Snusfabrikören...

Och mer besök blev det...
När lilla Sunshine med mor kom hit, ringde även hundbästisen.
Jag bjöd såklart in henne också på fika, så satt vi där och hade det trevligt!
När alla sen pyst iväg var det dags för middag, VAD skulle jag orka göra efter en dag med mingel och hundpromenad?
Det fick bli varmkorv och potatismos, jag orkade inte göra något avancerat!
Och för att toppa den här tisdagen gick jag och sonen över till macken och köpte lite...
Tisdagsgodis!
Säg inget till PAPPA bara att du fick godis här på en tisdag, för då blir det väl ett himla liv, sa jag till sonen.
"Nä, det ska jag inte, men jag brukar ju faktiskt inte få godis här heller i vanliga fall", sa sonen.
Nä, precis, sa jag och tänkte:
Då får ju jag äta i smyg för att "verka" ordentlig utåt sett.
Hoppas inte pappa läser min blogg bara, för då ligger jag väl PYRT till.
Men jag tror inte han läser den

Annars hittade jag i kryddskåpet idag...



En flaska "Prillan, SNUSKRYDDA" av prima sort!!!!!!
Min fråga är:
Vad gör den där?
Men det kan ju bara EN person svara på, och han är inte hemma...
Sambon.
Jag får ta det med honom vid tillfälle.
Jag trodde det var FÄRDIGT med det där snusframställandet här i huset?
Tydligen inte.
"Snusfabrikör Denny", det låter väl som en passande titel...?

Så pratade jag med sambon idag, om både ditten och datten, och frågade vid ett tillfälle:
Hur har dagen varit idag då?
"Jo, tack bra."
Ja, och så pratade vi vidare, sonen pratade med sambon och sen sa dom "Hej då" och telefonen las på.
Fick en 15 minuter senare ett SMS från min bästis:
"Hörde att din sambo är sjuk idag.
Oj, oj, hur ska det gå..."
????????
Sjuk, va, det sa han inte ett ljud om när jag pratade med honom nyss.
Jag var tvungen att ringa upp bästisen för mer information.
Jo, han hade tydligen varit krasslig och legat på sofflocket och sovit hela dagen.
Mhm, himla lustigt, varför sa han inget till mig?
Han kanske inte vågade, han vet ju vad jag tycker när han blir "litte dålli".
TUR att SNUSFABRIKÖREN blev "litte dålli" när han var borta...
Och inte när han var hemma
Nu lär väl både sambo och bästis SLAKTA mig för att jag skrev detta på bloggen.
Bästisen för att hon sa:
"Säg nu inget till honom om att JAG skrev det där till dig, då blir han väl skitsur att jag skvallrat!"
Sambon...
För att jag hänger ut honom som den "litte dållia mannen", han den som inte pallar en förkylning utan att känna sig döende.
Fast han inte ens har feber.
Ja, ni vet.
Men det får jag väl ta att dom mördar mig efter detta inlägget, jag blev så SUGEN på att skriva om det liksom, nu när jag fick det så fint serverat i knät.

Avslutar med att jag väntar på att en "Burda-tidning" ska bli min...





Jag har bara en sak att säga:
SLURP!
Kommer ni ihåg att jag skrev för någon vecka sedan att jag så gärna ville sy en sån där enkel klänning som Maria Montazami hade i ett reklaminslag?
Ja, HÄR fanns dom busenkla mönstren till COOLA, snygga klänningar, dra mig baklänges på en skottkärra.
Snart blir tidningen min, snart hänger det massor med snyggt i min garderob.
Imorgon...
Har jag späckat schema, så nu måste jag sova.
Vi ses.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0