Gissar att dom tar in en konsult...
Vaknar och jag har gått in på dag 4 med "sjuk-värk".
Jag är grinfärdig och känner att jag MÅSTE ta det lugnt nu, idag blir det svårt, men imorgon och ända fram till torsdag ska jag sitta med armarna i kors om det så behövs.
Möte på onsdag, men det kan jag stå ut med.
Men jag ska inte träffa någon eller göra något, det lovar jag mig själv idag!
För någon dag eller två kan jag väl stå ut, men nu...
Står jag faktiskt INTE ut!
Igår spelade ju jag och sonen Alfapet, och det gjorde vi från och till hela kvällen för spelet stod framme hela tiden.
Vi såg på tv, men gjorde "våra drag" när vi fick våra små snilleblixtar då och då.
OCH...
Jag vann!
Men det var faktiskt med ganska knapp marginal.
Och grejen är, att det var faktiskt mycket kul att spela Alfapet med sonen!
För, som jag skrev igår, vi är faktiskt mycket mer jämnspelta.
När jag spelar med sambon så är det så att jag är väldigt bra på ORD, men sambon är så strategisk så han plockar poäng på små, korta, skitord...
Men ser på PLANEN och vinner poäng på att RÄKNA en djävla massa på rutorna med en massa poäng.
Jag kommer på ganska långa och komplicerade ord, men kan inte räkna i förväg!
Jag tar orden lite som det kommer, han planerar i förväg för han ser vart "The big poängs is".
Jag klurar BARA ut svåra ord.
Hm...
Alltså är det INTE så kul att spela med sambon, för i det här spelet är jag alltid i underläge och jag kan aldrig ta revansch.
Men sonen, han spelar precis som jag!
Planerar inte i förväg, tar allt lite som det kommer, har ett BRA ordföråd (även om han försöker fuska lite ;) och då blir det kul.
Jag kommer definitivt spela mer Alfapet med sonen, dock fortsatt inte med sambon.
Jag gillar inte att inte kunna ta revansch, gärna förlora, men då måste man ha en chans att ta igen det NÅGONGÅNG och det kan jag alltså inte.
Men tänk...
Min son är numera så stor så man kan spela vuxenspel med ungen, HELT djävla OTROLIGT!
Så har delar av Visby ringmur har rasat!
Jaha, då gäller det att hålla gott avstånd när man är ute och promenixar med hunden runt muren så man inte får en stembumling i skallen!
Det blir väl ytterligare en kostnad för kommunen att reparera och kolla muren, så inte fler partier på muren lossnar.
Jag gissar att dom tar in en KONSULT för att undersöka saken.
Det brukar bli så bra och billigt för kommunen ( f´låt "REGION" heter det ju så fint numera, inte kommun ), konsulterna brukar ju komma fram till så smarta lösningar och slutsatser, host, host...
Idag ska vi ha kaffekalas här på eftermiddagen och fira sambons 40-årsdag ordentligt.
Jag ligger redan i startgroparna (naturligtvis) för att redan börja fixa lite.
Måste försöka ta det lugnt med nacken, men det är väl kört just idag som sagt.
Vi ses senare!
Jag är grinfärdig och känner att jag MÅSTE ta det lugnt nu, idag blir det svårt, men imorgon och ända fram till torsdag ska jag sitta med armarna i kors om det så behövs.
Möte på onsdag, men det kan jag stå ut med.
Men jag ska inte träffa någon eller göra något, det lovar jag mig själv idag!
För någon dag eller två kan jag väl stå ut, men nu...
Står jag faktiskt INTE ut!
Igår spelade ju jag och sonen Alfapet, och det gjorde vi från och till hela kvällen för spelet stod framme hela tiden.
Vi såg på tv, men gjorde "våra drag" när vi fick våra små snilleblixtar då och då.
OCH...
Jag vann!
Men det var faktiskt med ganska knapp marginal.
Och grejen är, att det var faktiskt mycket kul att spela Alfapet med sonen!
För, som jag skrev igår, vi är faktiskt mycket mer jämnspelta.
När jag spelar med sambon så är det så att jag är väldigt bra på ORD, men sambon är så strategisk så han plockar poäng på små, korta, skitord...
Men ser på PLANEN och vinner poäng på att RÄKNA en djävla massa på rutorna med en massa poäng.
Jag kommer på ganska långa och komplicerade ord, men kan inte räkna i förväg!
Jag tar orden lite som det kommer, han planerar i förväg för han ser vart "The big poängs is".
Jag klurar BARA ut svåra ord.
Hm...
Alltså är det INTE så kul att spela med sambon, för i det här spelet är jag alltid i underläge och jag kan aldrig ta revansch.
Men sonen, han spelar precis som jag!
Planerar inte i förväg, tar allt lite som det kommer, har ett BRA ordföråd (även om han försöker fuska lite ;) och då blir det kul.
Jag kommer definitivt spela mer Alfapet med sonen, dock fortsatt inte med sambon.
Jag gillar inte att inte kunna ta revansch, gärna förlora, men då måste man ha en chans att ta igen det NÅGONGÅNG och det kan jag alltså inte.
Men tänk...
Min son är numera så stor så man kan spela vuxenspel med ungen, HELT djävla OTROLIGT!
Så har delar av Visby ringmur har rasat!
Jaha, då gäller det att hålla gott avstånd när man är ute och promenixar med hunden runt muren så man inte får en stembumling i skallen!
Det blir väl ytterligare en kostnad för kommunen att reparera och kolla muren, så inte fler partier på muren lossnar.
Jag gissar att dom tar in en KONSULT för att undersöka saken.
Det brukar bli så bra och billigt för kommunen ( f´låt "REGION" heter det ju så fint numera, inte kommun ), konsulterna brukar ju komma fram till så smarta lösningar och slutsatser, host, host...
Idag ska vi ha kaffekalas här på eftermiddagen och fira sambons 40-årsdag ordentligt.
Jag ligger redan i startgroparna (naturligtvis) för att redan börja fixa lite.
Måste försöka ta det lugnt med nacken, men det är väl kört just idag som sagt.
Vi ses senare!
Kommentarer
Trackback
