En gång fyndare, alltid fyndare...
Så var begravningen över, och det känns skönt.
Det var en jättefin begravning och faktiskt den finaste kista (ljus ek) och blomsterarrangemang jag sett på en kista.
Gula rosor, gula ranukel och gula gerbera, och längst fram på kistan stod en liten äggkopp med blåsippor.
Det var så vackert.
Och vi grät, och ännu mer grät jag och när mamma sa högt framme vid kistan, när vi la ner blommorna:
"Tack Anna för alla underbara somrar", ja då skvalade det från både näsa och ögon.
Efter kyrkan åkte vi hem till pappas a-kusin "K" och så blev det olika snittar och vin, alkoholfritt och alkohol för dom som ville.
Och som alltid efter en begravning så är det precis som om allt lättar.
När allt det jobbiga är över då kan man minns det roliga och fina och skratta!
Så vi hade en väldigt mysig och trevlig stund efter, PLUS...
Att jag har fått ett nytt litet uppslag till "samlar idé"!
Jajemän, "Kusin K´s" man, samlar nämligen på något kul, FINGERBORGAR!
Inte såna här vanliga varianter då, utan lite finare och vackrare fingerborgar.
Vips så såg "sömmerskan Österholm" en ny samlarhobby segla upp framför sig.
Nu ska jag raskt ta mormors gamla, men VANLIGA fingerborg och ställa som ett litet hobbyobjekt, och köpa mig en ny som jag kan använda.
Mormors fingerborg är ju i mässing, och inte dyr på något sätt, men det är ju mormors och då är det ju en raritet!
Så det får bli mitt första objekt.
Så ballt liksom.
Tycker samlarekorren då
Och något jag verkligen skrattade gott åt, var när vi började prata om auktioner.
Både jag och min pappas a-kusin är ju gamla auktionsrävar, men BÅDA satt vi nu och sa att vi dom senaste åren inte varit på auktioner.
Kanske en gång om året typ, och förr var det ju ett söndagsnöje för oss båda, satt vi där och tyckte.
För så var det ju.
Nä, vi var minsann inga supersamlare av rang på auktioner längre.
Då säger "Kusin K´s" man:
"Nähe, så du har inte bytt ett BEROENDE mot något annat då...?"
Eh, nej, vad menar du då, undrade jag.
"Jo, K har ju bytt från att springa på auktioner till att springa på LOPPISAR!"
Herregud, vad jag började skratta, jomenvisst, han kände nog igen en gammal auktions-knarkares byte av DROG där minsann.
Från auktioner till loppisar.
Skåpen är lika fulla som vanligt och hemmet är lika överpyntat med tingeltangel som alltid här.
Men då kunde kunde jag och "K" enas om att loppisar var minsann bättre än auktioner, för då behöver man inte vänta så djävla länge på DET man vill ha.
Loppis:
Man fyndar, kanske prutar ibland, betalar och GÅR.
Nöjd och belåten.
Jojo, DÄR slog han allt huvudet på spiken, en gång FYNDARE, alltid fyndare, bara det att det har ändrat form på HUR man fyndar.
Fniss.
Ja, nej det blev som sagt en fin, rolig och trevlig avslutning på något sorgligt.
OCH...
Jag hade tydligen lite FEL i släkt-faktat:
Tant Anna var min FARFARS kusin, inte min farmors.
Ja, det benades ut innan maten när alla försökte sätta varandra "på kartan" i sällskapet.
Då hörde jag hur "Kusin K" förklarade för dom andra att farfar och Anna var kusiner.
Så, då var DET tillrättalagt, släkt var/är vi allafall.
Nu ska jag sy, vi ses senare.
Det var en jättefin begravning och faktiskt den finaste kista (ljus ek) och blomsterarrangemang jag sett på en kista.
Gula rosor, gula ranukel och gula gerbera, och längst fram på kistan stod en liten äggkopp med blåsippor.
Det var så vackert.
Och vi grät, och ännu mer grät jag och när mamma sa högt framme vid kistan, när vi la ner blommorna:
"Tack Anna för alla underbara somrar", ja då skvalade det från både näsa och ögon.
Efter kyrkan åkte vi hem till pappas a-kusin "K" och så blev det olika snittar och vin, alkoholfritt och alkohol för dom som ville.
Och som alltid efter en begravning så är det precis som om allt lättar.
När allt det jobbiga är över då kan man minns det roliga och fina och skratta!
Så vi hade en väldigt mysig och trevlig stund efter, PLUS...
Att jag har fått ett nytt litet uppslag till "samlar idé"!
Jajemän, "Kusin K´s" man, samlar nämligen på något kul, FINGERBORGAR!
Inte såna här vanliga varianter då, utan lite finare och vackrare fingerborgar.
Vips så såg "sömmerskan Österholm" en ny samlarhobby segla upp framför sig.
Nu ska jag raskt ta mormors gamla, men VANLIGA fingerborg och ställa som ett litet hobbyobjekt, och köpa mig en ny som jag kan använda.
Mormors fingerborg är ju i mässing, och inte dyr på något sätt, men det är ju mormors och då är det ju en raritet!
Så det får bli mitt första objekt.
Så ballt liksom.
Tycker samlarekorren då
Och något jag verkligen skrattade gott åt, var när vi började prata om auktioner.
Både jag och min pappas a-kusin är ju gamla auktionsrävar, men BÅDA satt vi nu och sa att vi dom senaste åren inte varit på auktioner.
Kanske en gång om året typ, och förr var det ju ett söndagsnöje för oss båda, satt vi där och tyckte.
För så var det ju.
Nä, vi var minsann inga supersamlare av rang på auktioner längre.
Då säger "Kusin K´s" man:
"Nähe, så du har inte bytt ett BEROENDE mot något annat då...?"
Eh, nej, vad menar du då, undrade jag.
"Jo, K har ju bytt från att springa på auktioner till att springa på LOPPISAR!"
Herregud, vad jag började skratta, jomenvisst, han kände nog igen en gammal auktions-knarkares byte av DROG där minsann.
Från auktioner till loppisar.
Skåpen är lika fulla som vanligt och hemmet är lika överpyntat med tingeltangel som alltid här.
Men då kunde kunde jag och "K" enas om att loppisar var minsann bättre än auktioner, för då behöver man inte vänta så djävla länge på DET man vill ha.
Loppis:
Man fyndar, kanske prutar ibland, betalar och GÅR.
Nöjd och belåten.
Jojo, DÄR slog han allt huvudet på spiken, en gång FYNDARE, alltid fyndare, bara det att det har ändrat form på HUR man fyndar.
Fniss.
Ja, nej det blev som sagt en fin, rolig och trevlig avslutning på något sorgligt.
OCH...
Jag hade tydligen lite FEL i släkt-faktat:
Tant Anna var min FARFARS kusin, inte min farmors.
Ja, det benades ut innan maten när alla försökte sätta varandra "på kartan" i sällskapet.
Då hörde jag hur "Kusin K" förklarade för dom andra att farfar och Anna var kusiner.
Så, då var DET tillrättalagt, släkt var/är vi allafall.
Nu ska jag sy, vi ses senare.
Kommentarer
Trackback
