Varningstext...



Var väl det jag ville helst av allt ville göra när klockan ringde förut.
Jag började läsa min nya bok av Lionel Shriver, och direkt sögs jag in i boken och hade svårt att lägga den ifrån mig.
När jag väl gjorde det var det sent, alldeles FÖR sent.
Alltså var jag inte redo att stiga upp förut.

Boken "Bara en pojke" vill jag sätta varningstext på!
Ja, den var faktiskt så dålig så det var inte klokt.
Ska du läsa boken (fast gör inte det), sluta läsa vidare här nu...
Inte nog med att det inte är djupt nog skrivet om karaktärerna i boken, det skummas så det står härliga till och det känns inte äkta nog.
Man blir, som jag skrev sist, inte berörd av historien om den utsatta pojken och den sjuka mamman.

Och på slutampen slänger författaren dessutom in "ett totalt oväsentligt knull" (ursäkta) mellan advokaten som ska hjälpa den utsatta pojken, och den gifte polismannen i boken.
VARFÖR DET, undrar jag.
Med rader som "hennes såriga läppar värkte"(har hon munherpes eller...?) och "hon märkte att hon kved tyst" vidare:
"Det är mitt fel, han kysste henne på ögonen och i mungipan och kanske ockå på handen.
Det är mitt fel att han är borta, hon grät igen, om han är död är det mitt fel.
Ssch, sa han..."
Ursäkta, men ligger hon och gråter för den utsatta pojkens skull, MITT I ETT KNULL????
Varför ha sex över huvudtaget då?
Och på sluttampen knyter författaren ihop boken på två korta kapitel blankt, och den förmodade djupt störda pojken får det JÄTTEJÄTTEBRA och blir SUPERSUPERLYCKLIG.
Typ.
Det är verkilgen en jättejättejättedålig bok, läs något annat istället är mitt tips.
Imorgon kommer ytterligare en sågning av en annan dålig bok.
Nu ska jag hoppa i duschen, jobbet nästa.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0