Fredagen den 10:e...

Igår var jag ute i trädgården hela dagen...
Jag började med att sola och läsa, sen blev det dåligt väder och då plockade jag krusbär och snoppade, läste, tvättade och gick hundpromenad.
En väldigt soft dag med andra ord.
 
Så blev det kväll och då blev det mindre soft 
Vi skulle ju grilla ELLER gå ut och äta, vi hade garderat oss med restaurang ifall vädret inte skulle vara okej.
Vid tre-tiden pratade jag med kussen, det blev bestämt att vi skulle ta bordet på Munken ändå.
Det var tjockt molntäcke och iskallt.
När vi sen gick ner mot Munken vid 18.30-tiden, då var det SOL, fast kallt.
Fast vad gjorde det, det var ändå varmare på Munken 
Ja, sista kvällen med det "lilla" gänget...
 

 

 
Och tyvärr fick vi träna skrattmusklerna igen, vi lyckas aldrig ha en tråkig dag eller kväll ever 
Det blev en massa "tjöt" om städmani, synliga sladdar i hus, om omotiverade väckningar som jag och Nybyggarkussen tydligen alltid lyckas göra på våra sambos.
När dom typ nickat till framför tv´n och man frågar:
"Sover du?"
 
Ja, jag gör det för att sambon alltid envisas med att spara kaninburen till klockan 23 på kvällarna, när han är dödstrött.
Istället för att göra det vid 18-tiden eller tidigare.
Då vill inte jag riskera att han somnar innan "jobbet" han ska utföra.
Vilket han ofta gör.
Och då frågar man för att hålla karln vaken!

Läxa man kan lära sig av det (fastän sambon aldrig gör det) är:
Ta kaninburen supertidigt så slipper man bli väckt om man slummrar till!
Tips från coachen typ 
Nybyggarkussen ägnar sig tydligen åt samma aktivitet, men oklart varför 
 
Och även mamma hade en åsikt om att jag kommer ner och väcker henne ibland.
Eh...
Inte så JÄTTEOFTA, bara när jag blir lite orolig.
Min sjusovar mamma inflikade att JAG kommer ner till henne och frågar när hon har "sovmornar" till typ klockan 12 vissa dagar, och frågar:
"Är du sjuk?"

"Jamen för sjutton, man VET ju inte, sa jag, du är ju inte tjugofem längre och till 10 är väl okej om man sover ( sa den morgonpigga) men efter 10, då börjar jag undra om du är sjuk...
Efter 12, då undrar jag om du är DÖD!"
Mamma såg skeptisk ut.
Ja, jag gör det ju inte för att jävlas med henne iallafall, hade vi inte bott i samma hus, då hade jag ringt varenda dag och kollat om hon levde.
Så det så!
Ja, och där satt vi och åt, skrattade åt våra diverse tokigheter, Syster-Yster och guddottern kom direkt från båten och umgicks en timme och så dök en gammal bekanting upp...
Min morbrors första tjej.

Ja, henne har jag inte sett sen 1977 typ, och hon hade knappt förändrats ett dugg!!!
Jisses, jo hon är ju 60 nu, men hon lät likadan, var jättesnygg och lika gullig som hon var då.
Hon var min första idol, för jag tyckte hon var så snygg och stylisch jämt.
Ni vet, det var 70-tal, hon var blond, hade tajta tröjor, utsvängda jeans och platådojjor.
Hon var hipp helt enkelt.
Och trots att det var typ 35 år sedan jag såg henne sist och jag var typ 6 år då det tod slut...
Kändes det som igår.
Jättekul att vi fick träffa henne efter så många år.

Och sen...
Gick vi till Nunnan, för efter klockan 23 får inte barn, ja, eller våra "nästan-tonåringar" vara kvar på Munken när det blir nattklubb.
Och på Nunnan var det ett ungt rockabilly-band som spelade allt från Elvis, Jerry Lee Lewis, Johnny Cash, Creedence Clearwater Revivel m.m, det var ett djäkla ös.
Det var jag, mamma och Nybyggarna som gick dit, dom andra gick hem.
Och det borde dom ha ångrat för mamma...
Hon blev uppbjuden och buggade!
Kolla in killen under den blå, konstiga, pilen...
 

 
Vilken UNDERBAR kille säger jag bara.
Där står dom, ett gäng knuttar vid ett bord, med tatueringar überalles på hela kroppen, långt hår, skinnvästar, polisonger som var stora som kotletter i ansiktet.
Vi står ju nästan brevid och morsan står i vanlig ordning och jazzar, helt plötsligt kommer den där ljusa killen fram och frågar om dom ska dansa.

"JA", säger mamma direkt, hon ville ju BUGGA, men då tar jag på mig rollen som morsa åt morsan och säger:
"Nej, mamma, tänk på ditt knä!"
Men vad bryr sig mamma om sitt knä om hon får bugga?
Inte ett skit, och jag tänkte "Herregud", "Herregud, och så på detta underlag, det kommer gå åt pipsvängen" och "Bara han nu inte är full som en kastrull och drar omkull henne."
Men se det var han inte, där var det minsann en inte fyllskalle som jag i min lilla fördom trodde.
Han buggade loss med henne och förde som ett proffs!
En mc-kille liksom...
 

 

 

 
Och jag hann få upp kameran i vanlig ordning MELLAN skrattsalvorna.
Ja, jag och Nybyggarna tjöt av skratt, att blåsan höll var väl ett under, och vi kunde inte fatta...
Vad är det med morsan och Moster Puff?
Dom får ALLTID DANSA och träffa roliga karlar, där står vi "ungdomar" och försöker hänga på, vi blir ALDRIG uppbjuda, men dom där två, dom är alltid poppis.
I alla åldrar dessutom.
Så där stod vi, diggade, skrattade och mamma dansade.
Och mitt i dansen stannar Mr. Mc-kille och säger:
"Men titta, hon är BOTAD i knät!"
Jominsann, det var nog Mc-Jesus som raggat upp morsan.

Mamma skämtade efter dansen om sin gång som förmodligen skulle komma dagen efter och jag sa:
"Du kommer behöva ett par kryckor!"
Det gick några låtar, sen var han framme igen och ville dansa, men då tackade faktiskt mamma "nej" och han stod kvar och pratade en stund.
Vi blev typ alla lite kära i honom, han var så SNÄLL!!!!
Tvärtemot vad han såg ut.
Guldkille vart omdömet om honom!
Klockan 24 gick vi sen hemåt, Nybyggarna till bussen och jag tror vi alla, även dom som var trötta och gick hem lite tidigare, var väldigt nöjda med kvällen.
En sista partykväll.
Bara det att när jag och mamma nästan var hemma, då tittar jag nertill på mamma och ser...
 


"Men vad har du på dig för skor...?
Och med dom där strumporna i!!!?
Mamma..."
Och så gapskrattade vi igen, ja det var ju bekväma skor för ett ont knä, sa mamma.
"Men med strumpor i..."
Ja, men jag vill ju inte frysa om fötterna, sa morsan.
Nä...
Såklart, det ville hon inte.
Och hon var den som blev uppbjuden, jag fattar ingenting 
Var är dom mintgröna dans-dojjsen från förra året när man behöver dom...?
 
Idag...
Ja, jag vaknade 07.30, upp har bakat krusbärspaj, och så ska vi väl träffas för en liten fika-utflykt mot Björkis mot lunch.
Tänkte att vi kunde fira Nybyggarkussen som fyller år imorgon och mig som fyller år den 22:a.
Jag tänker inte fira mer än med familjen då, tror jag, för förra året blev det ju tre dagars firning av min födelsedag...
Så¨vi kan fira lite idag.
Nu ska jag kolla min pajer, vi ses senare.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0