Rapport från släktfesten (obs jättelång läsning) ...


Rapport från släktfesten...
Kommer lite senare!
Jag är så fruktansvärt trött så jag orkar inte skriva så mycket just nu.
Nej då, det kommer här, men det är knappt jag orkar skriva.
Har sovit för lite, 6 timmar för att vara exakt och kroppen känns liksom lite vissen efter gårdagskvällen och natten.
 
Familjen Österholm/Malmborg försökte starta från stan vid 16-tiden.
Men vilket VÄDER vi blev välsignade med då, herregud, kunde det ha regnat LITE MER typ?
Vi höll knappt på att komma iväg till själva festen, för himlen öppnade sig och ville aldrig sluta sig igen.
Det bara öste ner.
Vi hann väl ut i bilen med nöd och näppe mellan en och två skurar, och sen bar det iväg till Björkis, och där var det till en början FINT väder.
Skönt och halvsol.
Mingelbilder, och moster Puff anländer...
 


Idolen gasar och lägger in högsta växeln inför festen...



Piff & Puff i sina Piff & Puff-tröjor med samma uttryck i fejsen som på tröjorna...


... dom är ju för söta dom där två 
Moster/Fru Corleone och sambon...
 

 
Bar för både stora och små...
 


Klintehamns-kussen med kids anländer...
 

 
Och HÄR måste jag ta en paus i mingelbilderna, för här hände det en grej.
Milou, ni vet, hon min hund...
Sprang runt på den stora skogstomten i godan ro, gosade med varje frivillig människa på festen och sniffade efter rabbis och annat spännande.
Så kommer Klinte-kussen med sin LILLA bil, han tutar som "Hej-här-kommer-vi" och hunden får helt plötsligt för sig att springa efter/framför bilen, förmodligen just för att kussen just tutade.
Då blev ju bilen en himla "lattjo pryl", för Milou jagar ju annars VANLIGTVIS inte bilar.
Men där drar vovven iväg igenom skogen och mot jättebilen, och jag efter.
Viftade och skrek, tänkte att "Neeeej, detta slutar INTE bra, hon kommer bli MOSAD!!!" men tack och lov såg väl barn eller kussen att hunden var längs med bilen och dom stannade.
Jag fångade upp hunden, fyade och skällde å det grövsta, och hon fick ligga platt på marken tills dom parkerat.
Trodde jag.
Då lät jag henne löpa fritt igen, bara det att dom hade inte parkerat.
Utan kussen började backa.
ÅH HERREGUD, och hundfan var ju BAKOM BILFAN på två röda!
Gap och skrik igen, hunden klarade sig, och jag också, med nöd och näppe.

Vad lärde jag mig av detta?
1. Milou tycker tutande bildar är festligt roliga!
2. Jag LÄR hålla henne kopplad i fortsättningen på alla fester hon deltar i, TILLS BILARNA parkerat, IFALL hon får för sig att jaga tutande bilar.

Min gud, jag kom undan med blotta förskräckelsen.
Djäkla hund.
 
Och så tillbaka till mingelbilderna!
Just på denna bilden råkade sambon trampa i klaveret, jag missade början av VAD han sa, men kom in i samtalet just när Klintekussen sa till sambon:
"Jaha, så du säger alltså att alla 54-åringar är tjocka...?"
Sambon verkade väldigt generad och jag hörde väldigt dåliga bortförklaringar från hans sida, men kussen framhärdade och ville ha ett ERKÄNNANDE från sambon.
Jag vet inte VAD han sagt, men nåt galet var det...
(Obs, kussen är 54 år)
 

Sambon såg lite tilltuffsad ut efter och Idolen försökte tänka på annat, vissel, vissel, stämningen kändes tryckt där vid baren...
 


Jag pös vidare med kameran och kollade in nästa generations golfspelare i släkten.
3-åringen ligger i hårdtränning till och med på släktfesten, jag anar en ny Tiger Woods...
 

Ja, ska det bli något av grabben så kan man inte ta ledigt ens när det är festkväll.
Stackars barn, slå på för tusan, annars blir morfar arg.
Så satte vi oss till bords, och blev välkomnade av värdparet!
Idolen stod som värsta VÄCKELSE-PASTORN och predikade, och varför inte...


... vi satt ju i värsta stora VITA tältet.
Smyrnakyrkan, här är er Larsson-falang 
Numera ska jag inte kalla honom "Idolen" längre, jag ska döpa om honom till "Pastorn".
Han hade ju dessutom både oskuldsfullt vitt och syndigt rött på sig, allt för att blidka både upstairs and downstairs gissar jag!
Och notera även den lilla röda surfbrädan i hans hand, jag ska återkomma till "Årets släktpryl" på festen.
Sen varde matro i församlingen...
 

... låtem maten tysta mun.
Eller mellan tuggorna ska jag kanske säga i vårat fall!
 

... och ingen sitter ju ner samtidigt när man ska fota, så det är stört omöjligt att få med alla på bild samtidigt...
 

... man får göra så gott man kan som "fotograf"...
Vissa fick dock sitta på "undantaget" och äta ur en mugg, Jägarn har nog inte varit så snäll iår, inte heller hans dotter tydligen...



Pastorn...


... satt också och panik-åt i samma hörn lite senare.
Han hade så fullt upp med att frälsa folk, så han fick ta lite kött i farten.
Tror han går på den berömda LCHF-dieten dessutom, han hade ju endast kött på tallriken, ville inte ha vare sig potatis eller sallad när jag erbjöd honom så ja, då finns det bara LCHF kvar att tro på.

"Någon som vill ha en holk?", undrade sen Pastorn lite senare...
 


Okej, now we´re talking!!!
En holk, sa jag, ja, vilken TYP av RÖKA erbjuder du då?
Nähe, det blev inte den typen av "holk" som jag trodde (besviket naturligtvis), det var "holk-dricka" tydligen.
Jag avstod, för jag dricker ju inte alkohol.
Sonen och kusinen...
 

 
Vilka vackra barn vi har begåvats med jag och Syster-Yster, jag förstår INTE hur det gick till!?
Inte har dom ärvt skönheten från sina FÄDER iallafall 
Och på tal om mig och Syster-Yster, den obligatoriska "systerbilden"...

... inte en fest can go by utan att vi måste fotas och...
Beundras.
Mest dock av oss själva då förstås!

Och så fick släktens 3-åring fick lite problem med oss två.
Det var lite svårt att skilja oss år nämligen, vi såg ju ut att vara en och samma person tydligen.
( Hoppsan, DEN var ny, det har vi aldrig varit med om förut att NÅGON tyckt... )
Ja, och han undrade när Syster-Yster passerade honom:
"Men, var ikke det Madde?"
Nej, det var Ulrica sa han moster då.
Och han tittade på mig, på syrran, och på mig igen, och fattade nada.
Vilka var dom där mystiskt lika människorna EGENTLIGEN?
Jag vill väldigt opedagogiskt påminna det lilla livet om att jag ju faktist var hans "bästa vän", skulle han då inte känna igen sin egen bästis?

Men helt enligt dom pedagogiska reglerna sa jag:
"Om du tittar på mig så ser du ju att jag har glasögon, och det har inte Ulrica.
Så då vet du att den som har glasögon är Madde och den utan glasögon är Ulrica."
Han tittade på oss båda igen, ytterst skeptiskt och såg ut att tänka:
Fan tro´t!
Frågan är väl om vi ens själva vet vem som är vem, vi liksom flyter ihop på något underligt sätt!
Framemot småtimmarna hade väl 3-åringen accepterat faktumet att vi VAR två olika personer.
Hoppas nu han kommer ihåg det till nästa år också.
 
Och vad var nytt för iår på festen då?
Jo, SÅNGHÄFTEN minsann, shit, här har vi förnyat oss så det heter duga!
Jepp, se så glad Syster-Yster ser ut medans häftena delades ut, nu skulle här minsann sjungas med liv och lust.
Utan att vi detta året skulle svamla oss igenom låtarna för att vi inte kan hela texten, nej, detta året kunde all text sitta som en smäck!!!!
 


Och naturligtvis har även dessa häften en historia.
Jo, Piff & Puff satt ju här en kväll och gick igenom dessa festliga sånger i vår berså för någon vecka sedan.
Dom drack rosé, valde låstar och provsjöng.
Sen har min moster och även mamma varit lite smått oroliga, skulle Syster-Yster hinna in i tid från Åminne och hinna kopiera allt?
Ja, det kunde man ju sitta och undra som den värsta nagelbitare.

Som dom har ojat sig, oroat sig och surat lite över, skulle hon nu fan inte kunna skynda sig på lite?
Det var ju endast en vecka kvar, skulle hon verkligen hinna?????
Ja, tydligen gjorde hon det och inte bara det...
Moster Puff hade tydligen hunnit KORRIGERA alla texthäften FÖR HAND OCKSÅ, jojomänsan.
För i vissa textrader där det stod "nubbe" i texten, där hade moster strukit över i varje texthäfte, i flera låtar, och ändrat från "nubben" till "vinet".
Ja, för i vår släkt dricks ju ingen nubbe om det inte är påsk, midsommar elle jul, det dricks viiiiiiin.
Så fiiiiina är vi 

Under bordet höll FYLLEHUNDEN till, jag väljer att dölja hennes identitet för hennes egen skull...
 

Årets kubbturnering brann iallafall inne iår, det börjde ju nämligen regna lagom tills vi satte oss och åt, och sen öste det ner hela, hela, hela, kvällen och natten.
Inte var det det lilla regnet heller, djäklar i min lilla låda, det var skyfall å det grövsta, men vi satt ju torra och fina i väckelsetältet och när det var dags för fiskdamm för dom yngre...
 

.. då sattes ännu fler tält ihop, och det kunde "fiskas" också.
Men vänta här nu, jag tycker det verkar som om "Fisk-generalen", självaste Don Corleone har trängt sig före 3-åringen och ska fiska...?
Och det blev tipspromenad gruppvis i extratältet, det användes även som röktält, lektält och hundtält...
 

... vilket tält alltså
Så till kvällens "Pryl"!
På Norgesidan av släkten sprangs det runt med stora fyrkanter som nästan verkade styra folk.
Ja, det räknades till många fyrkanter som sen visade sig FILMA oss andra.
Jaha, borta var vanliga kameror och filmkameror, vik hädan ni omoderna prylar, och välkommen NYA, jättestora fyrkanter...
 

... bara det verkade som en nyfrälst rörelse.
Och Klinte-kussen var inte sen att haka på fyrkants/surfplatte-trenden, han hade sin egen...
 

... version av surfplatta.
Klintehamns-versionen som han själv sa.
Men...
Var inte den där surfplattan VÄLDIGT lik en mapp...?
 


Eller?
Nja, jag är inte riktigt säker, men kanske.
Nåväl, han filmade på och var lika glad för det.
Sen blev det fika, efterrätt och på det så blev det SÅKLART musik-tajm.
Bandet repade i vanlig ordning, texter fanns till både allsång och skönsång, och så kom bandet ut och körde igång...
Let me presentera "DELTA-Rythm-Sanda-Klinte-Stockholm-m.m-Boys"!!!!



 

 

... men hade verkligen gitarristerna verkligen övat lika flitigt som trummisen under året?



... sambon och Jägarfrun var ytterst tveksamma och spekulerade lite för sig själva.
Men så kom Crazy-kören igång med mig, Syster-Yster, Nybyggarkussen och iår även förstärkta av Fru Corleone och sonen, vi sjöng med liv och lust...
Mest liv tror jag faktiskt. (läs: skrålande...)



 
Ja, och även här som ni ser, hängde "nyheten" med, det fanns allsångshäften och sångmappar.
Bara det att det var så förbannat svårt att SE upptäckte vi gamla kärringar detta året.
Vi såg inget av texten.
Inte ens när vi lånade Don Corleones fiffiga pannalampa hjälpte det...
 
 


... så vi varvade med körsång och allsång.
Jag kallade det "Allsång på Gränsen".
Det var liksom en hårfin balans mellan allsång och galenskap, och allsång mellan sverige och norge.
Så hoppade även bonuskussens kille med i musik-matchen...
 

 
Lite mer begåvad än dom flesta musiker i släkten skulle jag vilja påstå...
 

 
Notera hur Pastorn, f.d Idolen tokdiggar medans han klinkar på guran...
 
 
Även självaste Don Corleone tog upp gitarren och försökte sig på lite Cornelis...
 


... morsan tokstirrade dock i allsångshäftet och funderade på NÄSTA allsång!
Fyllehunden hade nyktrat till något och hamnat ovanför bordet i knät på morsan.
Stämningsfulla bilder utan blixt...
 
 
 
Och med blixt, hysteri när godiset kom fram, VEM skulle hinna först?
 


Kvällens klassiker "Från förr i tiden":
Sonen fick lära sig av a-kusinerna att man kunde blanda coca cola och glass.
Jag fick en flaschback till barndomen när Klokboken lärde MIG denna... pikanta... efterrätt?
 
... bubblar friskt där i glaset.
Sen blev det dags för en annan fin klassiker:
Diskborsten, eller som vi säger i vår släkt:
Diskborsten, makes people talk!
Dags för historieberättar-proffsen, Klintehamn var först ut på planen...
 


Morbor Golf, var nummer två, men innan han var klar med sin historia hade redan Klinte-kussen redan sabbat hela poängen...
 


... och berättat den.
Åh nej, osämja uppstod NÄSTAN.
Inte sabba andras historier, fy skäms.
Sen följde en hel rad gamla och nya pärlor i historieväg, men vi är så vana vid upprepade historier av alla de slag, så det gör inget.
Vi lyssnar, skrattar och kommer ihåg vid förra tillfället historien berättades, oavsett det är en rolig historia eller en sann historia.
Vi biter ihop och skrattar ändå åt eller med varandra.
Vi nämligen LOVE upprepningar i min släkt!!!!
Sen blev det stämmningsfullt från Filip och gitarren igen, vi fick "Halleluja" och "Some one like you".
 


Och sen mina kära läsare...
Tog faktiskt festen slut!
Tro det eller ej, för vi hade festat i en evighet hos Pastorn och Nybyggarkyssen.
Det var nästan dags för att träda in i himmelriket, få somna in liksom.
Mamma körde hem i ett regn som var VÄRRE än syndafallet, och låg och kröp i 40-50 km i timmen ända in från Björkis till stan.
Tog väl ca 1 timme, give or take.
Sambon sa när vi kom in:
"Nästa år kör jag!"
Tack gode gud för det", tänkte jag och sen kommer jag inte ihåg mer förrens jag vaknade imorse.
Lagom mosig, astrött och undrandes vem fan det där gamla spektaklet i spegeln är?
Känner inte igen henne.
Alls.
 
Så vill jag bara avsluta med, eftersom jag vet att kussen och Pastorn läser detta:
Tack som FAN för en underbar kväll, tack för att ni fixade ytterligare en toppenkväll för oss halvlama och halvgalna släktingar på Björkis!
Tack för att potatisen var klar i tid, tack för fina bilder med en liten fin 15-årig "Tant i hatt" samt "Gunvald Larsson" i kvinnlig trechcoat-förpackning, tack för fin och inövad musikunderhållning, för GODA SKRATT, och för att DU kära kusin bokat en biljett till mig när "Pump-dåliga-bolaget" som har sin sista spelning ever på Toftabeachen om några dagar.
Men jag avstår nog trots att jag vill.
Jag har bestämt med STOR vånda och obeslutsamhet att jag får lov att tacka nej och avstå.
Tyvärr.

Mormor är trött.
Mormor har festat klart för iår, och går jag på en enda spelning eller fest till...
Då lägger jag nog näsan i vädret för gott.
Fast då kan ni ju å andra sidan köra släktfesten med ett nytt tema nästa år:
"En fest och en käck liten försenad begravning!"

Och till nästa år ska jag be morsan gräva fram en ny bananhatt från sin resväska med 100 hattar i, och ge Pastorn en ny.
Den fattades oss igår.
Det sades att den var "försvunnen" men jag undrar om inte NÅGON snodde den från Pastorn förra året, och jag tror jag vet vem.
GO Larssons-släkten, och tack för igår!
 
P.s. Eventuella stavfel korrigeras icke i denna text, den är så in i helvete lång! (förlåt Pastorn) D.s.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0