Mission impossible...

Hemma igen...
Det blev en tuff start på dagen här, sambon som inte vill lyssna på städuppdrag, sonen som inte vill gå hemifrån.
Jag som "krattade manegen" i 1½ timme innan, var i upplösningstillstånd.
Varför, varför, varför, orkar fan inte, GÖR vad som behöver göras, KOM så går vi.
Blä.

Sonen vart sen på bättre humör så fort vi kom iväg, det blev garn på Coop, och nya Burda.



  

 

Djäklar vilka lätta och snygga små mönster det fanns i tidningen.
Sen blev det promenad till bibblan, vi fikade med kaffe och varm choklad, sonen fick både macka och kladdkaka.
Jag...
Tog bara kaffe.
Inge snask och inge macka, nope.
Men idag var det faktiskt INTE jobbigt när han satt och åt macka och sött.

Det kostade egentligen mer än vad jag hade råd med, även Burdatidnngen var BIG NO-NO.
Men...
Jag får väl leva över mina tillgångar och trolla med knäna hela månaden.

Vi läste tidningar och tittade på den underbara utsikten och folk som matade fåglar.
Vi var faktiskt där i över 1½ timme.
Sonen var nöjd, och jag med, frid och fröjd.
Söndagar på bibblan är liksom så fridfullt, lagom med folk, lätt att få bra sittplats i fåtöljerna vid fönstrarna och mer vuxna som bara sitter och läser.

Vi lånade böcker, jag lånade en sybok och en bok med virkade spetsar.
Sonen 2 kapitelböcker, han var så illa tvungen.
Vi har nämligen lästvång i det här hemmet
Nej, men sonen har det i stående uppgift från skolan, han är nämligen inte så hungrig på läsning.
DÄR...
Är vi ju då inte speciellt lika, jag slukar allt som verkar intressant, jag älskar ju som bekant att läsa.
Sonen vill inte ens läsa på baksidan av böckerna när vi/jag försöker hitta något åt honom på bibblan.
Då läser jag högt från baksidan på en någelunda intressant bok...
Han bara vänder ryggen till och går, säger:
"Nä!"
Kort och gott, NÄ!
Det är mission impossible nästan.
Nåväl, det blev iallafall böcker som ska läsas.

Själv håller jag på med "Simon och Ekarna" av Marianne Fredriksson...



Inte riktigt så bra som jag trodde faktiskt, den är lite...
Eller jag är ju sådär lite "känslig" för olika författares "skrivstilar" som jag skrivit förut, jag saknar någon form av FLOW i texten.
Och denna skulle jag vilja jämnställa med "Hjärtblad" som jag läste för ett tag sedan.
Jag tycker sisådär.
Men jag läser ut den, ska dock se filmen också, får för mig att den kanske är bättre än boken.

Så tillsist...
Jag tog på mig favoritjeansen idag, och IDAG...
Behövde jag inte lägga mig på sängen för att knäppa igen den, jag kunde stå upp.
Trångt var det, och en liten korv var det fortfarande över midjan, men den var liten.
Jag har haft på mig dom i flera timmar, men jag har inte fått "tryckskada" eller ont i höftbenen som sist.
Det behövs nog bara en vecka till, så kan jag släppa det här med bantningen!
Jippie, ger det resultat så här snabbt, då är det ju toppen.
Sen LOVAR jag mig själv att bara äta godis...
Inte så ofta.
Och inget mackmissbruk och en massa onödigt vetemjöl.
Nu ska jag spela spel med sonen, vi ses senare.
Tack-å-hej från en mindre deppig tjej!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0