Inte så att jag drägglar...

Vi har översvämning i källaren.
Vi har stopp i rören pga av en slang som sitter fast där, det flyter upp dasspapper och andra najsa saker i tvättstugan.
Så vi kan inte spola i toan, köra diskmaskin, tvätta i tvättmaskin eller typ ens tvätta våra händer.
Ja...
Och jag pratade med bästisen Klokboken, jag är nära kokpunkten pga den där djävla slangen som sitter fast i våra rör...
Men hon erbjöd att jag kunde komma dit och gå på toa och duscha tills detta var löst...
Jag älskar henne.
Problemet är att vi är fler som behöver duscha och uträtta behov, samt diska och tvätta.
Nu är jag farligt nära att explodera, bara så ni vet!
Jag lämnar detta ämne nu, för jag kan tyvärr ändå inte skrina mer om det.
Förtillfället.
 
Annars så retar jag mig även, fast lite mindre dock, på att hela Brissund håller på att byggas ihop, eller byggas bort.
Min barndoms vårar, somrar och höstar spenderade vi nästan all vår tid där.
Jag brukar säga att jag är uppväxt där, för det är jag ju, halvtid liksom.
Och det jag älskade med Brissund var ju att det var så ÖDE.
 
Eller det var ju inte öde, för det fanns ju hus och grannar, men det fanns gott om plats, det var luftigt, massor med klöverängar, kohagar och lite folk i omlopp.
Nu...
Byggs det i varenda kohage, till och med i kohagen brevid vårat gamla hus, där det var sankmark.
Det har dom dränerat ut (inte bra för naturen tycker jag) och smällt upp tre hus.
Det fanns inte ett hus på vår sida vägen på kilometers avstånd när jag växte upp där.
Nu ligger dom på rad.
 
Och stranden är, som jag skrivit så många gånger förr:
Överbefolkad.
Det var dom boende, och om ens det, och vi ungar som härjade fritt där.
Vi hade världens största lekplats på somrarna, nu är det inte en millimeter fritt på den stranden.
Alla från stan har upptäckt Brissund sen X-antal år tillbaka.
 
Vi red ju längs med kusten från Själsö till Brissund dagligdags, man kunde racea på Brissundsstranden med både shettisen som jag hade som liten och Mozart som vuxen, sen uptäckte tydligen "VÄRLDEN" också Brissund.
Så onödigt, tycker jag.
Idag hittade jag på "Hemnet" denna annons och bild...
 
 
1 195 000 kr

Tomt Bara 500 meter till havet & stranden i lugna och natursköna Brissund. Byggklar naturtomt med bygglov för 1 1/2 plans villa. Anslutning v/a betald.

Jag tänkte:
Jaha, ännu ett litet tallområde eller klöveräng som ska skövlas!
Nu har gamlingarna i området VERKLIGEN dött av och barnen i min ålder (förmodligen) tagit över.
Nu styckar vi upp ALLT som går att styckas upp och säljer av till små tomter som det ska byggas på.

Min dröm FÖRR har alltid varit att någon gång i livet kanska flytta tillbaka till Brissund och bo där.
Kommer aldrig att ske.

Ska jag bo på landet ska det vara lååååååååångt till närmsta granne, aldrig att jag vill ha folk uppepå mig eller köpa tomt vägg-i-vägg med någon annan. Det ska vara luftigt.

Och vidare på "Hemnet" hittade jag detta lilla "otrevliga" (not) hus, det gamla Stationshuset i Hablingbo...

Uteplats

 
 
 
 
 
Inte så att jag drägglar av "vill ha"-känsla eller så...
Eller jo, det vill jag.
Lustigt egentligen för det är inte min färgskala på inredning eller i huset men...
Det kan man lätt måla dit.
Jag vill ha färg överallt, men jag bara äääääälskar det här huset.
Vad göra?
Ha tålamod, thats it.
Nu ska jag börja min dag, sent om sider för jag har varit så arg här, men leta hus på "Hemnet" gjorde mig lite gladare.
Tjing.
 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0