Himla olämpligt år att börja jaga...
Himlen är ljust blyertsgrå, det har ösregnat inatt, men det ska bli sol och 23 grader framåt dagen.
Fast...
Jag behöver tvätta några maskiner, plocka och snoppa krusbären innan dom blir förstörda, gå långpromenad nu på morgonkvisten med vovven och bada henne.
Det är mer än välbehövligt, hon är urskitig nu, det var veckor sedan hon blev schamponerad och piffad.
Ja, det blir med andra ord lite småpyssel här hemma, sen, imorgon, upp och iväg till playan igen
Så till min obehagliga morgonstart, jag drömde en mardröm på morgonkvisten.
Jag drömde att jag var i Blackeberg (av alla djäkla ställen i världen) och hade hunden med mig.
Så skulle jag/vi gå på tunnelbanetåget, åker iväg och så upptäcker att jag har tappat hundens koppel på perrongen.
Milou är kvar i Blackeberg och jag är på väg mot gud vet vart.
Min mardröm slutar med att jag tänker att hunden förmodligen hoppat ner på spåret och sprungit efter mig och tåget...
Och så vaknar jag med världens tokångest!
Kunde naturligtvis pusta ut att det inte var verklighet när jag vaknade i vårat ljuslila, trygga, sovrum men...
Trots att jag då visste att det var en dröm, sitter den obehagliga känslan faktiskt ännu kvar.
Jag hade glömt min hund och förmodligen är hon död...
Detta trots att hon ligger brevid mig i detta nu och snusar på sin filt.
Hundbästisen har haft "problem" på sin tomt ute i Träkumla, hon har hittat självdöda rabbisar.
Inte kul när man har en schäfer som nosar upp både det ena och andra, PRECIS som alla hundar gör.
Ena dagen var det tre rabbisar, tror jag, och hon gruvade sig för med VAD hon skulle göra med dom.
"Ja, du får nog lägga dom i en soppåse och gräva ner dom", sa jag, "för annars kommer hunden aldrig ge sig!".
Nä, och så undrade hon om myxomatos smittade till andra djur...?
"Vet ej", sa jag, "men jag tror det, men jag vet inte till 100%, jag vet att det INTE smittar till människor iallafall."
Dagen efter fick jag ett sms, då hade hon hittat två döda rabbisungar till.
Gissar att hon inte hunnit göra sig av med dom första då ens, usch.
I GT stod det idag...
Viruset Myxomatos kom till Gotland under 60-talet då ön hade stora problem med rabbis. Efter att både prövat med jägare, skottpengar och att gasa ut kaninerna ur sina hålor frågade trötta gotlänningar regeringen om tillåtelse att plantera in viruset.
Det blev avslag flera gånger.
Till slut planterades viruset i alla fall, av vem och hur är inte officiellt.
Det borde vara skottpengar på DEN som inplanterade viruset den där gången på 60-talet.
( likväl som på den som satte in rådjur på ön...)
Har ju själv sett som barn, när myxomatosen slog klorna i både mina kaniner och rabbisarna ute på Brissund.
Det var inte kul, dom satt som små magra kanin-zombisar med igensvullna ögon på gräsmattan och svalt i princip ihjäl.
Pappa sköt av så gott han kunde med sin lilla bössa, allt för att dom inte skulle behöva lida.
Grävde ner dom i skogen för vi hade ju inte bara tamkaniner som kunde och blev smittade, vi hade ju pudel också, som jagade rabbisarna.
Så slog det mig nu då när jag läste det där om rabbisar och myxomatos:
Leo och Milou.
Ja, Leo är vaccinerad, MEN det blev senare än jag borde vaccinerat kaninen, håller skyddet då, det ser tveksamt ut när jag läser på veterinärsidorna.
Han får hålla sig inne nu tror jag faktiskt.
Hade ju en granne vars kanin fick myxomatos för bara några år sedan, två hus bort, här i stan.
Och så har vi ju hunden som börjat jaga rabbisar, himla olämpligt år att just BÖRJA jaga rabbisar.
Kunde inte räddslan för kaniner hållit i sig ett år till?
Det hade varit toppen!
In på nätet, hittar inget om att det smittar till andra djur.
Det står enbart om just kaniner.
Usch, nu dyker den där obehagliga känslan upp igen, kanske vi tar en "koppelpromenad" tills man vet till 100% att det inte smittar till hundar.
Nu ska jag börja min dag här, vi ses senare.
