Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

"Fd" långa mamman...

Vilken dag det varit!
Kom hem från jobbet med JORDENS värk, och går på fikadate en hel eftermiddag och känner inte av nacken ETT SKIT!
Andra värkfria dagen på 18 dagar.
Precis vad jag behövde, gott sällskap och en värkfri dag!
Jag och den glada "bebin"...



Ja, jag ser nog mest galen ut, "bebin" ser glad ut på riktigt.
Men jag gillar bilden som fan, den ger mig Gladvibbar.

Och håll i hatten...
Jag har den senaste veckan känt att sonen verkar nästan vara lika lång som mig.
Våra ögon liksom möts på samma våglängd när vi står mittemot varandra och pratar.
Jag mätte ju honom för bara för ca 1 ½ -2 månader sedan, och var han ju 167 cm.
Idag mätte jag honom igen och idag mätte han ETTHUNDRA SJUTTIO CM över landytan!
170 cm.
Inte undra på att det känns som vi är jämnlånga, nu har han bara 5 cm kvar så har han växt om mig.
Jag får ÅNGEST som vanligt och fattar inte hur min lilla knatte har kunnat bli så stor och låter som en hel karl.
Jag gissar att efter sommaren så har han dragit om sin "fd" långa mamma.
Jag kommer snart vara "Lilla Mamman".
Jag drar täcket över huvudet och tänker:
Bingo, bingo, bingo, bingo, bingo, bingo, bingo, bingo.
Han är bara 4 år, han är bara 4 år.
Jag går in i förnekelsestadiet och stannar nog kvar där!

Så har mamma pratat med Tant Annas dotter idag.
Det blir begravning nästa fredag och vi ska såklart gå, och jag...
Bävar.
Jag tokbävar inför detta.
Om jag tyckte det var jobbigt på min pappas och mammas bästa väns begravning i höstas...
Då vill jag inte ens tänka på denna begravning.
Detta är ytterligare en bit av ens barndom som bara försvinner, en pusselbit som var viktig.
Det känns tungt som fan!
Nu ska jag umgås med familjen, vi ses kanske sen, annars imorgon.