Finbesök och en liten fotomodell...
Har haft spontant finbesök av två av mina bästisar och Lilla Sunshine idag!!!!
Väldigt mysigt, och ÄNTLIGEN fick man gosa med sötungen, samt prova klänningarna jag sytt till henne.
Bara ett problem...
Dom var för små!
Igen.
Hur är det möjligt?
Eller dom var inte för små, dom var för korta, funkade dock utmärkt som linnen istället.
Men det verkar gå troll i allt jag gör åt den där ungen, antingen växer hon som ogräs...
Eller så kan varken jag eller hennes mor mäta henne ordentligt.
Det svartvita linnet var dock klockrent på henne!
Det var ett tyg som såg tufft ut, lika tufft som jag föreställt mig, på ett barn.
Och ovanligt barnklädestyg, fastän det är ju ett vuxentyg.
Den lila var väl söt, men såg på gränsen till menlös och töntig ut i jämnförelse.
Skall sy en klänning till i detta tyget, som SKALL bli en klänning denna gången, för det var verkligen tufft som sagt.
Och jag tog lite bilder som ni märker.
Bara på måfå knäppte jag lite bilder när man fick lov att fota Fröken Fräken och fick trots det skumma ljuset (men det går ju att redigera i efterhand) och den oplanerade fotosessionen, till ett par riktiga femettor i bildväg!
Herregud vad ungen är fotogenique!
Ja, här har jag kapat en av dom bra bilderna, för att inte visa ansiktet på bloggen.
Jag har ju då faktiskt frågat förut om jag kan få använda Lilla Sunshine som barnmodell åt mina kommande barnkläder framöver...
Och fick då "JA" av hennes mor.
Men det får vi vänta med tills jag har något att sälja, nu har jag bara gett bort dessa linnen som prov så länge.
Ja, så det var vad vi gjorde, provade linnen, modellade för mamma och Klokboken, fikade, snackade, lekte med sjukhuset, modellade och fotade och lekte lite med Milou.
Dvs Sunshine höll i benet och Milou tuggade.
När dom åkt åt vi fredagsmiddag, den obligatoriska fredags-tacosen, och hann precis nästan klart till Let´s Dance.
Vi är såna fredags-Svenssons så det är inte klokt.
Nu sitter jag och sonen och ser på en film om en kille som ramlat ner i en bergsskreva och fastnat med handen under ett stenblock "127 timmar".
Väldigt...
Seg.
Jag ska gå och lägga mig istället, FESTNATTEN från igår var hård.
Alltså den jag blev ofrivilligt inbjuden till.
Eller "lyssna på" kanske var bättre ordval
Vi ses imorgon.
Väldigt mysigt, och ÄNTLIGEN fick man gosa med sötungen, samt prova klänningarna jag sytt till henne.
Bara ett problem...
Dom var för små!
Igen.
Hur är det möjligt?
Eller dom var inte för små, dom var för korta, funkade dock utmärkt som linnen istället.
Men det verkar gå troll i allt jag gör åt den där ungen, antingen växer hon som ogräs...
Eller så kan varken jag eller hennes mor mäta henne ordentligt.
Det svartvita linnet var dock klockrent på henne!
Det var ett tyg som såg tufft ut, lika tufft som jag föreställt mig, på ett barn.
Och ovanligt barnklädestyg, fastän det är ju ett vuxentyg.
Den lila var väl söt, men såg på gränsen till menlös och töntig ut i jämnförelse.
Skall sy en klänning till i detta tyget, som SKALL bli en klänning denna gången, för det var verkligen tufft som sagt.
Och jag tog lite bilder som ni märker.
Bara på måfå knäppte jag lite bilder när man fick lov att fota Fröken Fräken och fick trots det skumma ljuset (men det går ju att redigera i efterhand) och den oplanerade fotosessionen, till ett par riktiga femettor i bildväg!
Herregud vad ungen är fotogenique!
Ja, här har jag kapat en av dom bra bilderna, för att inte visa ansiktet på bloggen.
Jag har ju då faktiskt frågat förut om jag kan få använda Lilla Sunshine som barnmodell åt mina kommande barnkläder framöver...
Och fick då "JA" av hennes mor.
Men det får vi vänta med tills jag har något att sälja, nu har jag bara gett bort dessa linnen som prov så länge.
Ja, så det var vad vi gjorde, provade linnen, modellade för mamma och Klokboken, fikade, snackade, lekte med sjukhuset, modellade och fotade och lekte lite med Milou.
Dvs Sunshine höll i benet och Milou tuggade.
När dom åkt åt vi fredagsmiddag, den obligatoriska fredags-tacosen, och hann precis nästan klart till Let´s Dance.
Vi är såna fredags-Svenssons så det är inte klokt.
Nu sitter jag och sonen och ser på en film om en kille som ramlat ner i en bergsskreva och fastnat med handen under ett stenblock "127 timmar".
Väldigt...
Seg.
Jag ska gå och lägga mig istället, FESTNATTEN från igår var hård.
Alltså den jag blev ofrivilligt inbjuden till.
Eller "lyssna på" kanske var bättre ordval
Vi ses imorgon.
Kommentarer
Postat av: Syster j
Snyggt! Å klänningarna som vart för små kan lilla B prova.:)
Postat av: Bloggaren Herself
Lilla B ska få en egen, jag syr samma storlek som jag gjorde DENNA i, så blir det nog en klänning till "B". KRAMIS =D
Trackback
