Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Jag = en bok-terrorist...

Vaknade imorse utan nåon som helst energi i kroppen.

Ja, godisintaget gjorde väl sitt men så mycket var det inte, jag känner mig bara HELT slut.
Både på det ena och andra.

Fast ny dag, kavla upp sina armar och göra NÅT kunde ju vara en idé.

 

Funderar på om jag ska hoppa på cykeln och cykla ut till Själsö eller Brissund.

Bara vara själv.

Känner att jag orkar inte ens med morsan just nu, bara att vara i hennes närhet känns som att ha en blöt, tung, filt över sig.

Ja, alltså det är ju inte hennes fel, jag tror bara att vi drar ner varandra i "jobbig tystnad" just nu.
Då är det skönare att vara utan henne känner jag.
Min sista semestervecka var inte planerad att bli så här "käck" direkt.

 

Detta skulle ju vara "avslappningsvecka" och inte "slang-i-avloppet-trasig-rygg-vecka"!

Men efter "sol" kommer väl "regn" gissar jag, man kan inte alltid segla på små rosa moln.

As ever.

Okej, slut med negget nu, jag ska ta mig samman och komma ur morgonrocken iallafall, DET får bli målet idag.

 

Sambon är ju rolig iallafall...
Förra året läste ju jag Keith Richards självbiografi "Livet" och föreslog sambon att läsa den.
"Näe", sa han då, och hänvisade till att "han inte lyssnat på eller varit intresserad av Stones någonsin"...
Nej, det har inte jag HELLER, sa jag, klart man kan hitarna, och den var ju KUL, jag skrattade ju för han var ju himla kul och underhållande att läsa.
Och så LÄR man sig ju lite om ett av världens största band.

Fast jag gillar ju biografier överlag, jag har läst allt från Ingrid Bergman till Jane Fonda till Christina Crawford till Jackie Kennedy till Robert Gustavsson till Rikard Wolf till Keith Richards till Karl Ove Knausgård, ja listan kan göras hur lång som helst!
Jag älskar biografier, det ger en en GANSKA sann inblick i någon annans liv.
Kanske inte helt sann jämt, men oftast gissar jag, och så är det kul att läsa om andra människors liv.
Och...
Jag tyckte "rock-temat" i Keith´s bok skulle passa sambon.

Det tyckte nu inte han, och så läste han om Jan Guillous böcker för femtielvte gången.
Vilket jag inte förstår folk som gör överlag.
Varför läsa om en bok fler gånger än MAX två, när man vet storyn, kan dialogen, ja, kan boken?
Jag läser bara om VISSA böcker och det är Astrid Lindgrens typ, eller andra barnböcker som sonen älskade som liten, that´s it.

Alltså jag tycker inte man förkovrar sig om man läser samma sak om och om igen, och...
Jag kan såga vissa författare här ibland.
Men jag har åtminstone gett dom en chans och prövat en eller två böcker, men kanske inte gillar deras skrivstil, språk eller typ av böcker.
Fast...
Jag har gett dom en chans som sagt.

Och herregud, här ser ni tjejen som läste Stephen King, Astrids böcker och Selma Lagerlöf redan som 10-11-åring, ALLT i en enda salig blandning.
Ja, vad gäller Selma så såg jag en serie när jag var liten som hette "Charlotte Löwensköld" och blev såååå kär i den historien.
Min pappa hade en tidig utgåva av inbundna Selma Lagerlöf-böcker i läder, på typ gammeldags svenska.
Ni vet...
"I skolen gå öfver till Fru Persén på Högboda..." ja, den typen av gammal svenska.

Men VEM tror ni plöjde igenom Selmas "Löwensköldska ringen", "Charlotte Lövewnsköld", "Anna svärd","Gösta Berlings saga", Kavaljerena på Ekeby", "Kejsaren av Portugallien", ja jag plöjde mig igenom alla dom mest kända böckerna på urjobbig, gammeldags, svensk text.
Så ena boken då var det "förr-i-tiden-bok" och i nästa var det vampyrer eller andra hemska monster.
Eller Madicken på taket på vedboden.
I read it all.

 

Så köpte sambon nu Metallicas biografi...
Och jag "hoppade på" honom igen om att "om du nu läser Metallicas bandbiografi, så kan du ju läsa Keith Richards också ju..?"
Näe...
Han kan fortfarande inte läsa Keith´s biografi, för han har fortfarande aldrig lyssnat på The Stones.
Okej, I rest my case, jag ska inte tjata om Keith´s bok någe mer, men jag...
Ska iallafall läsa Metallicas biografi, allt för att visa att JAG minsann kan läsa vilka böcker som helst.
Efter att jag läst tredje boken i ungdomsboks-triologin Hungerspelen då förstås 

 

Men det är väl som när han sa häromkvällen, när vi var aströtta allihopen och det inte fanns något att se på tv, att jag skulle välja en film av alla hans fem miljoner dvd´s som är i ett skåp.
"Nej tack, vi har VERKLIGEN inte samma smak i filmer.
Jag har gått igenom det där skåpet på film massor av gånger när jag varit sjuk, skjuskriven eller det bara inte funnits ett skvatt på tv och man har varit själv...
Jag har aldrig hittat en enda film jag velat se!
Vissa har jag sett förr, men vill inte se igen för dom är inte värda att se igen, men det mesta är bara action, action och dåliga serier NCIS eller som är urgamla som Seinfeld."
Så...
Vem är jag att kasta sten i bokskåp...?
Fast jag ser ju inte om filmer heller, lika lite som jag läser om böcker.

 

Någon som dock inte ärvt min bok-hunger och läslust är sonen, jag försöker peppa med än det ena och än det andra boktipset, men allt faller platt.
Jag la då in "Hungerspelen" på hans rum och sa:
"Denna boken kan du läsa nu som "bokprojekt" när du börjar skolan igen, den är verkligen jättebra!"
Och så försökte jag låta peppande.

"Neheeeej då, skulle inte tro det", sa den icke bokfrälsta, "den kommer snart ut på dvd, och filmer är alltid mycket bättre än böcker".

Naheeeej då, sa den bokfrälsta, det är precis tvärtom, böckerna är oftast mycket bättre för det tappas oftast så mycket av bokens innehåll i en film som bygger på en bok.

"Jag ändå ska BARA se filmen", sa sonen.

Ja, jag ska inte se filmen förreens jag läst ut böckerna, sa jag, och inte du heller.
"Då ser jag den vid pappa", sa sonen.
Då ringer jag pappa, så får du iallafall läsa boken först.

"Då ser jag den hos någon kompis", säger han trumfierande!
Jepp, där slängde han ut esset från rockärmen, kaboooom.

Då ringer jag alla dina kompisar...
Jaha, där dog den repliken, "schack matt" liksom.

 

Skitsamma, jag har visst blivit en BOK-TERRIRIST här hemma som försöker pracka på alla och en var "det skrivna ordet".
Hur jobbig får man vara egentligen?
Sambon vill bara läsa samma böcker om och om igen, och sonen vill inte läsa några.
Ja, ja, jag har ju mamma som plöjer igenom alla böcker som jag avverkat och så tar jag med till jobbet.

Alltid finns det väl någon bok som passar nån.
Och alltid förkovrar jag mig iallafall, på det ena eller andra sättet 

Nu blev det ändrade planer här, jag ska iväg med sonen och hans far, det får bli en långpromenad med Milou senare istället.