blir marknad idag...
Jag är kanske inte så JÄTTESUGEN, havet lockar mer.
Vi får väl se vad vi bestämmer.
Vad JAG bestämmer
Kommentarer
Trackback
