Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Mycket motion...

Hemma igen, det var INTE kul att ta sig till jobbet igår, TRUST ME!
Jag kom 15 minuter försent, med det var inte mycket att göra åt.
Blötsnö hade fallit under natten, alla cykelbanor var inte röjda, NÄSTAN ALLA iofs, där jag försökte ta mig fram.
Och då försökte jag ändå ta alla stora "leder", men det var sörjigt på cykelbanorna, följdaktligen gick det inte att cykla.
Knappt ens att gå, så jag var helt lam i armen efter att ha skjutit cykeln framför mig hela vägen till jobbet.
På andra sidan stan.
Men jag kom fram, dock försent, så är det ju när man inte har körkort eller bil.
Fast OJ, så mycket motion man får!


Att ta sig hem idag är var mer en baggis, vägbanorna var frusna, jag kunde cykla hela vägen hem.
Alltid något.
Vår SNARAST tack!
Så ska det bli snöoväder idag igen.
Återigen VÅR snarast, tack!

Igår fick jag via sms så äntligen måtten på Lilla Sunshine.
Jag ska förmodligen sy, om jag orkar, är lite OFF idag.
Men förmodligen blir det systuga, och då måste jag hinna över till syaffären och köpa tråd och band.
Allstå måste jag egentligen i duschen NU, om jag ska hinna innan dom stänger.
Men jag är så...
Djävla...
Ja.

Dock fick jag ytterligare en egoboost igår, från en av tjejerna som jobbar på vårat kontor.
Hon hade av någon anledning hittat min hemsida, och vart helt begaistrad av mina små alster.
OJ, så GLAD jag blev av allt beröm.
Och mallig.
Men tänk vad svårt det är att ta beröm ändå, eller JAG har svårt att ta det ibland.
Kände att det var tur att hon inte såg mig genom telefonluren, för jag riktigt rodnade av berömmet.
Faktiskt.
Sen undrade hon om inte jag ville ha en utställning på "jobbet/kontoret".
Jag blev paff.
Jo, ja, kanske.
Men DÅ av någon anledning kände jag att DET vet jag inte om jag fixar.
Jag har så svårt att stå för mina alster ibland.
Inför främlingar.
Hänga/ställa ut mina sjalar där, oj vad läskigt.
Mhm, bizniz-kvinnan backar och kan även tycka det är jobbigt att ha sin butik öppen.
Jo, för så ÄR det ibland.
Jag fattar inte varför...?
Nätet är så bekvämt och anonymt, verkliga kunder är så läskiga.
Sån är jag.
Lättare att låta andra sälja, än stå där själv.
Jag är ju knäpp.

Jag kan SJÄLV vara supernöjd med saker jag gör, men så kommer det till försäljning...
Då blir det läskigt och jobbigt.
Så jag fick ju ett SUPER-ERBJUDANDE igår, blev jätteglad och paff, men...
Så svävar jag på svaret och "Får se".
Fint, SÅ ska en slipsten INTE dras!
Jag får väl suga på den karamellen ett tag, och se.
Nu hoppar jag i duschen och drar till tygaffären, ifall att jag ska sy.
Återkommer.