Vem fan ligger mördad under soffan...
Så var det 2012.
Känns väldigt konstigt, 2012 redan.
Vart tar tiden vägen, jag bara undrar...?
Ju äldre jag blir, desto fortare går åren och det skrämmer mig lite nu faktiskt.
Ett år bara swischar förbi, och nu har redan ett år försvunnit igen.
Jag hade faktiskt ställt klockan på 10 här idag, för att komma upp.
Jag åkte hem tidigare än sambon och sonen, dom ville vara kvar senare än mig, så jag åkte hem med Nybyggarna och var hemma halv 2.
Dom skulle med båten imorse, och jag ville inte pusha ödet nu när jag varit sjuk.
Jag kände att halsen började bli ansträngd, om det så var av prat eller att jag höll på att få ont igen visste jag inte...
Så jag var en ansvarsfull vuxen och åkte hem.
Sonen och sambon tyckte det var förtidigt att åka hem 01.30, så dom kalasade vidare en timme till.
Kvällens mysterium blev:
Vem FAN....
... ligger MÖRDAD under soffan?
Ja, vad har hänt, vem är offret, vem är mördaren, och vem ska torka upp blodet?
Många frågor blev det.
Värdinnan torkade upp blodet, men vem som låg död under soffan...
Det orkade vi inte ta reda på!
Ja, och MYCKET GOD MAT blev det, västerbottenostpaj till förrätt som var perfekt i smaken.
Inte för stark och inte för svag, bara hur perfekt som helst.
Jag har faktiskt aldrig ätit en västerbottenostpaj som varit så perfekt god.
Till varmrätt blev det dubbelmarinerad oxfilé, som också var en smaksensation utan dess like, SKITGOTT, och till det var det potatisgratäng och sallad.
Jag åt så jag nästan storknade.
När efterrätten, som var halloncheescake, OCKSÅ to die for, då var jag så mätt...
Så jag faktiskt inte fick ner hela efterrätten.
Och det säger rätt mycket om mig och hur mycket jag åt, för jag får ALLTID ner efterrätt.
Gottegrisen har alltid rum för socker, snask och efterrätter.
Men det tog stopp, tvärstopp.
Varken "hela" den lilla kaffekoppen eller halloncheescaken gick ner, men fy fan så god ALL MAT VAR.
En stor eloge till kockarna, dom hade verkligen lyckats med ALLT!
Kvällen var mat, prat, mat, prat, mat, prat och vips...
Så var klockan redan 00.00 och alla sprang ut på balkongen och på stereon hördes "Happy New Year" och pussar, kramar och nyårs raketer avfyrades i en sann nyårskackfoni.
Jag tog bilder hela kvällen...
Bara ett problem, min mobil bestämde sig för att krångla, så alla dom bästa bilderna, försvann.
Lite trist faktiskt.
Jag tog uppemot 50 bilder, och endast 15 var kvar i kameran.
Skit-o-pannaka, jag tog så himla fina bilder vid 12-slaget, inte ett enda kvar i mobilen.
När jag valde att lämna det trevliga och roliga festen var jag mer än nöjd!
Jag tog igen en veckas isolation och fick umgås med en massa goa, trevliga och underbara människor.
Fick skratta gott och la mig nöjd och belåten.
Nu...
Har jag annat för mig, jag återkommer senare!
Känns väldigt konstigt, 2012 redan.
Vart tar tiden vägen, jag bara undrar...?
Ju äldre jag blir, desto fortare går åren och det skrämmer mig lite nu faktiskt.
Ett år bara swischar förbi, och nu har redan ett år försvunnit igen.
Jag hade faktiskt ställt klockan på 10 här idag, för att komma upp.
Jag åkte hem tidigare än sambon och sonen, dom ville vara kvar senare än mig, så jag åkte hem med Nybyggarna och var hemma halv 2.
Dom skulle med båten imorse, och jag ville inte pusha ödet nu när jag varit sjuk.
Jag kände att halsen började bli ansträngd, om det så var av prat eller att jag höll på att få ont igen visste jag inte...
Så jag var en ansvarsfull vuxen och åkte hem.
Sonen och sambon tyckte det var förtidigt att åka hem 01.30, så dom kalasade vidare en timme till.
Kvällens mysterium blev:
Vem FAN....
... ligger MÖRDAD under soffan?
Ja, vad har hänt, vem är offret, vem är mördaren, och vem ska torka upp blodet?
Många frågor blev det.
Värdinnan torkade upp blodet, men vem som låg död under soffan...
Det orkade vi inte ta reda på!
Ja, och MYCKET GOD MAT blev det, västerbottenostpaj till förrätt som var perfekt i smaken.
Inte för stark och inte för svag, bara hur perfekt som helst.
Jag har faktiskt aldrig ätit en västerbottenostpaj som varit så perfekt god.
Till varmrätt blev det dubbelmarinerad oxfilé, som också var en smaksensation utan dess like, SKITGOTT, och till det var det potatisgratäng och sallad.
Jag åt så jag nästan storknade.
När efterrätten, som var halloncheescake, OCKSÅ to die for, då var jag så mätt...
Så jag faktiskt inte fick ner hela efterrätten.
Och det säger rätt mycket om mig och hur mycket jag åt, för jag får ALLTID ner efterrätt.
Gottegrisen har alltid rum för socker, snask och efterrätter.
Men det tog stopp, tvärstopp.
Varken "hela" den lilla kaffekoppen eller halloncheescaken gick ner, men fy fan så god ALL MAT VAR.
En stor eloge till kockarna, dom hade verkligen lyckats med ALLT!
Kvällen var mat, prat, mat, prat, mat, prat och vips...
Så var klockan redan 00.00 och alla sprang ut på balkongen och på stereon hördes "Happy New Year" och pussar, kramar och nyårs raketer avfyrades i en sann nyårskackfoni.
Jag tog bilder hela kvällen...
Bara ett problem, min mobil bestämde sig för att krångla, så alla dom bästa bilderna, försvann.
Lite trist faktiskt.
Jag tog uppemot 50 bilder, och endast 15 var kvar i kameran.
Skit-o-pannaka, jag tog så himla fina bilder vid 12-slaget, inte ett enda kvar i mobilen.
När jag valde att lämna det trevliga och roliga festen var jag mer än nöjd!
Jag tog igen en veckas isolation och fick umgås med en massa goa, trevliga och underbara människor.
Fick skratta gott och la mig nöjd och belåten.
Nu...
Har jag annat för mig, jag återkommer senare!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag erkänner det var jag! från din son.
Postat av: Bloggaren Herself
Jaha, kanske inte så bra att du erkände! Nu kan du ju åka fast ;D puss igen
Trackback
