Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Jag körde "Martyrkortet"...

Gnällträsks-kärringen är tillbaka!
Och nu på temat:
Höjs röstvolymen på ens barn ju äldre dom blir?
Jag kan svara på den frågan själv:
Svar: JA.

Eller det finns perioder när GÄLLA småbarskrik skär genom märg och ben, spädbarn med ont i magen och 3-års trotsen tex.
Sen är det rätt lugnt ändå däremellan, men alltså jag har märkt att ljudvolymen är rätt HÖG bara älsklingsprinsen kommer innanför dörren.
Idag var inget undantag, och jämnförelsen med "3-års trotsen" är inte så långt ifrån nu heller, det är ständigt:
NEJ, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej...
Och åter nej.

Jag körde det hårdaste kortet av alla idag, för att driva min vilja igenom:
Martyrkortet!
Jag-har-värk-i-hela-kroppen-feber-förkyld-kortet.
Exempel:
Kan du gå ut med hunden och bara kissa henne i trädgården?
"Nej!"
Jomen snälla, jag var ute förut och hon ville inte göra något, jag är helt sänkt här.
"Nej!"
Men PLIIIIS, jag mår inte bra, jag har feber och värk i kroppen, jag mår inge bra.
"Nej."
Jag är typ sjuk.
"Ååååååh... men JAG har ont efter att ha burit en massa och jag har ont... ont i magen, MEN okej då!" kontrar Friskusen.
(en massa ont där tydligen...)
Ja, men jag är faktiskt SJUK.
"Morr..."
Och hela den här ordväxlingen utväxlades i mycket högt tonläge.
Men inte från min sida faktiskt.

Sonen har för övrigt skaffat Facebook.
Känns vuxet, fast det är HÅRT övervakat av hans mor.
Plus att jag har lösenord och tillgång till kontot.
Nu väntar jag bara på att Nybyggarkussen ska skaffa sig FB också, hon måste ju HÄNGA MED...