Jag äter förmodligen 20-25 kg godis per år...
Det som brukar ske på förmiddagarna/ mornarna nuförtiden kommer inte att ske idag...
Nämligen hundpromenaden!
Jag har så ont i nacken idag att jag kan knappt röra mig, när hände det senast?
Och vad har hänt?
Ja, det kan man ju undra.
Det kom lite smygande igårkvälls och har blivit etter värre, mycket etter värre.
Så HÄR ont har jag inte haft sen jag vet inte när, jag har så ont så jag mår illa till och med.
Det "brännande" onda, det gamla onda.
Så jag kommer få ta det jättelugnt idag, jag ska vissa lite skisser och träffa en av mina kusiner och hans tjejer idag...
That´s it.
Jag hade tänkt att baka, men det får nog bli köpefikabröd istället.
Och Milou får klara sig med trädgården, det får bli så idag för jag fixar inte att cykla eller att gå känner jag.
SLUT från klagorutan!
Såg "Landet Brunsås" igår, ett av mina favoritprogram.
Det är ju andra säsongen som detta går, och jag såg naturligtvis den första också.
Jag älskar programmet för att dom är så roliga, så upplysande, men ÄNDÅ...
Genomsyras programmet av:
Ät allt, men med måtta.
Ja, det är mycket som är onyttigt, genmaipulerat, storskaliga jordbruk, köttproduktion, ja, allt sånt där ni vet.
Så man lär sig faktiskt en hel del, vissa saker vill man ju skippa helt efter att ha sett vissa program, men vissa saker vill man fortsätta äta trots allt.
Ja, och igår var det GODIS och socker på agendan.
Kul, upplysande som vanligt, och när dom sa att om man äter godis 2 ggr i veckan för ca 20 kr...
(jag gissar att det är lösviktsgodis eftersom det var DET som var på tapeten igår...)
Då är det 15 kg godis om året!
FEMTON KILO!!!
Shit.
Och det värsta är...
Att i mitt fall får vi nog lägga på ungefär kanske mellan 5-10 kg till.
Faktiskt.
För jag handlar för MER penningar, det innebär kanske en 20-25 kg godis per år.
Oj.
Ja, är glad att jag faktiskt rör en hel del på mig, att jag äter rätt bra ändå, för 20-25 kg godis per år...
Fan, det känns SNUSKIGT mycket.
Jag skulle INTE vilja vara med i ett "Anna Skipper-program" och få se hela min årskonsumtion läggas upp på ett långbord.
För faktum är...
Jag skulle nog bli förfärad å det grövsta, och sen dyka ner med näsan först och börja gluffsa i mig på direkten.
Jepp, jag kan nämligen inte gå in på Renokiosken/Hemmakväll, utan att börja DRÄGGLA, på riktigt.
För när jag känner LUKTEN av allt godis som ligger fritt därinne, så går jag BANANAS och bara måste handla snask.
Av lukten, fattar ni!?
Jag har ännu aldrig lyckats gå in i den kiosken och kunnat låta bli att handla godis.
I vanliga mataffärer med godis som ligger i plexiglasboxar, inga problem, för jag känner inte doften av snask.
Men på Reno, Godis-blodhundsinstikten tar över och jag...
Går bananas som sagt.
Jag försökte ge mig själv ett tyst löfte efter programmet igår:
Jag ska försöka att bara handla godis för 20 kr i veckan.
Någon som vet en BILLIG godisaffär med LÅGT KILOPIS?
För er som missade programmet igår kan jag rekommendera att gå in och se på SVT Play.
Det var en rolig upplevelse att se Carl-Jan Granqvist, Erik Haag och en kvinna till sitta och provsmaka smält vaniljglass, avdankad coca cola m.m.
Bra program och det känns som en pedagogiskt barnprogram från 70-talet för VUXNA i nutid!
Hängde ni med där?
Läste Aftonbladet från igår, idag...
Såg en bild på punkikonen Nina Hagen som var stor när jag var liten.
Nina är 56 år...
Jag kommer inte se ut som Nina Hagen när jag är 56.
Jag ser INTE ut som Nina ens nu när jag är 40.
Jag tror...
Att Nina har en väldigt bra plastikkirurg.
Kul för henne.
Om vi då ska släppa det utseendefixerade och hoppa över till KNARK istället.
Läste GT imorse, om Andreas Olofsson som missbrukat narkotika sen 13-års åldern.
Han vill nu bli ren.
Igen.
Han har varit ren förut men samtidigt trillat tillbaka i narkotikans djävulska klor förut.
Nu orkar han inte längre, han gick till psyk och BAD om hjälp.
Igen.
Tror ni att psykiatriska kliniken brydde sig om det?
Nope.
Där satt han i dörrslussen och bad om hjälp och dom gav honom svaret:
"Vi kan inte hjälpa dig, du får klara av det själv!!!!
Du är inte självmordsbenägen, good bajs!"
Vad tänker man om det?
ÅT HELVETE Psykiatriska kliniken S:t Olof!
Och det djävligaste är, att dom förmodligen tänker:
Jaha, nu var HAN här igen, och HUR många gånger har vi inte hjälpt honom...?
Och han trillar alltid dit igen.
Ett hopplöst fall, en obotlig knarkardjävel.
Låt honom fixa det själv, han ska inte kosta REGION GOTLAND några mer penningar.
Vi har inte råd med fler loosers.
Ja, jag vet inte, men jag gissar.
Får man någonsin ge upp på en ung människa som ber om hjälp?
Nä, jag tycker nog inte det.
Det kanske är så att han inte blir ren den första, andra, tredje eller fjärde gången...
Men kanske det femte!?
Om han själv vill, då kan dom inte neka en människa hjälp enligt min lagbok.
Nu får han klara av avgiftningen HEMMA, med hjälp av sin styvmor och systrar.
Sen komma till ett behandlingshem på fastlandet, när han är ren.
Jag hoppas det går bra för honom.
Jag hoppas han fixar det, den här gången.
Han sa att det var hopplöst att bo kvar här dessutom, alla "vänner" som fortsätter knarka och som äter upp hans nya knarkfria liv tillslut.
Kanske han borde flytta.
Jag har en gammal klasskompis som hamnade i samma skit som denna killen.
Han blev REN efter många års kamp mot narkotika och sprit.
Han berättade rätt mycket om sina känslor runt detta med att sen bli ren, när vi träffades vid olika tillfällen där han jobbade då.
Han sa att det svåraste var, att bo kvar här, att det gamla gänget som han knarkade med INTE lämnade honom ifred.
Att inte ha NYA vänner.
Det var det svåraste av allt.
För den här "Kom igeeeeen-mentaliteten" av det gamla gänget...
Det är svåraste att komma ifrån, och det lättaste att falla tillbaka på.
Jag brukar tänka på honom ibland, har inte sett honom på mycket länge.
Jag har dock INTE sett honom på bänken, där han hängde förr.
Jag hoppas alltid att han fixar sitt nya liv, han var så öppen med hur svårt det var.
Jag är på det hela taget glad att jag faktiskt har ett begär, som gör att jag inte ligger samhället till last, inte behöver avgiftas, jag klarar det själv, och får inga andra MEN mer än FLER CELLULITER på mina skabbiga gamla lår.
Jag kan tycka att sockerbegäret, 20-25 kg godis om året är sjukt.
Men jag behöver inte hjälp.
Stackars dom som behöver det.
Alltså går mina tankar till den här Andreas idag också.
Jag hoppas han fixar det, att han får hjälp, att han vid ENDAST 35 år...
Inte ger upp för gott!
Lycka till, och hoppas viljan vinner över begäret.
Nämligen hundpromenaden!
Jag har så ont i nacken idag att jag kan knappt röra mig, när hände det senast?
Och vad har hänt?
Ja, det kan man ju undra.
Det kom lite smygande igårkvälls och har blivit etter värre, mycket etter värre.
Så HÄR ont har jag inte haft sen jag vet inte när, jag har så ont så jag mår illa till och med.
Det "brännande" onda, det gamla onda.
Så jag kommer få ta det jättelugnt idag, jag ska vissa lite skisser och träffa en av mina kusiner och hans tjejer idag...
That´s it.
Jag hade tänkt att baka, men det får nog bli köpefikabröd istället.
Och Milou får klara sig med trädgården, det får bli så idag för jag fixar inte att cykla eller att gå känner jag.
SLUT från klagorutan!
Såg "Landet Brunsås" igår, ett av mina favoritprogram.
Det är ju andra säsongen som detta går, och jag såg naturligtvis den första också.
Jag älskar programmet för att dom är så roliga, så upplysande, men ÄNDÅ...
Genomsyras programmet av:
Ät allt, men med måtta.
Ja, det är mycket som är onyttigt, genmaipulerat, storskaliga jordbruk, köttproduktion, ja, allt sånt där ni vet.
Så man lär sig faktiskt en hel del, vissa saker vill man ju skippa helt efter att ha sett vissa program, men vissa saker vill man fortsätta äta trots allt.
Ja, och igår var det GODIS och socker på agendan.
Kul, upplysande som vanligt, och när dom sa att om man äter godis 2 ggr i veckan för ca 20 kr...
(jag gissar att det är lösviktsgodis eftersom det var DET som var på tapeten igår...)
Då är det 15 kg godis om året!
FEMTON KILO!!!
Shit.
Och det värsta är...
Att i mitt fall får vi nog lägga på ungefär kanske mellan 5-10 kg till.
Faktiskt.
För jag handlar för MER penningar, det innebär kanske en 20-25 kg godis per år.
Oj.
Ja, är glad att jag faktiskt rör en hel del på mig, att jag äter rätt bra ändå, för 20-25 kg godis per år...
Fan, det känns SNUSKIGT mycket.
Jag skulle INTE vilja vara med i ett "Anna Skipper-program" och få se hela min årskonsumtion läggas upp på ett långbord.
För faktum är...
Jag skulle nog bli förfärad å det grövsta, och sen dyka ner med näsan först och börja gluffsa i mig på direkten.
Jepp, jag kan nämligen inte gå in på Renokiosken/Hemmakväll, utan att börja DRÄGGLA, på riktigt.
För när jag känner LUKTEN av allt godis som ligger fritt därinne, så går jag BANANAS och bara måste handla snask.
Av lukten, fattar ni!?
Jag har ännu aldrig lyckats gå in i den kiosken och kunnat låta bli att handla godis.
I vanliga mataffärer med godis som ligger i plexiglasboxar, inga problem, för jag känner inte doften av snask.
Men på Reno, Godis-blodhundsinstikten tar över och jag...
Går bananas som sagt.
Jag försökte ge mig själv ett tyst löfte efter programmet igår:
Jag ska försöka att bara handla godis för 20 kr i veckan.
Någon som vet en BILLIG godisaffär med LÅGT KILOPIS?
För er som missade programmet igår kan jag rekommendera att gå in och se på SVT Play.
Det var en rolig upplevelse att se Carl-Jan Granqvist, Erik Haag och en kvinna till sitta och provsmaka smält vaniljglass, avdankad coca cola m.m.
Bra program och det känns som en pedagogiskt barnprogram från 70-talet för VUXNA i nutid!
Hängde ni med där?
Läste Aftonbladet från igår, idag...
Såg en bild på punkikonen Nina Hagen som var stor när jag var liten.
Nina är 56 år...
Jag kommer inte se ut som Nina Hagen när jag är 56.
Jag ser INTE ut som Nina ens nu när jag är 40.
Jag tror...
Att Nina har en väldigt bra plastikkirurg.
Kul för henne.
Om vi då ska släppa det utseendefixerade och hoppa över till KNARK istället.
Läste GT imorse, om Andreas Olofsson som missbrukat narkotika sen 13-års åldern.
Han vill nu bli ren.
Igen.
Han har varit ren förut men samtidigt trillat tillbaka i narkotikans djävulska klor förut.
Nu orkar han inte längre, han gick till psyk och BAD om hjälp.
Igen.
Tror ni att psykiatriska kliniken brydde sig om det?
Nope.
Där satt han i dörrslussen och bad om hjälp och dom gav honom svaret:
"Vi kan inte hjälpa dig, du får klara av det själv!!!!
Du är inte självmordsbenägen, good bajs!"
Vad tänker man om det?
ÅT HELVETE Psykiatriska kliniken S:t Olof!
Och det djävligaste är, att dom förmodligen tänker:
Jaha, nu var HAN här igen, och HUR många gånger har vi inte hjälpt honom...?
Och han trillar alltid dit igen.
Ett hopplöst fall, en obotlig knarkardjävel.
Låt honom fixa det själv, han ska inte kosta REGION GOTLAND några mer penningar.
Vi har inte råd med fler loosers.
Ja, jag vet inte, men jag gissar.
Får man någonsin ge upp på en ung människa som ber om hjälp?
Nä, jag tycker nog inte det.
Det kanske är så att han inte blir ren den första, andra, tredje eller fjärde gången...
Men kanske det femte!?
Om han själv vill, då kan dom inte neka en människa hjälp enligt min lagbok.
Nu får han klara av avgiftningen HEMMA, med hjälp av sin styvmor och systrar.
Sen komma till ett behandlingshem på fastlandet, när han är ren.
Jag hoppas det går bra för honom.
Jag hoppas han fixar det, den här gången.
Han sa att det var hopplöst att bo kvar här dessutom, alla "vänner" som fortsätter knarka och som äter upp hans nya knarkfria liv tillslut.
Kanske han borde flytta.
Jag har en gammal klasskompis som hamnade i samma skit som denna killen.
Han blev REN efter många års kamp mot narkotika och sprit.
Han berättade rätt mycket om sina känslor runt detta med att sen bli ren, när vi träffades vid olika tillfällen där han jobbade då.
Han sa att det svåraste var, att bo kvar här, att det gamla gänget som han knarkade med INTE lämnade honom ifred.
Att inte ha NYA vänner.
Det var det svåraste av allt.
För den här "Kom igeeeeen-mentaliteten" av det gamla gänget...
Det är svåraste att komma ifrån, och det lättaste att falla tillbaka på.
Jag brukar tänka på honom ibland, har inte sett honom på mycket länge.
Jag har dock INTE sett honom på bänken, där han hängde förr.
Jag hoppas alltid att han fixar sitt nya liv, han var så öppen med hur svårt det var.
Jag är på det hela taget glad att jag faktiskt har ett begär, som gör att jag inte ligger samhället till last, inte behöver avgiftas, jag klarar det själv, och får inga andra MEN mer än FLER CELLULITER på mina skabbiga gamla lår.
Jag kan tycka att sockerbegäret, 20-25 kg godis om året är sjukt.
Men jag behöver inte hjälp.
Stackars dom som behöver det.
Alltså går mina tankar till den här Andreas idag också.
Jag hoppas han fixar det, att han får hjälp, att han vid ENDAST 35 år...
Inte ger upp för gott!
Lycka till, och hoppas viljan vinner över begäret.
Kommentarer
Trackback
