Slutledningsförmågan...

Halva dagen har gått snart och jag ska snart ut och gå med Milou.
Jag har ont i halsen IGEN, det är verkligen "varannandags-sjuka" här, men jag har ingen feber och jag behöver luft.
VI behöver luft.
Milou är dock lite mer tveksam, hon tycker det är så djäkla kallt så hon vill inte ens gå ut och kissa.
Hon vill bara kura ihop sig i sitt soffhörn och mysa.
Men DET...
Vill inte jag.

Nålade fast spetskanten som ska vara axelband förut, jag tycker dom blir för långa.
Jag ska fortsätta virka på spetskanten nertill, och när jag är klar med det, och OM det finns garn kvar, då gör jag nog nya axelband, för dom kommen töja sig insåg jag ju också.
Skit, men inget hantverk som inte har bromsklossar med sig.
Så här kommer det se ut upptill iallafall...



Sådana här klänningar ska jag göra FLER av!
Även producera tror jag, och sälja.
Tycker faktiskt ärligt talat att jag lyckats himla bra med den här, ja, jag älskar den och kommer förmodligen BO i den.
Lite jobbigt att färga tyget själv kanske, men FAN så snyggt det blir.
Jag har cerise färg inköpt nere i källaren, jag har mer bomullsvoilé, det är bara att färga tyg när andan faller på.
Jag vill ha en till.

Såg på nyheterna nyss att redan i 45-årsåldern kommer hjärnan börja skrumpna ihop.
SLUTLEDNINGFÖRMÅGAN är tydligen den funktion som först börjar försvinna.
Oj, jag den har försvunnit hos mig för längesedan, och jag är bara 40!
Det bådar inte gott för framtiden.
Nä, nu tänker jag inte slösa mer tid här, jag återkommer senare, jag vill ut.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0