En hysterisk morsa...
Och hur känns det idag då Frk Österholm?
Fortfarande inge vidare, snoren har dykt upp som på beställning och idag strålar värken från halsen upp mot öronen.
Men det är bara att pinna iväg till jobbet, så fort jag kommit igång så brukar det ju gå av sig själv!
Iallafall om jag ska hantverka
Annars är det ju tveksamt.
Ja, ja, det finns ju alvedon och "bita ihop", en himla bra kombo.
Inatt vaknade jag dessutom av att det hade börjat mola i nacken, spelade inte någon roll hur jag än låg, så gjorde det ont.
Jaha, jag hade glömt att ta medicinen för nacken, fint.
Jag knatade upp, pillade i mig den och somnade om.
Bara det att jag började drömma en mardröm.
Jag drömde att jag varit ute, kommer hem på natten och går ner i källaren för att jag hör en katt jama...
Kommer i källartrappen och då har ett rör brustit någonstans i väggen och det bara forsar ner vatten längs väggen, trappen och hela källaren.
Det var som en vårflod.
Dessutom hittar jag en kattunge som sitter uppflugen i en fåtölj och just jamar i högan sky.
Tumult, vattenskada, hantverkare, torkfläkt och en hysterisk morsan!
Undrar OM det är ett varsel eller bara mardröm...?
Usch.
Men kattungen behöll vi, hon fick heta Cream för hon var beige med små bruna strimmor på huvudet och hade blåa ögon.
När jag vaknade undrade jag var katten var, och var nästan på väg ner i källaren för att kolla vattenskadan...
Innan jag kom på att det var en dröm.
Tänk så verkligt det kan bli ibland.
Sitter och ser en ekonomireporter på morgon-tv som skrivit en bok om våra pensioner, känns som jag borde LÄSA den boken.
Verkar som vi blir BLÅSTA på våra pensionspengar.
Verkar som jag kommer bli ÄNNU fattigare än vad som står i mitt oranga kuvert...?
Här gnäller jag om att behöva jobba tills jag blir 68 år och en månad, när kontentatan kanske blir att jag faktiskt måste jobba tills jag lägger näsan i vädret!
Reportern till den personliga assistenten (P-A) Madde 97 år och en månad:
Är det du som tar hand om brukaren eller är det brukaren som får ta hand om dig?
P-A Madde, 97 år och en månad:
Tja, vi försöker turas om, men det är nog mest brukaren som tar hand om mig numera om jag ska vara ärlig.
(och det ska man ju...)
Ja, SNART en framtid nära mig.
Detta är något jag bara måste ta tag i, min pension, för jag lever allt för mycket i mottot:
"Det ordnar sig alltid!"
Det tror jag nog inte det gör.
Här sägs det nu att dom från 1955 och framåt -> dvs en annan då, kommer få det riktigt uselt.
Våra nya pensionsvillkor är...
Åt helvete!
Kul.
Jag måste skärpa mig och lära mig och dessutom spara mer!
Nu ska jag i duschen, vi ses imorgon.
Då är jag superfrisk, ska fira mamma på hennes födelsedag OCH SY.
Och sola.
Tjaba.
Fortfarande inge vidare, snoren har dykt upp som på beställning och idag strålar värken från halsen upp mot öronen.
Men det är bara att pinna iväg till jobbet, så fort jag kommit igång så brukar det ju gå av sig själv!
Iallafall om jag ska hantverka
Annars är det ju tveksamt.
Ja, ja, det finns ju alvedon och "bita ihop", en himla bra kombo.
Inatt vaknade jag dessutom av att det hade börjat mola i nacken, spelade inte någon roll hur jag än låg, så gjorde det ont.
Jaha, jag hade glömt att ta medicinen för nacken, fint.
Jag knatade upp, pillade i mig den och somnade om.
Bara det att jag började drömma en mardröm.
Jag drömde att jag varit ute, kommer hem på natten och går ner i källaren för att jag hör en katt jama...
Kommer i källartrappen och då har ett rör brustit någonstans i väggen och det bara forsar ner vatten längs väggen, trappen och hela källaren.
Det var som en vårflod.
Dessutom hittar jag en kattunge som sitter uppflugen i en fåtölj och just jamar i högan sky.
Tumult, vattenskada, hantverkare, torkfläkt och en hysterisk morsan!
Undrar OM det är ett varsel eller bara mardröm...?
Usch.
Men kattungen behöll vi, hon fick heta Cream för hon var beige med små bruna strimmor på huvudet och hade blåa ögon.
När jag vaknade undrade jag var katten var, och var nästan på väg ner i källaren för att kolla vattenskadan...
Innan jag kom på att det var en dröm.
Tänk så verkligt det kan bli ibland.
Sitter och ser en ekonomireporter på morgon-tv som skrivit en bok om våra pensioner, känns som jag borde LÄSA den boken.
Verkar som vi blir BLÅSTA på våra pensionspengar.
Verkar som jag kommer bli ÄNNU fattigare än vad som står i mitt oranga kuvert...?
Här gnäller jag om att behöva jobba tills jag blir 68 år och en månad, när kontentatan kanske blir att jag faktiskt måste jobba tills jag lägger näsan i vädret!
Reportern till den personliga assistenten (P-A) Madde 97 år och en månad:
Är det du som tar hand om brukaren eller är det brukaren som får ta hand om dig?
P-A Madde, 97 år och en månad:
Tja, vi försöker turas om, men det är nog mest brukaren som tar hand om mig numera om jag ska vara ärlig.
(och det ska man ju...)
Ja, SNART en framtid nära mig.
Detta är något jag bara måste ta tag i, min pension, för jag lever allt för mycket i mottot:
"Det ordnar sig alltid!"
Det tror jag nog inte det gör.
Här sägs det nu att dom från 1955 och framåt -> dvs en annan då, kommer få det riktigt uselt.
Våra nya pensionsvillkor är...
Åt helvete!
Kul.
Jag måste skärpa mig och lära mig och dessutom spara mer!
Nu ska jag i duschen, vi ses imorgon.
Då är jag superfrisk, ska fira mamma på hennes födelsedag OCH SY.
Och sola.
Tjaba.
Kommentarer
Trackback
