Vajsing i kroppen...
Vaken, lyxat på mig med kardemummakaffe till frukosten, himla lyxigt.
Vi ska snart sticka iväg till Hällarna och hoppas på att det är folktomt.
Idag vill jag inte träffa på NÅN!
Så ett hopp till mina naglar!
I våras började ju mina naglar lossna från fingernaglarna.
Jag, som alltid haft/har världens starkaste naglar (och hår) blev skitskraj när det blev bubblor som sen kryper upp mot nagelfästet, som sen gör att hela nageln blir LÖS och nästan lossnar.
Vilket i sin tur gör att det naturligtvis gör ont i naglarna och fingertopparna.
VAD är detta, tänkte jag, jag ringde VC och där trodde sköterskan att det berodde på medicinen jag tar för nacken, epilepsimedicinen, men hon var inte 100.
Men så försvann det, naglarna läkte ut och blev som vanligt igen.
Jag låtsades som det inte funnits, det blev ju bra.
Nu...
Har det återuppstått, och det går rekordsnabbt!
(Att det alltid måste det vara något...)
Och nu när jag ändå minskat ner på medicinen, är det ändå VÄRRE än i våras.
Känns som jag kanske måste ringa och kanske gå till doktorn iallafall denna gången.
Jag har inte lust, jag blir livrädd att det ska vara något annat.
Jag gillar inte att gå till läkaren efter min rekordlånga sjukskrivning, men jag kanske inte skall beté mig som en man och stoppa huvudet i sanden.
Har för mig att jag läst någonstans att om naglarna ser ut såhär...
Då är det någon "vajsing" i kroppen.
Jag kanske borde...?
Jag funderar tills på måndag.
Sen ringer jag.
Ifall att.
Nu ska jag iallafall ut i friska luften med Milou, hon slippen SLIPOVERN idag.
Ganska skönt ute
Vi ska snart sticka iväg till Hällarna och hoppas på att det är folktomt.
Idag vill jag inte träffa på NÅN!
Så ett hopp till mina naglar!
I våras började ju mina naglar lossna från fingernaglarna.
Jag, som alltid haft/har världens starkaste naglar (och hår) blev skitskraj när det blev bubblor som sen kryper upp mot nagelfästet, som sen gör att hela nageln blir LÖS och nästan lossnar.
Vilket i sin tur gör att det naturligtvis gör ont i naglarna och fingertopparna.
VAD är detta, tänkte jag, jag ringde VC och där trodde sköterskan att det berodde på medicinen jag tar för nacken, epilepsimedicinen, men hon var inte 100.
Men så försvann det, naglarna läkte ut och blev som vanligt igen.
Jag låtsades som det inte funnits, det blev ju bra.
Nu...
Har det återuppstått, och det går rekordsnabbt!
(Att det alltid måste det vara något...)
Och nu när jag ändå minskat ner på medicinen, är det ändå VÄRRE än i våras.
Känns som jag kanske måste ringa och kanske gå till doktorn iallafall denna gången.
Jag har inte lust, jag blir livrädd att det ska vara något annat.
Jag gillar inte att gå till läkaren efter min rekordlånga sjukskrivning, men jag kanske inte skall beté mig som en man och stoppa huvudet i sanden.
Har för mig att jag läst någonstans att om naglarna ser ut såhär...
Då är det någon "vajsing" i kroppen.
Jag kanske borde...?
Jag funderar tills på måndag.
Sen ringer jag.
Ifall att.
Nu ska jag iallafall ut i friska luften med Milou, hon slippen SLIPOVERN idag.
Ganska skönt ute
Kommentarer
Trackback
