Urk, sa hunden...

Så har den här dagen nästan gått också.
Jag har sett alla delarna av "Svenska dialektmysterier", en Irene Huss-film på filmkanalen och ett avsnitt av något som heter "Modellagenturen".
Samt att min hosta har ökat.
Hepp... som sagt.
På den positiva sidan så har min lilla vovve iallafall velat gosa HELA dagen.


Eller ja, hon har inte haft så mycket val egentligen.
Men nu har HUSSE kommit från jobbet, jag har inte sett röken av henne sen han kom hem.
Och vad som även är positivt dessutom att nu har jag ätit så mycket vitlök...
Så jag känner verkligen ingen lukt alls.
Det är inte lika illa som igår, eller imorse när jag bara kände gammelvitlöksdoft.
Jag är helt befriad från vitlöksdoft, fast jag VET att det förmodligen tokstinker om mig.
Sambon har då alltså kommit hem, sa knappt "hej" och försvann in i sovrummet.

Jaha...
Ska jag då sitta här och glo på tv själv ikväll IGEN...?
Skitopannkaka, jag blir så trött på det här.
Jag ringer upp sonen, han kanske kan pigga upp mig per telefon.
Igår sa han att jag var "ungdomlig"!
Jag gapskrattade, jaså, jag DET ska jag minsann komma ihåg, sa jag.
Jo, men jag kommer tydligen minsann ihåg hur det är att "vara ung", tyckte han.
Ja, så gammal är jag väl inte, sa jag, jag kan än idag komma ihåg känslan av att sitta i en skolbänk och ha luktsuddigummin och blyertspennor med "Hello Kitty" på.
Ja, det var poppis även på min tid.
Så...
Nog har jag kontakt med barnet och ungdomen i mig.
Jag är som Pippi, forever young!
Jag må vara "gammal" på pappret, men aldrig i sinnet.
Där är jag lika barnslig som sonen.
Jag fick så himla fina omdömen av min son igår...
Nä, nu ringer jag honom, hoppas på en egomamma-boost idag igen 
P.s. Nu kliar det i mina öron också, jag blir galen! D.s.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0